akvarell

35 s/s ”Anton”, Helsingborg, kapten O. F. Carlberg 1900-1913
Fartyget byggdes år 1882 av Oswald, Mordaunt & Co, Southampton, åt Castanos S S Co (Morel brothers), Cardiff.
Den 18/6 1893 strandade ångaren vid Ismail, Rumänien.
År 1894, såldes fartyget till Theophilatos Brox, Ithaca, Grekland och omdöptes till ”Ithaca”.
År 1897 inköptes ångaren av R Mackie & Co, Leith. Namnet ändrades först till ”Castanos” och senare till ”Newbigging”.
Rederi AB Skagerack, Helsingborg, inköpte strax före årsskiftet 1898-1899 för 10 000 pund ångaren ”Gledholt” från England. Den 21 augusti gick fartyget på grund på en sandbank vid Abromer Point, Mesane, Vita havet, under en resa Mesane – Amsterdam. Ångaren sjönk sedan 7 sjömil nord om Cape Abramow.
Som ersättning inköpte rederiet ångaren ”Castanos” från England i februari månad 1900. Inköpspriset för helsingborgsrederiet var 13 500 pund. Namnet ändrades till ”Anton”. Vid inregistreringen till Sverige inmättes nyförvärvet till 1 663 brt. resp. 1 081 nrt. Befälhavare under skånetiden var: sjökapten N. P. Backe, Brunnby socken/ Hbg 1900, sjökapten O. F. Carlberg 1900-1912, sjökapten Bernhard Persson, Hittarp 1912-1916, sjökapten C. G. Eneroth 1916-1917.
Fartygshandeln var livlig under första världskriget. Ångaren inköptes den 24/10 1916 för
825 000:- kronor av rederi AB Primula, Stockholm.
Den 30/11 1916 såldes fartyget för 1 065 000:- kronor till rederi AB Ankaret Helsingborg.
Den 6 juni 1917 kl. 06.30 befann sig ”Anton” 20 distansminuter utanför skotska kusten mellan Dundee och Aberdeen då hon blev torpederad av den tyska ubåten UC 77 och sjönk inom 10 minuter på Lat N 56 45´Long V 1 5´.
Den officiella rapporten berättar:
”Ångaren Anton, torpederad eller minsprängd. Reg n:r 3 602; byggd år 1882 av järn; tontal: brutto 1 611, netto 1 099; indic. Hkr. 700; redare: Rederi AB Ankaret; hemort: Hälsingborg; befälhavare: C. G. Eneroth; bemanning: 17 män och 2 kvinnor; last: stenkol, 1 931 ton; tid och plats: 6 juni 1917, Nordsjön.
Anton hade redan i slutet av januari månad 1917 i Grimsby intagit en bekväm last av stenkol för Göteborg samt var färdig att avsegla den 2 februari men kvarhölls av myndigheterna i Grimsby till den 4 juni, innan anstånd att anträda resan erhölls. Efter att hava inlastat 600 säckar post utgick ångaren nämnda datum på Grimsby redd, där den på order från flottmyndigheterna anslöt sig till en konvoj, som avgick följande dag kl. 4. em. Konvojen bestod av 5 handelsfartyg, vilka framgingo på en kolonn med Anton som ledande, vidare 2 jagare som gingo framför Anton, samt 4 armerade trålare, en på vardera sidan om kolonnen såväl i täten som i kön.

”Mimosa” af Helsingborg, kapten E. A. Corfitzon
Tillhörde rederi AB Vala, Helsingborg som bildades 1904. Den första styrelsen utgjordes av sjökapten Nils Th. Pyk (1851-1907), son till hamnkapten Nils Pyk (1805-1907), konsul N. Chr. Corfitzon och disponent H. K. Duncker. Verkställande direktör i företaget var vid begynnelsen N. Th. Pyk. Denne avled 1907 och ersattes av N. Chr. Corfitzon. Otto Hillerström ersatte N. Chr. Corfitzon efter dennes frånfälle 1913.
Ångaren ”Mimosa” inköptes i maj månad 1905 för 183 722:- sv. kr. från England. Fartyget byggdes år 1888 av H. S. Edward & Sons, Newcastle, åt Arbatus Steam Ship Co Ltd, London. Dimensionerna var längd 255,0, bredd 36,0 djup 16,6 fot, L7B 7,08, B/D 2,17, 1 604 brt, 1 013 nrt. Last förmågan var 2 200 dw. Framdrivningsmaskineriet bestod av en trippelångmaskin om 171 nom. Hkr.
Under helsingborgsåren fördes ångaren av: sjökapten Ernst A. Corfitzon, Helisngborg 1905-1913, sjökapten O. W. Greek, Hbg 1914-1915, M. L. Strömberg, Viken 1916, sjökapten N. P. Eek, Hbg 1916-1917, sjökapten A. F. Jönsson 1918.
”Mimosa” kolliderade den 20 oktober 1914 i Stockholms skärgård med S/S ”Svitiod”, Stockholm. Stockholmsångaren blev illa skadad och sjönk till botten. Skuldfrågan avgjordes först en bit in på 1920-talet.
”Mimosa” gick slutligen förlorad den 4 november 1918 vid en kollision med engelska ångaren ”Darino”. Den officiella rapporten berättar om händelseförloppet:
”Ångaren ”Mimosa”, sjunken efter kollision i konvoj. Reg. n:r 4 399; byggd 1888 av stål; tontal: brutto 1 604, netto 1 182; indic. Hkr. 560; redare Rederi AB Vala; hemort: Hälsingborg; befälhavare: A. F. Jönsson; bemanning: 19 män; last: stenkol, 1 987 ton, tid och plats: 4 november 1918, Skottlands ostkust.
Mimosa avgick till alla delar i fullt sjövärdigt skick torsdagen den 31 oktober 1918 från Tyne med last av stenkol till Göteborg. På Methil redd anslöt sig fartyget till en konvoj, som måndagen den 4 november kl. 7 fm. anträdde resan till Norge. På aftonen ökade vinden till frisk sydlig kuling med hög sjö, regndisig luft och dålig sikt. Konvojen var ordnad på ett flertal led, och Mimosa gick som andra fartyg i andra ledet babord. Framför gick en ångare Darino, som följde närmast babord om ledarfartyget och hade till uppgift att efter dess anvisningar dirigera fartygen i babordskolonnen.

När konvojen kl. 6.30 fm. onsdagen den 6 juni befann sig omkring 20 minuter utanför skottska kusten emellan Dundee och Aberdeen och den i kön på styrbords sida gående trålaren för tillfället gått upp i jämnhöjd med den i täten gående trålaren, skakades Anton plötsligt av en häftig explosion under vattenlinjen på styrbords sida mellan 3:ans och 4:ans luckor. Vädret var vid tillfället klart med lätt ostlig bris och sydostlig sjö. Från Anton hade man, innan explosionen inträffade, icke iakttagit vare sig någon torped eller mina. Befälhavaren befann sig vid explosionen på bryggan och gav genast order till maskinen om ångans avstängande. Livbåtarna, som före avresan gjorts klara att hastigt kunna sjösättas, firades genast, enär vattnet rusade in i fartyget, så att det började sjunka. På grund av den starka sugningen, som uppstod genom vattnets inströmmande i den upprivna fartygssidan, råkade emellertid styrbords livbåt, över vilken kaptenen själv tagit befälet, i kontakt med de av explosionen upprivna plåtarna, vari den fastnade med de på relingens sida befintliga livlinorna med påföljd, att den kantrade och ombordvarande kommo i vattnet. Alla med undantag av förestånderskan Bengta Widén lyckades emellertid klamra sig fast vid båten och blevo upptagna av en av de eskorterande trålarna. Besättningen i babords livbåt upptogs av de danska motorfartyget Maracaibo, som följde närmast efter Anton i konvojen. Anton sjönk inom 10 minuter efter explosionen på Lat N 56 45´Long V 1 5´.
Förestånderskan Widén, som tagit plats i styrbords livbåt, hade icke blivit sedd, sedan denna kantrade, varför hon genast torde hava sjunkit. Dessutom saknades 1:ste maskinisten Gustaf Johansson. Han hade just stått i begrepp att gå i styrbords livbåt, när denna kantrade, varför han hoppade direkt i vattnet och sågs driva akter över. Från det närmast Anton följande danska fartyget hade omedelbart utkastats en lina med boj, varjämte en livbåt firats för att komma honom till undsättning. På endast några meters avstånd från båten sjönk emellertid Johansson och kom sedan icke mera upp till vattenytan.

Kl. 9.30 på aftonen pejlades Rattray Head fyr i N 50V, dist 5,5´, samtidigt som ledarfartyget visade en röd lanterna på masttoppen och gav babords signal med ångvisslan. Darino gav omedelbart samma signal, vilken även upprepades av Mimosa, samtidigt som farten saktades. Styrbords sidolanterna visades och lyste klart, men den gamla kursen bibehölls under ytterliggare en tidsminut, varefter kursen på den plats, där Darino kunde beräknas hava befunnit sig vid signalens angivande, ändrades under sakta gir åt babord. Darinos akterlanterna, vilken enligt konvojinstruktionerna var avskärmad till 20 lysvidd åt båda sidor, försvann härvid ur sikte. Strax därefter skymtades ungefär 4 streck om styrbord konturerna av Darino, och då i nästa ögonblick ångarens gröna lanterna blev synlig, observerades, att Darino med stark fart närmade sig Mimosa. Befälhavaren slog då genast full fart framåt på maskintelegrafen, men innan Mimosa ännu hunnit få upp farten, stötte Darino mot styrbords sida mitt för n:r 4 lastlucka. Sidan revs upp från däck och ned under vattenlinjen, vattnet strömmade in med stor häftighet, och fartyget krängde över åt styrbord.
Som sjön gick mycket hög, och ångaren sjönk allt djupare, ansågos alla bärgningsförsök fruktlösa, och fartyget lämnades, sedan alle man kallats till båtarna. Kl. 10.15 em. försvann Mimosa i djupet. Livbåtarna hade ditintills hållits i närheten av vraket. Till följd av den starka vinden och den höga sjön intogo de mycket vatten. Ljussignaler gåvos, och kl. 11.50 em. upptogs styrbords båtbesättning av en engelsk jagare. Babordsbåtens besättning upptogs 20 minuter senare av samma jagare, som kl. 4 em. den 5 november anlände Kirkwall. Här sattes de skeppsbrutna ombord på den svenska ångaren Albania, vilken de medföljde till Göteborg.”
En man skadades, nämligen Per Olof Persson, eldare. Han blev förkyld vid olyckstillfället och ådrog sig lungtuberkulos med lungblödning.

Sedan Anton sjunkit sökte trålaren, som upptog den överlevande besättningen från styrbords livbåt, mycket noggrant över olycksplatsen utan att emellertid upptäcka ett spår av de saknade. De skeppsbrutna landsattes följande dag i Lerwick, där de omhändertogs av svenske konsuln.
Huruvida olyckan förosakats av torped eller förankrad mina har icke kunnat avgöras. Befälhavaren håller dock det förra för troligt. Besättningens samtliga effekter och alla fartygshandlingar gingo förlorade genom olyckan.
Omkomna: 1 man och 1 kvinna.
Gustaf Johansson, övermaskinist, f. den 16/11 1861, gift, hemort: Hälsingborg.
Bengta Widén, förestånderska, f. den 28/8 1875, frånskild, hemort: Malmö.”

Mimosa af Helsingborg, okänd konstnär, akvarell och gouache på papper, u.å.

Ångaren Mimosa byggdes 1888 av H S Edward & Sons, Newcastle och inköptes till Sverige av Rederi AB Vala 1905. Fartyget sysselsattes med transport av trä från Sverige och Finland till Spanien, malm från Spanien till Holland och England, samt kol från England till Sverige.
Fartyget kolliderade den 20 oktober 1914 i Stockholms skärgård med S/S Svitiod, Stockholm. Stockholmsångaren blev illa skadad och sjönk till botten. Skuldfrågan avgjordes först en bit in på 1920-talet.

Mimosa gick slutligen förlorad den 4 november 1918 vid en kollision med engelska ångaren Darino utanför Skottlands ostkust.