Leksandsmanteln
Rekonstruktion av fynd från grav nr 170, Leksands kyrka.
Vid en renovering av Leksands kyrka 1971 påträffades ett unikt textilfynd. Textilantikvarie Margareta Nockert vid Historiska Museet tillkallades och beslut togs att den del av graven som innehöll textilier skulle föras till Riksantikvarieämbetet i Stockholm för fortsatt undersökning. När alla tygfragment frampreparerats kunde konstateras att textilierna härrörde från en mantel och att den tillhört en kvinna i 5060 årsåldern. Kistans lock och botten var av trä, C-14-datering 1210 ± 120 år.
Manteltyget var i originalet av fint kamgarn och vävt i diamantkypert, dvs en omkastad bruten kypert med skarp anslutning i både varp- och inslagsriktning. Varptäthet 21 trådar/cm och inslag 11 trådar/cm. Kopian är vävd i entrådigt kardgarn Nm 12.
Det brickvävda bandet som sitter på manteln skiljer sig från det man tidigare känt till. Det är vävt med 33 st 4-håliga brickor och är ca 4 cm brett. Materialet är 2-trådigt s-vinnat ullgarn. Bandets kanter är randiga i rött, gult, gulrött och grönt. Mittpartiet är mönstrat med geometriska former i gult, gulrött och grönt mot röd botten. Bandet har varit svårtolkat eftersom ytterligare ett organiskt material funnits som nu har förmultnat helt, troligen lin. I Margareta Nockerts analys finns 18 mer eller mindre kompletta mönsterformer, inget mönster upprepas på den sträcka av ca 1 meter som finns bevarad. Källa: Tusen år på Kyrkudden (1982).
Bandet består idag av 4 större fragment och små rester. Bente Skogsaas och Kirsi Manni har rekonstruerat 16 mönsterformer i boken Leksand, Tidig medeltida brickband / Early Middle Ages tablet-woven Band (2022).
Mantelkantens insida täcks av ett randigt ripstyg, 8 cm brett. Tyget är rött med ränder i gult och grönt. Varpåtheten är 22 z-spunna trådar och inslaget 10 s-spunna per centimeter. Tyget har en stadkant. Kantbandet sitter fastsytt på mantelns fall som är snedklippt. Ripsbandet är 2 cm brett och har samma färg som manteltyget. Varpen är z-spunnen entrådigt ullgarn. Av mantelns fall finns endast ett 5 x 6 cm stort fragment, nedre delen av kistan var svår förmultnad och mantelresterna räcker till ungefär höfthöjd.
Kantsnodden
En brickvävd snodd i grönt ullgarn binder ihop det mönstrade brickbandet med infodringen. Den är vävt med 4 brickor och inslagstråden har använts för att sy ihop de två lagren. Öglor av samma snodd har sytts fast i mantelkanten i brösthöjd.
Lös snodd
I ett veck av manteltyget påträffades en lite grövre snodd. Den är slungad av z-spunnet ullgarn i två färger, troligen rött och gult. Den består av 4 ändar med vardera 2- och 5 trådar, som korsas. Denna kan tillhöra mantelns hopfästning.
Foder
Inget foder påträffades, men det finns spår av senråd i det gula manteltyget. Man kan skönja parallella linjer med nötning med ca 5 cm avstånd, vilket antyder att det kan ha varit hermelin. När man jämför kvaliteten på övriga materialet och arbetet så är det inte helt uteslutet att fodret varit av kostsamt skinn.
Övrigt
Kvinnan hade en hårslånga omlindad med 15 trådar i rött och gult ullgarn och en avlång valk av ull som sträckte sig över hjässan. Intill höger bröstkorg hittades tre lösa glaspärlor och på röntgenbild kan man skönja två ringnålar i brösthöjd.
Medverkande i projektet:
Kirsi Manni, textilkonstnär, handvävare, projektägare och skapare av samtliga vävda rekonstruktioner och sömnad av dessa
Amica Sundström, förste antikvarie, textil, Historiska museet
Bente Skogsaas rekonstruerade och vävde det mönstrade brickbandet
Moa Råhlander återskapade glaspärlorna, DFK 487
Christoffer Fjelldal tillhandahöll hermelinskinn och instruktioner i pälsömnad
Claes Callman skapade kopior av ringnålarna i silver, DFK 486