fotografi

Vi fortsätter genom de smala labyrintaktiga innergångarna, med sina nerlagda verksamheter och garageportar. Där brukade pappa och jag om somrarna sparka eller som vi kallade det "lemma" boll på den heta asfalten. Jag i grön t-shirt med trafikmärken, byxhängslen och coola tidsenliga platåtofflor med reflexklistermärken och v-jeans, mästrade den gulsvarta plastbollen med namnet "Striker" som flög fram och tillbaka mot takåsarna, för att konstigt nog endast en gång fastna i en stupränna. Området och själva fabrikens huvudbyggnad gjorde mig av någon anledning alltid lite illa till mods. Kanske var det den där gamla fabriksklockan som på något kusligt sätt blängde ut över Borgs Gård som ett bevakande öga. I denna byggnad hade Arbetsvårdsinstitutet sin verksamhet och strax till höger fanns Larsson & Söner Glasmästeri. Nu när vi vänt oss mot öst så skymtar vi i fjärran Stora Södergatan och asfalten övergår till kullersten. Till vänster i en huslänga en bit i riktning mot Stora Södergatan hade konstnären Olle Dahl sin versamhet. Det finns en rolig bild på som pappa fotograferade från sin ateljés norra fönster, där Olle håller ut ett par v-jeans genom fönstret...
Verksamheter på Borgs Gård som upphörde under 1970-talet: Olle Dahl (konstnär), Larsson & Söner Glasmästeri, Målarfirma, Skorstensfejarmästare, Stadsingenjörskontor, Arkitekt och Lundatoffeln.

Virtuell vandring - interiör:
När man gick uppför den långa trätrappan och gjorde entré till pappas ateljé, möttes man först utanför ytterdörren av en stor mörk träskylt, där texten ¿ Lennart Hansson Reklamfoto¿ var inristad med stora vita versaler. Man klev in i en mörk farstu, till höger fanns ett rum som det förvarades en
massa prylar som inte direkt användes till fotografering varje dag. Till vänster ledde den skumma, trånga lilla trappan upp till vinden, där det inte fanns elektricitet utan man fick lotsa sig fram med ficklampa och ljuset från några små snedtaks fönster. Här förvarades mest gamla mörkrumsartiklar som t.ex. framkallningskar i plast och liknande, sådant som pappa hade samlat på sig under åren. Man kunde från detta våningsplan ta sig upp för en ännu mindre trappa, för att komma till det i västlig riktning angränsande husets egna vindsutrymme.

På denna vind levde duvorna livet tack vare något söndrigt fönsterglas och det fanns även en kista med sand och brandyxa. Väl nere igen i själva farstun och några meters kliv längs det gamla knarriga brädgolvet, så passerade man själva ateljédörren som var smal och vitmålad med frostat glas överst. Lokalens olika verksamheter under dessa 10-år hade i princip sina fasta platser med undantag från några ändringar här och där när det t.ex. gällde mörkrummets placering. Ateljén var belägen i en loftgång med 4 fönsterpar i nordlig riktning. I lokalens entrédel hade
pappa sitt skrivbord, skriv och räknemaskin. Härifrån skötte han det administrativa. Alldeles bakom entrédörren till vänster så fanns det möjlighet att hänga av sig ytterkläder och mina två specialvänner i form av träningsbollar i läder som jag i fyraårsåldern döpte till ¿Lille Trille¿ och ¿Klot Johan¿.
Dessa var dock så pass tunga att jag fick nöja mig med att rulla dem på golvet. Till höger i östlig riktning fanns det en matplats, till en början endast med ett litet bord plats för 4 st., som det någon gång under 1976 uppdaterades till ett rejält bord med plats för 9 st.Här avnjöts kundmiddagar och andra kulinariska måltider. Mörkrummet hade i början av 1970-talet, vid inflyttningstiden sin plats bakom stora väggar med uppspänt svart plast och gav ateljén lite Warhol-Factory feeling. Denna tillfälliga lösning ändrades radikalt när den permanenta platsen för mörkrummet skulle bli till höger i ett angränsande rum.

Där inne fanns det även en lustig liten toalett med knallröda väggar.
Mörkrummet med den röda belysningen och ljuset från förstoringsapparaten blev för mig en oerhört spännande plats, där jag i treårsåldern lekte på golvet med de gamla plasthållarna till filmrullar som rullade bra på brädgolvet till pappas stora tålamod.
Jag har fått höra att jag vid de första mörkrumsbesöken var lite ängslig över den nya miljön och grep tag i pappas ben mitt under en framkallning¿
I lokalens östliga hörn fanns ett kök där personer som Enock Martini (Köksmästare på FELIX)
tillrädde maträtter som skulle fotograferas.
Här kunde det t.ex. plåtas julmåltider mitt i sommaren för att sedan ett halvår senare
tryckas på stora pappskivor och hängas ut i ICA-butikerna, lagom till julmatsinköpen.
Längst ner i kökshörnan förvarades ny kamera film i två kylskåp.
Till vänster om köket stod kameran och fotobordet.
Stativ, lampor, reflexskärmar, fondpappersrullar och annat delade på det lilla utrymmet,
som senare expanderades kraftigt i och med flytten till Onsjögatan.

På kundlistan fanns det mest stora företag som var lokalt placerade så t.ex. FELIX, Åkerlund & Rausing och Bukowskis i Malmö men det hände ofta att pappa fick uppdrag utanför Skånes gränser. Det kunde röra sig om ett möbelföretag i Markaryd eller att fotografera en engelsk golfspelare på någon bana i Halland. Han föredrog dock att fotografera i sin lokal med tanke på att han då inte behövde konka upp och ner på all kamerautrustningen längs den långa trätrappan till gården.

Intressanta personligheter besökte under dessa år ateljén.
En av dom, en riktig Lunda personlighet som de flesta i min och tidigare generationer minns
var ystadfödde Bengt Vincent Svensson som fick smeknamnet ¿Luffarkungen¿.
Han brukade vid sina Lunda besök spela på sitt pianodragspel utanför Åhléns eller som det på
70-talet hette EPA och resulterade i att när pappa fotograferade detta original utanför affären så gjorde Bengt porträttbeställningar av honom och tittade upp på kaffe eller andra drycker, när han hade vägarna förbi.

Ett annat original var Hilding Hofberg, som var poet och levnads konstnär med halsskarfs och egenhändigt gjorda armtatueringar. Han brukade gärna poängtera att hans dotter hade haft ett förhållande med Ricky Bruch, världsstjärnan i diskus.
Den blivande veterinären och grannen Nils Nilsson och sin jakthundsuppfödnings kollega
Arne Roth kom ibland på besök med deras jakthundar, vilket startade ett scenario i sann
Bröderna Marx-anda. Jag minns att några av hundarna hette Atte, Gitte och Buller.

Jag har för mig att jag i samband med rivningen under 1980 i princip hade slutat att följa
med pappa till gården och ateljén. Mitt musik och gitarrintresse tog fart och vemodet över
att aldrig mer få återse Borgs Gård i sitt tidigare skick, skar i hjärtat.
Det är helt omöjligt att med ord kunna fånga den genuina känslan och atmosfären över detta ställe,
något som min pappas bilder garanterat gör mycket bättre.

Jesper Henriksson

BORGS GÅRD - Virtuell Vandring

Min pappa Lennart Hansson började sitt yrkesliv som 15-årig springpojke på Åkerlund & Rausing i väntan på en plats som elektrikerlärling, men kom istället till det som kallades övertryckeriet där man gjorde offsetplåtar. Den fotografiska banan påbörjades som fotolärling hos Stig Andersson på Å&R 1952. Efter att militärtjänsten var avklarad började han 1954 som assistent till Stig Andersson på det nystartade Institutet för Färgfoto. Han blev 1959 fotograf i företaget där han stannade till 1970, då han startade en egen ateljé med adress Stora Södergatan 8. Ateljén hade tidigare innehafts av fotografen Björn Larsson. Vid denna tid så hade Borgs färgeri blivit uppköpt av Salanders fabriksaktiebolag, ett företag i samma bransch med vilket Borgs haft ett nära samarbete en längre tid. Deras verksamhet hölls under några kommande år igång i Salanders gamla fabrik på Bredgatan. Nu stod lokalerna på Borgs Gård övergivna och pappa flyttade in på andra våningen, i ett hus som vid dagens datum står kvar och angränsar till p-huset Färgaren. Firman bar namnet "Lennart Hansson Reklamfoto" och den fotografiska verksamheten fortskred på Borgs Gård i 10 år och flyttades senare (hösten 1980) till Onsjögatan 9på Smörlyckan i Lund.
Virtuell vandring: Om man ser in från Drottensgatan till höger om p-huset så står det idag gulmålade (tidigare vitmålade) korsvirkeshuset med pappas lokal kvar. Den långa trätrappan som om vintrarna blev livsfarligt hal är dock sedan länge bortmonterad. Till höger alldeles framför finns fortfarande en lägre byggnad med platt tak kvar. Här inne huserade Histrups Radio & TV med sitt lager. Karl Koistinen hade i denna gårdshörna sin ingång till sitt arkitektkontor. Hela övervåningen med adress Stora Södergatan 2 (inåt gården) inhyste en man vid namn Einar (vars efternamn jag ej minns) som var ägare av en städfirma. En son till honom spelade i bland på helgerna trumpet i sitt rums fönster, vilket pappa dokumenterade på bild. Det melankoliska ekot som ödsligt spred sig över gården när han spelade "Ellery Queen Theme" (amerikansk deckare från 1975) kan jag höra när jag vill... Till vänster om den smala gången som ledde till ateljén fanns en privatparkering. Mitt emot låg Lunds Första Brandstation, vars tillhörande lokaler i två våningsplan hyrdes av den blivande veterinären Nils Nilsson (överst), vars brinnande intresse av att föda upp jakthundar präglade den lilla bostaden. Malmö Nattvakts Garanti AB (nederst) med sina tomma lokaler var i slutet av 70-talet spännande och roliga att smyga genom. Ytterdörren stod alltid öppen och i deras tidigare fikarum kunde man hitta diverse små skämtsamma, de flesta under bältet lappar och uppmaningar i stil med: `Spritförtäring i denna lokal är vid vite förbjudet, utom i samband med förtäring av fisk. Som fisk räknas all mat utom pölsa. Skulle pölsa serveras, vilket Gud förbjude, räknas även pölsa som fisk.´

forts