tapet, vävnad

"Det är en urgammal sed i Norden att pryda väggarna i stugan med vävnader. Redan tidigt fick dessa formen av berättande bildframställningar. Materialets förgänglighet har medfört att ytterst få exempel på den äldsta bildkonsten bevarats. I det norska kulturområdet har likväl ett antal bildvävnader eller fragment av sådana kommit i dagen. Man kan genom dem få en föreställning om denna konst från folkvandingstiden och framåt. Såsom en sentida efterföljare blomstrar under 1600- och 1700-talen upp en folklig bildvävnadskonst i Norge, vilken har sitt centrum i Guldbrandsdalens avlägsna bygder. I en på den äldre medeltidens bilduppfattning grundad syn springer denna nya bildkonst fram och dess alster blir något av det bästa inom den textila konsten. Medan samtidigt i det modäna Europa det flamländska tapisseriet med utomordentlig skicklighet alltmer övergår till en med tavelmåleriet besläktad naturefterbildning bibehåller den norska bildväven helt sin textila utkaraktär."
" Det stora täcket visa de tre heliga konungar - först ridande, sedan tillbedjande barnet i Marias sköte. Kring dessa bildgrupper sluter sig oval ram prydd med djurfigurer - enhörning, ödla, elefant och gås, hare, räv m.m. Kompositionen avrundas som på en gravhäll med änglar i svicklarna. Ytterst en ram av geometrisk hållning. Hela framställningen har en mättad glans av gyllengult, lackrött och djupblått i en utsökt färgställning. Detta täcke, som är från 1600-talets senare del, söker sitt ursprung i en vävstuga i Guldbrandsdalen."
Kulturens årsbok 1947, Kjellberg Sven T., s.12-18, bild s. 17.