porträtt, fotografi

Reprofotografi med glas och svart träram. Föreställande August Strindberg sittande vid ett skrivbord med armen på stolsryggen och andra armbågen på bordet, vänd mot fotografen. På bordet högar av papper. Under fotot texten: "August Strindberg".

På baksidan texten:

"Fotografi av August Strindberg taget i Wald. Bülows bostad vid Svartbrödersgatan i Lund 1897. Johan August Strindberg född i Stockholm 22 jan. 1849 död i Stockholm 14 maj 1912. Student 1867. Författare. Hans samlade skrifter utgivna 1912-1921 i 55 band under redaktion av J. Landqvist. Bland dessa märkas; "I Rom" 1810", "Mäster Olof" 1872, "Röda rummet" 1819, "Svenska öden och äventyr" 1882-1891, "Giftas" 1896, "Hemsöborna" 1887, "Fröken Julie" 1888.

Bodde i Lund Dec. 1896- Juni 1899. Arbeten fullbordade här: "Inferno" 1897, "Legender" 1898, "Till Damaskus" I och II 1898. Tillkomna och planerade i Lund: "Advent", "Brott och brott", "Påsk", "Folkungesagan", "Gustaf Wasa (Erik XIV (?)" 1898-1899, "Syndabocken" 1987. Personer och miljö från Lund, delvis.

"Ett drömspel" 1902." Det skulle inte förvåna om det kommer att betraktas som hans största insats i världsdramatiken" säger Martin Lamm.

"En blå bok" 1907, den "fullständiga", 1071 sidor, "Till Emanuel Swedborg" läraren och ledaren ägnas denna bok af lärjungen. 1 ex skänt till Lunds studenter. Tillhör Akad.-Föreningens Arkiv.

"Stora landsvägen" 1909, "Ett vandringsdrama med sju stationer". Manuskriptet äges av professor Knut Lundmark, Lund. Enligt Svenskt författarlexikon finns det 151 självständiga arbeten av A.S.".

Soffgruppen var placerad i en korridor på SOL, Språk och litteraturcentrum, Lunds universitet, när denna samt en reproduktion, teckningar och fotografier skänktes till Kulturen av ägaren Strindbergsföreningen i Lund i april 2018. Anledningen var att brandmyndigheterna hade meddelat att inga föremål på grund av brandsäkerhet fick stå i korridorerna och att dessa därför genast måste flyttas. Gåvan förmedlades genom Rikard Schönström, professor vid litteraturvetenskap Lunds universitet och ordförande i föreningen Richard Bark, fil.dr. litteraturvetenskap, författare m.m.

Soffgruppen har tidigare stått på restaurang Åke Hans som ett minne av Strindberg och man hade där arrangerat ett ”Strindbergsrum” med bland annat reproduktionen av Böcklins målning ”Toten-insel” hängande över soffan tillsammans med övriga fotografier som ingick i förvärvet. Soffgruppen ska dessförinnan ha funnits på gästgivaregården Spången (?) (alternativt i Stångby där Åke Hansson bodde då han kom till Lund och startade restaurangen).
Om Strindberg själv suttit i soffan, som sägnen säger, är dock lite ovisst men möjligt. Författaren August Strindberg bodde i Lund 1896 till 1899 på olika adresser. Bland annat Waldemar Bülow beskriver Strindbergs regelbundna liv och hur han arbetade vid skrivbordet till kl 1 på eftermiddagen då han ofta gick till ”Åke Hans” och åt middag, alltid i samma rum vid ett särskilt bord. Åke Hansson drev restaurangen till 1899 då hans dotter övertog den och därefter, 1901 drevs den av Fabriks- & Hantverksföreningen. 1955-1971 drevs krogen av Malte Ek. Därefter (?) har soffgruppen med bilder varit i Strindbergsföreningens ägo.

Sammandrag av artikel skriven av Hans Elovson till ett Möte med Strindbergsföreningens i Lund sammanträde den 22 september 1981 (se hela artikeln i uppgiftsboken) :
Hans Elovson skriver om den tid då föreningen hade sina sammankomster på Åke Hans i stora salen. I fonden till stora salen fanns en dörr till ett mindre rum, som gick under namnet strindbergsrummet. Det inrymde bl.a. en möbelgrupp i äldre stil med grönaktig klädsel och på ena väggen några bilder av Strindberg och en del av hans vänner från hans tid i Lund. Hantverksföreningen som ägde fastigheten skulle då hyra ut undervåningen till universitetet och i maj 1981 fick Strindbergsföreningen beskedet att de skyndsamt skulle utrymma det lilla rummet. Universitetets kursverksamhet skulle överta lokalerna. För att rädda föremålen ställdes de i ett bokrum på litteraturvetenskapliga institutionen.

Huset på Bredgatan uppfördes på 1790-talet. 1850 köptes fastigheten av en krögare. Men den gamla rumsindelningen behölls. 1887 övertogs rörelsen av Åke Hansson. De små rummen fick olika namn och utnyttjades av olika kotterier t.ex. en grupp yngre akademiker, som samlade sig kring Waldemar Bülow. När Strindberg 1895 kom till Lund infördes han i denna krets. Strindberg föredrog det rum som låg längst in i norra delen av restaurangen och kallades portrummet. Strindberg skildrar restaurangen Åke Hans i Syndabocken från 1907:
”Våningen var smårummen, och dessa voro så många att tre av dem blivit pianorum på vederbörligt avstånd från varandra. Varje sådant litet rum bar sin särskilda prägel och medförde sin stämning, beroende på gardinkappans färg, tapetens mönster eller oljetrycket som i ram hängde över soffan.”
Åke Hansson kallade det rum som Strindberg favoriserade för Strindbergsrummet. Bland annat sägs att han lät klä det med röda tapeter (för att likna Röda rummet) vilket inte alls uppskattades av Strindberg. Åke Vetterlund har också i Under Lundagårds kronor 1921, skrivit en artikel under rubriken ”Ett minne från röda rummet i Lund”.
När Hantverksföreningen 1901 blev ägare av fastigheten såldes mycket av inventarierna, men möblerna i Strindbergsrummet undantogs enligt Åke Hanssons önskan. Restaurangen återupplivades 1903. Det var nu som någon ska ha prytt rummet med bilder av Strindberg och andra personer som hörde till hans umgänge. Driften av restaurangen övertogs 1903 av Malte Ek som ville behålla atmosfären som funnits på Strindbergs tid och kallade den åter Åke Hans. Han slog ihop vissa rum men lät Strindbergsrummet vara kvar och lät det få ”en värdig utformning” med målarmästare Hans Erlandssons hjälp. Rummet kunde dock inte hållas öppet då studenterna visade alltför stort intresse för bilderna och vissa fick ersättas. Malte Ek lät vid 115-årsminnet av huset utarbeta en skrift med titeln ”Sekelgammal restaurant i tusenårig stad”. Skriften bevaras i UB som anonym men är skriven av Henry Villgrund. Elovson har intervjuat Ek och restupplagan låg kvar i restaurangen. Elovson berättar att han träffat några byggnadssnickare i huset och förstått att de visste en del om rummet då de hittat ett häfte som handlat om detta. Det ska också finnas en bild av rummet i artikel i SKD 1966 med en intervju av Malte Ek.
Det gamla Strindbergsrummet hade 1982 (då artikeln skrevs) givit rum för toalett- och duschrum i kursverksamhetens avdelning för dans.