parasoll

Buren av Hildur Löfgren (1870-1957). Hildur var dotter till bankdirektör S. P. Kalling (1819-1897) och Ida Kalling född Bäcklund. Hon gifte sig 1897 med John Henrik Löfgren. John Löfgren var häradshövdning och delägare i en sidenaffär ”Löfgren & Co.” vid Gustav Adolf torg i Stockholm. Hildur och John bodde på Strandvägen 57 i Stockholm. Paret var föräldrar till Greta Amelia Maria Bergenstråhle (född Löfgren).

Givaren minns: På somrarna åkte familjen till Marstrand och stannade i tre månader. Det var ”mormor och morfar (Hildur och John), moster (Helga) och mamma och pappa (Gösta och Greta Bergenstråhle). De bodde i en fiskares stora hus medan fiskaren själv flyttade ut i en liten stuga på tomten.
Carl-Gustav tyckte att det var väldigt tråkigt att vara i Marstrand hela sommaren då det inte fanns så mycket att göra. Han och bröderna fiskade krabbor och gick till butiken och hämtade mjölk och grädde. Man köpte också berlinare till frukost. Annars fanns det två alternativ till förströelse. Det första var att ta färjan till Marstrand. Det andra var att vandra genom kohagarna för att bada i en liten vik. När barnen gick för att bada så passerade de alltid en liten kaffestuga och det doftade så gott. Men man fick bara äta kakor där när man fyllde år (Carl-Gustaf vädrar i luften när han berättar hur gott det doftade). Han berättar att morfar John var en riktig spjuver. För att roa barnen hände det att han gick ut och hängde bananer i äppelträdet. Mormor Hildur var mer försynt. När hon blev gammal hörde hon dåligt och hade en bärbar hörlur. När man talade i den sa hon: ”Skrik inte!” och tog bort luren och hörde i gengäld inte alls.
Vid middagsbordet brukade pojkarna busa med morfar och lägga en liten gummiblåsa under tallriken som då vickade när man pumpade luft i blåsan. Man brukade också lägga in en liten kil i morfars cigarr som han gärna intog efter måltiden. Efter en stunds rökning slogs en liten gnista upp. Det hände också att morfar fick en pruttkudde under sin sittdyna.