Undersökning

Under våren och försommaren 1994 undersökte Jönköpings läns museum fornlämning 357 i Värnamo socken. Platsen som kallades Vitarör efter ett närbeläget torp innehöll gravar och därtill anslutande anläggningar från brons- och järnålder. Anledningen till undersökningen var uppförandet av en ny brandstation. Uppdragsgivare var Tekniska kontoret, Värnamo kommun, vilka också svarade för kostnaderna. Fornlämningslokalen upptäcktes först i samband med en arkeologisk utredning under sommaren 1990, då tre gravar registrerades. Under oktober 1993 genomfördes en förundersökning varvid ytterligare två anläggningar kunde konstateras. Efter förundersökningen definierades gravarna som en triangulär stensättning/treudd (A3 i denna rapport), en rund stensättning (A1), en kvadratisk stensättning (A2, omdefinierad till en närmast rund stensättning), en rundoval stensättning (A4) och en rund stenkrets (A5, vilken visade sig vara en naturbildning).

Undersökningen berörde fyra stensättningar från brons- och järnålder, fyra ben- och brandgropar utan synlig markering från mellersta järnålder, en stenpackning//bålplats från yngre bronsålder, samt en handfull boplatslämningar av typen härdar, kokgrop mm. Förutom fynden i den stora stensättningen A2, så måste platsens kronologi i huvudsak baseras på ett antal C14-dateringar. De ger i viss mån ett spretigt intryck. Men det är kanske inte helt förvånande med tanke att man gjort ett flertal återbesök på platsen, där fynd från tidigare perioder mycket väl kan ha blandats med de yngre. De flesta aktiviteterna tycks dock kunna kopplas till begravningar.

En översiktlig kronologi över platsens nyttjande utifrån fynd och C14-analyser ser ut på följande sätt:
Äldre bronsålder, ca 14001100 f Kr: A2, A2b och A12.
Yngre bronsålder, ca 800500 f Kr: A1a, A2a, A4 och A6.
Äldre järnålder, ca 80250 e Kr: A3.
Mellersta järnålder, ca 340650 e Kr: A1, A6a, A6c, A15, A16 samt området med spridda brända ben (F84).

Händelser under äldre bronsålder: Under äldre bronsålder, troligen period 3, ca 1300 f Kr, anlades en stor stensättning (A2) på områdets högsta punkt, där det placerades en obränd människokropp centralt i stenpackningen. Inget återstod av en eventuell kista eller kropp, utan endast ett antal daterbara föremål. Inte långt därefter begravdes ytterligare en person i stensättningen. Brända ben och lite krukskärvor, placerade i stenpackningen strax öster om centrum (A2b), var de enda kvarvarande spåren. Inom undersökningsområdet fanns också en liten grop (A12) med brända djurben som daterats till samma fas.

Återbesök under yngre bronsålder: Under senare delen av yngre bronsålder, någon gång under perioden 800500 f Kr anlades ytterligare en grav, en liten stensättning (A4), intill den stora stensättningen (A2). Den lilla, i det närmaste runda stensättningen var ca 33,5 meter i diameter och uppbyggd av ett lager med stenar. Den dolde ett svagt sotigt brandlager som innehöll några brända ben och ett par krukskärvor. En C14-analys på de brända benen gav en datering till yngre bronsålder, 790520 f Kr. Till ungefär samma period, 800390 f Kr, daterades ett kollager (A2a) i centrala delen av A2, se ovan. Det tycks som man varit inne i den stora stensättningen och rotat runt och kanske eldat i
dess centrum. Möjligen har det samband med anläggandet av A4. Från yngre bronsålder (eller möjligen förromersk järnålder) fanns ytterligare spår på platsen i form av två brandlager (A1a och A6), dels under stensättningen A1, dels öster om denna i stenpackningen A6. De daterades till perioden 800520 respektive 785205 f Kr. Brandlagren innehöll även skörbrända stenar, och tolkades som en möjlig bålplats.

Ett nedslag under romersk järnålder: Från romersk järnålder tycks treudden (A3) härröra att döma av C14-daterade brända ben (80250 e Kr), även om en datering på träkol från samma anläggning har ett vitt spann, från 225775 e Kr. Upprepade begravningar under mellersta järnålder. På platsen låg den stora stensättningen och den minsta dito kant i kant och en liten bit därifrån låg treudden, när man åter lät uppföra en stensättning någon gång under folkvandringstid - vendeltid, perioden 440650 e Kr. Den var välbyggd med dubbla kantkedjor och ett rikt och varierat innehåll. I centrum fanns resterna efter en skelettbegravning. I anslutning till stensättningen och vidare ner mot treudden placerades ytterligare minst fyra brandgravar. Gravarna saknade tydliga markeringar och initialt tolkades området som att det handlade om en bålplats, där brända ben hamnat i naturliga fördjupningar i marken. Men utifrån C14-dateringarna, som ligger mellan 340610 e Kr, och anläggningarnas utseende och konstrukfigur tion så har det bedömts spegla skilda händelser vid helt olika tider. I området mellan treudden och den vällagda stensättningen påträffades spridda brända människoben. Några konstruktioner kunde inte urskiljas, men en C14-datering placerar även denna aktivtet i folkvandringstid-vendeltid.

Sammanfattningsvis kan konstateras att den aktuella fornlämningen var helt okänd innan förundersökningen 1993, men skulle visa sig innehålla intressanta pusselbitar till kännedomen om förkristet gravskick. Undersökningsområdet har varit utnyttjad för begravningar under nästan 2000 år, från äldre bronsålder till yngre järnålder. I närområdet finns också gravar från yngre stenålder likväl som flera yngre järnåldersgravfält. Fornlämningsbilden vittnar om en rik förhistorisk bygd, något som också visats av föreliggande undersökning.