fotografi

Gunnar och Knut bodde med sina föräldrar på Industrigatan 8 på Raus Plantering. Lägenheten bestod av ett rum och kök. Föräldrarna hette Karl Vilhelm och Anna Andersson. Karl arbetade hos en skomakare Nordell i Glumslöv. Han spelade fiol och dragaspel och tjänade lite extra genom att spela på danstillställningar. Vårvintern 1920 insjuknade båda föräldrarna i Spanska sjukan. Gunnar togs hand om av sin farmor och Knut av andra släktingar. Modern överlevde men Karl Vilhelm dog den 9 mars 1920. Anna var gravid och födde samma år sonen Carl-Axel. Eftersom Anna var tvungen att arbeta för att försörja familjen fick hon lämna Carl-Axel till barnhemmet Vita bandet. Anna började arbeta på Gummufabriken Tretorn. Knut lämnades först till en familj i grannhuset och sedan barnasylen. Gunnar fick klara sig så gott han kunde. Han fick ansvara för pengar, gå och handla, bära upp kol från källaren, städa och laga mat. Han skötte också trappstädningen i huset varannan vecka. Hela familjen sov i köket för Anna var tvungen att hyra ut sitt enda rum. Efter några år fick Carl-Axel komma hem från barnhemmet. För att Anna skulle klara sig fick hon hjälp till hyra och bränsle av fattigvården. Anna arbetade på ackord och måste få ihop 25 kronor i veckan. annars fick de svälta. Henens veckolön pendlade mellan 25 och 30 kronor. 25 kronor räckte till stekt flott och grovt bröd, 30 kronor till lite smör och leverkorv. Gunnar tjänade ibland någon 25-öring genom att bära upp kol från källaren och mangla till grannar i huset. När Gunnar var 12 år fick han sommarjobb på Svenska Pressbyrån och distribuerade tidningar till affärer och kiosker. En stor händelse var när han sålde en tidning till Gustav VI Adolf.
Glädjeämnen i det strävsamma livet var julaftnarna då Anna gjorde sitt yttersta för att glädja barnen. Ibland fick han följa med sin mamma och lyssna på Edvard Persson och på biomatiné. Morbröderna brukade bjuda med honom på fotbollsmatcher, fotboll var ett stort intresse. När Gunnar var sju år började han i Raus Planterings skola och fick stipendium både i femte och sjunde klass. Men även om han hade "läshuvud" var det inte att tänka på att han skulle fortsätta och läsa till realen. Han måste jobba för att hjälpa till att försörja familjen. Då ingrep hans klassföreståndare och erbjöd sig att betala en del av sin egen lön under en tid så att Gunnar skulle kunna fortsätta skolan. Gunanr fortsatte i Slottvångsskolan och när pengar blev ett problem hjälpte hans fröken Rundkrantz till och såg till att han fick äta två gånger i veckan i skolköket och två gånger i veckan hos några tanter som drev modebutik i staden.
Gnanr kom ut i arbetslivet som 17-åring och arbetade med olika jobb för att kunna hjälpa sin mor ekonomiskt.

Hela berättelsen, skriven av Eva Lindholm, finns som bilaga