kniv, gaffel

"Gaffeln är ett relativt ungt redskap i vårt svenska matbestick. Man vet av vederhäftiga källor, att den redan 1542 var i bruk i Italien."
"Den tidigaste kända gaffeln av engelskt fabrikat är daterad 1632 och förvaras i Victoria and Albert Museum i London. I Sverige kom gaffeln ej i bruk förrän under 1600-talets senare del. Dessförinnan var det allmän sed att äta med fingrarna. Handtvagning vid bordet och de stora servetterna voro också en följd av detta bordskick. Den första gaffeln var tvåhornad och i den formen förekom den hos oss under 1600-talets slut. Karl XI brukade sådana och en dylik hörde också till de förnämas matbestick vid denna tid. Som tre- och fyrhornad uppträdde den i början av 1700-talet och den äldsta gaffeln av denna typ är från 1722. Följande år är en fyrhornad sådan daterad. Vanligast tycks vid denna tid den trehornade ha varit. Dessa tidiga gafflar ha slät baksida, medan de efter 1725 liksom skedarna börja få sköldformad förstärning vid skaftroten. Ej sällan voro skaften till att börja med praktfullt arbetade, gjutna i metall eller skurna i elfenben, ebenholts, bärnsten, agat eller formade i fajans och porslin. Rokokon skapade läckra ting i detta avseende med sina rocallier, musslor och spiraler. Prydnaderna på gaffelskaft, som inspirerats av den nyklassiska stilriktningen och 1800-talets upprepningsstilar, te sig betydligt mera torra och nyktra."
Kulturens årsbok 1947, Karlsson William, s. 14-15, bild s. 15. [gaffel]

"Från urminnes tider var knivbladets fria ända formerad till en spets. Den var på så sätt lämplig att spetsa maten på och föra den till munnen, då man ingen gaffel hade, och rann ett dåligt ölsinne på, kunde man spetsa sin ovän på den också. Med tanka på det senare utfärdade Ludvig XIV 1669 ett edikt, som förbjöd bärandet och tillverkandet av spetsbladiga knivar. Värdhusen fingo ej heller tillhandahålla sin gäster sådana."
Under barocken kom det trubbiga knivbladet i bruk hos oss och har sedan dess hållit sig kvar. Undet 1700-talet breddades bladet ännu mer och udden svängdes bakåt. Knivbladet kunde av praktiska skäl ej rätt gärna dekoreras. Så mycket mera lyx lade man ned på skaftets utstyrsel. Redan under medeltiden var denna långt avancerad. 1368 omtalas således skaft av elfenben, kristall och jaspis. I Lunds medeltida jordlager har påträffats bl.a. ett knivskaft av brons med krönt huvud. Under 1600-talet och delvis under följande århundrade voro de i elfenben snidade skaften mycket vanliga. Dessutom förekommer sådana av agat, bärnsten, porfyr, ebenholts, silver m.m."
"Rokokon skapade med sin eleganta och graciösa dekorationsflora små konstverk av silver på detta område där virvlande spiraler och rocailler utgjorde ett gott handfäste och en tjusning för ögat. Med den gustavianska stilfasen och empiren danades denna detalj efter mera klassiskt betonade smaklinjer, för att under 1800-talet uppträda i reprodutionsstilarnas själlösa habit."
Kulturens årsbok 1947, Karlsson William, s. 12-13, bild s. 13. [kniv]