fotografi, vykort

År 1877 anlades Sveriges första hästspårväg i Ramlösa. Den gick mellan hälsobrunnen och stranden och det kostade besökaren 10 öre att åka mellan stationerna. Den var endast i gång på sommaren och det kan diskuteras om det ska räknas som Sveriges första hästspårväg. Stadsfullmäktige lyfte frågan i om behovet av en järnväg som skulle förbinda Helsingborg med Råå med en förgrening till Ramlösa 1886. En av huvudanledningarna till detta var att industrialiseringen hade lett till att allt fler industrier etablerat sig i stadens södra delar och tanken var att sträckan skulle bära både passagerare och gods. På grund av olika villkor som ställdes kunde projektet inte gå vidare och när frågan togs upp igen 1889 föll den också igenom. Men redan följande år väcktes frågan åter och trots ett visst motstånd i stadsfullmäktige kunde arbetet fortskrida. För att spara på kostnaderna togs beslutet att anlägga en mindre järnväg, en Decauvillejärnväg, som köptes in från världsutställningen i Paris 1889. I augusti 1891 invigdes den nya banan som officiellt hette Helsingborg-Råå-Ramlösa Järnväg (HRRJ) men som i folkmun kallades Decauvillen eller Lilla spöket.

År 1899 lades det i stadsfullmäktige fram en motion om att anlägga elektrisk spårväg men ärendet sköts upp gång på gång. Inför stadens Industri- och slöjdutställning 1903 resonerade fullmäktige att elektriska spårvagnar skulle imponera på utställningsbesökare. Den 6 december 1902 antogs anbudet från den tyska firman Siemens & Halske Aktiengesellschaft som skulle utföra arbetet för 470 000 kronor. Från det att rälsläggningen påbörjades i mars 1903 jobbade arbetslag både dag och natt för att färdigställa spårvägen i tid. I början av juni började träningen för spårvagnsförarna och i en tidningsspalt uppmanades allmänheten att vara vaksamma och att inte gå på spårvagnarna, samt att undvika fara på spårvägen med andra åkdon. Den 10 juni 1903, dagen före invigningen av den stora utställningen, kunde spårvägen invigas och dagen efter var spårvägen öppen för allmänheten. Detta nya inslag i gatutrafiken var speciellt svårt för hästarna att vänja sig vid och tråkigt nog skedde det en olycka redan den första dagen som spårvagnen var igång. En häst blev påkörd och blev så pass skadad att den fick avlivas. Trots denna olyckliga händelse blev spårvagnen en stor succé och man kunde enligt ingenjör Hiersemann räkna upp till 11 000 resenärer vid dagens slut.

Först drygt 20 år senare, år 1921, utvidgades spårvagnsnätet med en linje som gick via Hälsovägen, Pålsjögatan, Rådmansgatan och Romares väg ut till Sankta Maria sjukhus. Tre år senare, 1924, införlivades HRRJ-banan i det befintliga spårvagnsnätet och samma år utvidgades det med ytterligare en linje till stadens östra delar. När det var som störst, mellan 1924 och 1951, hade spårvagnsnätet sex linjer som sträckte sig från Sankta Maria sjukhus och Pålsjöbaden i norr, till Stattena, Wilson Park och Ramlösa i öster, till Råå i söder.

På 1950-talet började spårvagnarna att försvinna i stadens utkanter och ersattes av bussar. Till en början upphörde spårvagnstrafiken till Ramlösa 1951 och året därpå till stadens östra delar och 1954 upphörde trafiken ut till Maria Park, samtidigt som de kvarvarande delarna av spårvagnsnätet utvecklades med bland annat. dubbelspår på Hälsovägen och Pålsjögatan. Ursprungligen var det bestämt att spårvagnstrafiken helt skulle ersättas av busstrafik år 1975 men när Sverige, efter riksdagsbeslut 1963, övergick till högertrafik bestämde Helsingborg stadsfullmäktige året därpå att tidigarelägga övergången. Den 2 september 1967 upphörde spårvagnstrafiken helt i Helsingborg. Två av spårvagnarna har bevarats på Spårvägsmuseet i Malmköping där man än i dag kan ta en tur.