Sitt- och sovvagn

Personvagn för första klass i nattåg och senare för andra klass i diverse tåg, SJ A3a nr 650. Ingång på långsidan till en liten hall klädd med röd plysch av ylle på nedre del av väggarna, samt uppslagstavla och krokar för upphängning av kläder. Från hallen finns en dörr in till en liten toalett med träsits, samt en pissoar mot yttervägg. Toaletten har brunmönstrad vaxduk på väggarna, samt två fönster varav det ena med matt mönstrat glas.
Vagnen har tre kupéer med röda soffor av plysch varav vissa är utdragbara och med utvikbara dynor. Gröna gardiner av enkel tuskaft, möjligen av senare datum.
En av kupéerna (kanske damkupén) har skjutdörr, medan de två andra har draperier av blått mönstrat kläde. I en vrå av hallen finns ett litet handfat med mässingskran, kopplat till en vattentank på väggen. Över handfatet finns en spegel samt ett halvt fönster med matt mönstrat glas. Väggarna är plåtklädda och ådringsmålade, likaså vattentanken.
Vagnen är senare försedd med gaveldörrar och övergångsbryggor. Vagnen har kvar sin gröna färgsättning från den senaste ommålningen 1914. Märkning i gult. Lagerboxar är av senare datum. På innerväggarna har vaxduk ersatt linnedamasten, efter 1886, då även emaljskyltar satts upp.

Antal sittplatser: 18 (varav fem i damkupé)
Antal liggplatser: 7 (varav en i damkupén)

Tillverkare: AG Norddeutscher Fabrik für Eisenbahnbetrieb, Berlin

1:a distrikets vagn A nr 650 (1875-76)
SJ A (1876-88)
SJ A3a nr 650 (1888-93)
SJ B3a (1893-1926)

Tillverkat antal: 34

1873 började Statens Järnvägar med särskilda nattåg. I de nybyggda vagnarna infördes nymodigheter som avträde och fällbara soffor. Nattågsbiljetter fanns endast för första och andra klass ända fram till 1910 då Sveriges blev först i världen med sovkupéer för tredje klass.

Vagn 650 ingick i en andra serie förstaklassvagnar av så kallad berlinmodell, introducerad 1874. Vagntypen var avsedd för nattåg och var den andra modell som kunde användas som sovvagn. Sedan 1864 var förstaklassvagnar blålackerade men märkning och dekorlinjer var ännu i förgyllning. År 1888 omlittererades den till A3a, varefter nedklassning till andraklass, litt. B3a, skedde 1893 eftersom större boggivagnar kunde erbjuda betydligt bättre komfort. Först 1926 togs den ur trafik 1926 och överlämnades till Järnvägsmuseum. Vagnen har kvar sin gröna färgsättning från den senaste ommålningen 1914.

Berlinermodellen hade en ingång på vardera långsida till en tvärgående korridor. På ena sidan om korridoren fanns en kupé med fem platser samt en klosett och på den andra fanns två kupéer med sex respektive sju platser. En så kallad damkupé var förbehållen kvinnor. Kupéerna avskildes genom dubbla förhängen. Sofforna, klädda i röd plysch, var fullt utdragbara till sovplatser. De motstående soffsitsarna kunde dras ut och helt sammanföras och ryggstödets nedre del kunde fällas ned till huvudstöd eller fotpall. Berlinmodellen ansågs betydligt bekvämare än den första sovvagnsmodellen som tillkommit 1872-73. Väggarna var klädda med linnedamast och alla träarbeten var utförda i polerad mahogny.

Vagnen är trots nedklassning och lång tjänstgöringstid inredningsmässigt i ett mycket nära, men slitet, originalskick. Alla berlinvagnar försågs med gaveldörrar och övergångsbryggor, så även nr 650, men vagnens ursprungskaraktär är mycket väl bibehållen.
Vagn 650 är intressant som en av de första sovvagnarna. Den är också en mycket representativ vagn för tillverkningsperioden och ett exempel på äldre vagn, med hög komfort, använd under lång tid i början av 1900-talet.