Brev

Brev 1900-02-01 från John Bauer och Sven till Bror Andersson, bestående av åtta sidor skrivna på fram- och baksidan av två vikta pappersark. Huvudsaklig skrift handskriven med svart bläck.
.
BREVAVSKRIFT:
.
[Sida 1]
1.
Jönköping den 1 / 2 Anno 1900
Du väne ståtlige yngling!!
Rulla dej i stoftet
Jag ämnar egenhändigt
besvara det krafs som
i morse anlände i form af
ett bref.
Herre, ni förebrår mej
att inte hafva besvarat ert
första bref.
Herr!! Det visste inte
fan, antingen ni var i Sibirien
på Cuber eller i Ensöping.
Emellertid hade jag verkligen
.
[Sida 2]
för en tid sedan den vansin-
niga tanken att fara till
Stockholm såsom i dag.
Men hur hade jag då
inte valt. Ditt bref har
öppnadt ögonen på mej.
Å ena sidan, smörj, trå-
kigt väder [överstruket t] dåligt sällskap
[överstruket: å andra sidan] Fy fan Andson.
Å andra sidan. Frid Frid!
Frid och en len fin för-
tjusande flickhand smeker
mina lockar, en smultron-
lik mun kysser lidelsefulla
kyssar på min panna, näsa
eller mun. Hon hvisskar
tröstens och fridens ord i
mitt, om stor musikalisk
begåfning vittnande, konst-
närligt skurna öra.
Jag har frid!! Jag
.
[Sida 3]
kommer att, trottsande
ödet, stanna här ännu
en tid Jag kan ej slita
mig bort från denna öfver-
jordiska vardag.
[inritat streck]
Jag har varit lat. Sam-
vetskvalen pressae, som
tons på min unga själs-
rygg.
Jag skulle måla, måla
porträtt, modell, natur-
studier m.m. af allt
detta blef det intet.
[inritat streck]
[understruket: Snön är borta.
Snön,] denna {understruket: rena] som
[understruket: min flicka, himmelskt
rena.]
.
[Sida 4]
Täcket, som dålt jordens
ondska och alla brister,
är borta.
(läs och dröm)
Ute, täta flingor falla
ned mot jorden.
(sätt dej in i stämningen)
Skogen, uti natten kalla
hvit är vorden.
Snötyngd gren
kysser drifvan
manteln ren
täcker runda jordaskifvan.
[inritat streck]
Den är borta. Jorda-
skorpan ligger åter med
all sin syndfullhet i
dagens ljus.
[inritat streck]
Mina skider, med
.
[Sida 5]
2.
hvilka jag på den rena
snön dragit [överstruket: n] jämna
paralella spår härs
och tvärs genom Norra
Smålande, sakta susan-
de, till sagodrömmar söf-
vande, skogar och mos-
sar, de ligga nu fängs-
lade upp på vinden.
Jag har setat många
gånger på min skidstaf
och sett aftonsolen sila
emellan de snötyngda gre-
narna och färgga allt,
ömsom gnistrande [understruket: skärt]
ömsom cobålt blott.
Jag har sett solen purpras
allt mer och mer, sett
den Blodröd försvinna bak-
om fjärran höjder.
.
[Sida 6]
När det blifvit mörkt
och jag ljudlöst glider
fram mot den öppna,
stora, varma brasan i
Jära gästgifvaregård, hör
jag skogsfrun smyga
mellan stammarna i det
innersta skogsmörkret.
Hon skakar sakta de väl-
diga [överstruket: stammarna] furorna så snön
från de snötyngda grenarna
med dofva ljud faller ned.
Det knakar i gärdesgårdar-
na och stjärnorna blixtra
öfver mitt hufvud
Ofrivilligt sätter man
pluntan till munnen och
tänder en cigarett allt
tyst och stilla för att
inte störa naturens
majestätiska stämning
.
[Sida 7]
som råder rundt om-
kring.
Långt borta ser jag
ett [överstruket: ett] ljus sila ut öfver
snön, det kommer från
brasan i mitt rum.
Jag ökar farten och är
snart framme på gården
med den stora julkärfven
fastsatt vid knuten.
När man sedan har ätit,
tändt [inskrivet: en] cigarett och satt
sej tillrätta med fötterna
på spiskanten (i strumpläst),
då är man i stämning
att höra gamle gubben Sågarn
(sågaren) berätta [överstruket: ---]
om alla sätt man har att
lura skogsrået, allt under
arrangemang af skotten
.
[Sida 8]
från stockbrasan.
Jag skulle målat
där ute [inskrivet: i Jära] men jag fann
naturen för vacker, och
att efterhärma den [överstruket komma] för
synd. Ja hej.
du gamla vän
John.
[följande skrivet med annan handstil:]
Br.- Tack för brefven! - Jag dör snart!
Jag har opera-dille!
[understruket: Blott] den som saknat har, vet hvad jag lider!
Säg, har du fällt en lidandets tår,
Säg har du känt hopplöst ditt hjärta
utan ro för brännande sår -
Då känner du också min smärta!
(Mignon)
Vidare- utförligare - framdeles
tillgifne
Sven --?