mynt

Helsingborgsutställningen H55, internationell bostads- och konstindustriutställning, pågick under sommaren 1955 mellan 10 juni – 28 augusti. H55 var det första stora utställningsarrangemanget i Helsingborg sedan Industri- och slöjdutställningen 1903, den första i raden av berömda utställningar i Helsingborg. H55 arrangerades av staden och Svenska Slöjdföreningen med arkitekt Åke H. Huldt som generalkommissarie och helsingborgsfödde arkitekten Carl-Axel Acking som en av arkitekterna. Utställningen tilldrog sig stor nationell och internationell uppmärksamhet. Syftet var att inom konstindustri, heminredning och bostadsutformning visa vad som hänt sedan Stockholmsutställningen 1930, och samtidigt blicka framåt. Utställningsområdet var förlagt dels till området Gröningen (platsen för nuvarande Stadsteatern), dels till parapeten. De båda områdena förenades genom en drygt 200 meter lång gångbro som byggdes av Kungl. Göta ingenjörskår. Totalt omfattade utställningsområdet 50 000 kvm. En stor scen var uppförd på Konserthusets norra sida och här liksom på bl.a. Konserthusets stora scen bjöds högklassig underhållning med svenska och internationella stjärnartister och orkestrar. Programchef för det stora underhållningsutbudet var Kåge Sigurth.

Vid tiden beskrevs Helsingborg som en "i mångt och mycket" ny och modern stad, med ett mångsidigt och expanderade näringsliv. Staden rörde sig framåt, och under 1950-talet var Helsingborg Sveriges mest frekventerade infartsstad med över två miljoner inresande årligen. H55 kom därför att bli, inte enbart Helsingborgs angelägenhet, utan hela Sveriges. Dess ledande idé och målsättning var att sätta människan i fokus. H55 ville gestalta människans omgivning som skapande och involverande. Den omkringliggande miljön visades som ett verktyg för att underlätta arbete och livsföring, för att möjliggöra trivsel och skönhet även bland vardagens enkla ting. I stora drag handlade det om att anpassa omgivningen till människan och dennes behov. Under 1950-tal ändrades människans levnadsvillkor i Sverige och den materiella standarden höjdes snabbt. Därav gavs H55 möjligheten till att väcka debatt om konstnärlig frihet och vad som skulle anses som "vackert" framöver. H55 ville upplysa 1950-talets människa om en bättre smak, helt enkelt. Man propagerade till och med om att det skulle bli svårt att återgå till "vardagen", efter det att man besökt utställningsområdet. H55 var ett "ögats äventyr", och visade besökaren att vardagsvärlden kunde bli vackrare - bara man var beredd att offra allt gammalt skrot som ens hjärta "fäst sig" vid hemma i hushållet. Egentligen presenterade H55 inget nytt och revolutionerande, utan huvudfokus lades till att visa vad god smak var, och hur man kunde skaffa sig den. Ett tema som däremot återkom under hela mässan var färg och form, det var något som man definitivt skulle "hålla sig till".