åkdyna [del av]

"Den största gruppen bland samtliga skånska flamskvävnader har som motiv två urnor och par. Den består huvudsakligen av åkdynor, omfattar ca 130 kända föremål och har vävts över hela flamskdistriktet i sydvästra Skåne. Motivkretsen är densamma som i föregående grupp (fig. 179): en urna av samma form, fylld emd blommor, nedtill 2 rosor, däröver 2 tulpaner, överst 2 rosor och mellan dessa blommor en narciss, oftast med vitröda kronblad, däröver en nejlika samt överst som toppblomma en förvanskad nejlika. Vid urnans fot återfinner vi samma par, som inom den föregående gruppen förekommer placerad högre upp. Motivet upprepas 2 gånger för åkdynorna och 3 gånger för bänkdynorna. De skiljes från varandra av vertikalt anbragta ramverk, bestående av 3 över varandra stående blommor. Dessa är svåra att identifiera, men där förekommer den till ornament förvandlade kejsarkronan, tulpanen, nejlikan och en blomma, som möjligen ursprungligen varit en påsklilja. Detta är grundlinjerna för kompositionen, som är mycket enhetlig och återkommer med ytterst små variationer. Bland dess förtjänar dock några emellertid att påpekas. I en grupp är paret vid urnornas fot iklätt ståndsdräkter på samma sätt som på täckena och den nyss behandlade gruppen [Urna och par. s. 252]. En bård av över varandra ställda fyra fåglar ersätter på 3 av dessa dynor blombården. På den stora mängden av gruppens dynor är mannen visserligen klädd på samma sätt som på täckena, men kvinnan har dräkt, som mera överensstämde med dräktskicket på platsen. Kjolen har blivit kortare, så att fötterna framträder. Den har icke längre panier utan är mönstrad meaknas inom denna grupp utom i ett exemplar. På 2 åkdynor har kvinnorna randiga kjolar. En dyna visar sitt samband med täckena däri, att väverskan plockat in en papegoja mellan urnorna. Hon har emellertid icke fått plats med blomkransen, som brukar omge den vackra fågeln, utan endast fått med den nedersta rosen och den översta vänstra. Liksom flertalet skånska flamskvävnader saknar även dessa dynor i allmänhet bård. Dock förekommer på ett flertal en taggig kant på kortsidorna. På en bänklängd och ett fragment i Kulturhistoriska museet i Lund (inv. -nr 24.618) finner man emellertid en taggbård även på långsidorna. Enstaka exemplar har en vinkelbård elelr bård av snedställda fält i olika färger. Ett exemplar har en bård av munkabältsstjärnor och ett från Harjagers hd i Kulturhistoriska museet i Lund (inv. -nr 24.981) en bård av strålande hjärtan och tulpaner, vilka närmast erinrar om schattersömsbroderier." Ernst Fischer, Flamskvävnader i Skåne, s. 254-255

"Man kan fråga sig, om dessa åkdynor, som förekommer i sådan mngd inom hela flamskvävnadsområdet, haft någon speciell funktion. Någon tradition härom har jag icke lyckats få fram. Om någon sådan funnits, är den nu glömd. Genom paret, som står kring blomsterurnan, ledes tankarna till bröllop, i synnerhet som kvinnan på sitt huvud i så många fall bär något, som har likhet med en brudkrona. I Schlesvig-Holsten förekommer paret, som vi sett (fig. 136, 137)och i Skåne har vi trolovningshyenden med ett par (fig. 134 [tillhörande Malmö museer]). Det verkar därför troligt, att dessa dynor brukats, när brudern for till kyrkan och när brudparet efter bröllopet reste till sitt eget hem. Vi har i Skåne tradition, att dylika dynor ansågs särskilt dyrbara och kunde som gåva överlämnas till den, som skjutsade. För datering av dynorna har vi ett stort material. Motivet förekommer ju på täckena från 1770- och 1780-talen." Ernst Fische, Flamskvävnader i Skåne, s. 255-256