silverkrage, halskrage

Krage med påsytt dräktsilver (silb-kraka). Den stela uppstående kragen av rött ylle, tuskaft. Kant av finare rött ylle. Utefter övre kanten en remsa av grönt ylletyg. Kragen dekorerad med täta rader av pålagd tenntråd. Mellanfoder av blått och grönt ylletyg. Innerfoder av vitt bomullstyg.

Framkappan av grön vadmal. Sprundet kantat med 6 cm breda bårder av rött ylle. Yttersidorna kantade med remsor av mörkblått ylle, fastsydda och kantade med rött, brunt, rosa och grönt ullgarn. Samma blå ullgarn i bakkappan, hopsatt av 5 bitar, avslutad med brunrosa och grönt ullgarn. Mittbak en lång snodd av finaste läderremsor. På framsidans nedre hörn en ögla av läder och en ögla av dubbelt bomullstyg. På kragens insida en otydlig indription S P eller T kinti stam (?).

40 st knappar, maljor och spännen av silver, knapparna helt förgyllda. Maljor och spännen förgyllda endast på framsidan. Knapparna har hängande löv eller figurer. Hälften är dekorerade med filigran.
21st hängknappar av förgyllt silver, typ 1,2 och 4:a se litt Fjellström Hängknapp från Bergen stämplad med ett H se Fjellström Silverstämplar bilaga. nr 7 och 8.
15 maljor typ 2-3
2 bältesbeslag typ 1
spänne typ 1 12 cm
spänne typ 1 11 cm

Arjeplog, Pite lappmark. Norrbottens län.
Foto William Karlsson 1937.
Tvättad i vanolen i sep 1952.
Konserv nr 826.
S Kuoljok, Ajttè, vid besök 2017.: Det blå tyget är vadmal troligen färgad med vejde och inte indigo (jmf KM 27138). Det röda är ett finare kläde.
A-S Svakko 2018: Kragen är troligen från 1700-talet, arvegods och från Lule- Pitesamiskt område. Klädet (det röda) kommer troligen från England. Fin tuskaft är ett exklusivt tyg. Tuskaften här kastad i kanterna med yllegarn. Yllegarnsdekorer är handsydda. Kragen har successivt kompletterats med silver. Tennbroderi på kragen med hemdragen, tunnspunnen tråd med sentråd inuti. Någon rad är lite grövre vilket tyder på handdraget och handspunnet. Hängknappar av melonform är tidiga. Släta små kulor kan ägaren fått som barn. Kulknappar av typ 1 med filigrandekor har ålderdomliga djurhängen. Djurhängen och knutskors är ålderdomliga, keltiskt inflytande. Kulorna är monterade med läderrem inne i öglan. Läderbandet är fastsytt på ytterkanten av kragen. Lule - och pitesamiska kragar har vanligen som här många maljor och färre spänne. Dessa större spännen sitter längst ner på kragen.

"Halskrage av vadmal till samisk kvinnodräkt. Pite lappmark, 1800-talet. På kragen syns samma typ av silverhängen av renässanskaraktär (exempelvis A-formade Mariamonogram) som användes i de skånska bondkvinnornas dräktsilver och som också samerna kunde köpa på marknader i norr. Kragen ursprungligen införskaffad i Arjeplog, möjligtvis genom någon av de judiska gårdfarihandlare i Lund som tilldelats handelsdistriokt i Norrbotten."
Kulturens årsbok 1999, Landberg Anna, s. 20, bild s. 20.

Stämplar:
På understa spännet HS.
På hänget på nedersta vänstra kragknappen 3 kronor I W, Piteå stadsvapen.
På hängknappar:
Bergens stadssämpel ½ (?) Bergen.
IW = Johan Westerberg 1807-1829, Piteå.
? DK - M - ?

A- S Svakko 2018: Allmänt om silverkragar. Ofta i silverkragar är tennbroderierna och ståndkragen återanvända. Det kan också vara olika tillverkningstider på silver och annat som ändrats successivt. Det var hög status att ha mycket kulor. Det var vanligt att man lånade in silver om familjen inte hade mycket. Lule- och Pitesamaiska kragar har mest maljor, och ett fåtal spännen längst ner på kragen. Kragen används första gången när man gifter sig. Den bärs utanpå kolten den dagen, och sedan nästa dag instoppad innanför kolten. Den används sparsamt efter bröllopet kanske på någon annans bröllop.

Det vävda kllädet av ull som köptes i Norge var ofta import från England. Samma typ av kläde används än idag i drottning Elisabeths vakters kläder. När Elisabeth II firade 60 år vid tronen köpte hon upp allt rött kläde och samerna kunde det året inte få tag på kläde till nya kragar.

Kulknappar användes från början av adel, kungahus och rika borgare under medeltid och renässans. De är ett tecken på kontakt med internationellt mode via handel (Hansan) vid den Norska kusten. Modellen på knappar och vissa spännen behölls längre hos allmogen i Skåne, Mellannorge och hos samerna. I detta silver som beställdes av samer behölls ett fint, ålderdomligt hantverk och smyckena har ofta en större tyngd än t.ex. de skånska.