Fotografiet tillhör en testamentarisk gåva från rentier Elis Wadstein som beskrivs enligt följande i museets årsberättelse 1942: "Elis Wadstein donation. En större kollektion har under året införlivats med museets samlingar genom rentieren Elis Wadsteins testamentariska förordnande, enligt vilket museet fick rätt att av hans bo uttaga sådana föremål, som kunde lämpa sig för utställning på museet. I kvarlåtenskapen ingingo ett stort antal konstverk, konstindustriella föremål, möbler, silver, böcker m.m. En stor del av föremålen härrörde från ett gammalt hälsingborgshem, då rentier Wadstein nämligen ärvt dem efter sina fosterföräldrar, hamnkaptenen F. J Jeppson i Hälsingborg och hans maka f. Scherber. Under sådana förhållanden övertog museet huvuddelen av i boet ingående möbler och inventarier, däribland åtskilligt bordssilver av gammal hälsingborgstillverkning, jämte hela konstsamlingen - med undantag av en holländsk marinmålning, som testamenterats till Hälsingborgs sjöfartsförening. Inalles omfattade konstsamlingen ett 40-tal tavlor, därav några av svenska konstnärer - Georg von Rosen, Egron Lundgren och Ivar Arosenius - medan huvuddelen representerade holländskt måleri.
Amanda Maier-Röntgen, född 20 februari 1853 i Landskrona, död 15 juli 1894 i Amsterdam, var en svensk violinist och tonsättare. Hon var Sveriges första kvinnliga utexaminerade musikdirektör.
Född i ett musikaliskt hem i Landskrona upptäcktes Amanda Maiers musikbegåvning tidigt. Den första undervisningen på violin och piano gavs av fadern, Carl Eduard Maier, som avlade musikdirektörsexamen 1852 och gav musiklektioner i den egna fastigheten "f.d. Westerströmska gården" i Landskrona. Han översatte också "Aloys Hennes piano-skola för hemmet" till svenska.
Vid 16 års ålder åkte Amanda Maier till Stockholm, där hon började studera vid Kungliga Musikkonservatoriet. Förutom huvudinstrumentet violin studerade hon även orgel, piano, cello, kompositions- och harmonilära. 1872 utexaminerades hon som den första svenska kvinnan med titeln musikdirektör.
Maier gav konserter som violinist i både Sverige och utomlands. 1873 fortsatte hon studierna som privatelev till konservatorierlärarna Carl Reinecke och Ernst Richter (komposition) i Leipzig och violin för Engelbert Röntgen, konsertmästare vid Gewandthausorchester i samma stad. Under denna tid komponerade hon en bl a sin violinsonat, en pianotrio och en violinkonsert som uruppfördes 1875 med henne själv som solist.
I Leipzig träffade hon den tysk-nederländske pianisten och tonsättaren Julius Röntgen, sin lärares son. De förlovade sig inofficiellt 1876 och officiellt 1879. I denna period genomförde Amanda Maier också flera omfattande turnéer, främst i Norden. Paret gifte sig i Landskrona 1880 och flyttade sedan till Amsterdam, där maken hade fått anställning. I samband med giftermålet upphörde Amandas offentliga framträdanden men paret ordnade med musikaliska salonger och musicerande med gräddan av Europas musikliv såsom Edvard Grieg, Anton Rubinstein, Joseph Joachim och Johannes Brahms.
År 1887 insjuknade Maier-Röntgen i lungsäcksinflammation, och dog i senare i sitt hem 1894. Den sista kompositionen blev en klaverkvartett på resa till Norge 1891, då de hälsade på gode vännen Edvard Grieg.
https://sv.wikipedia.org/wiki/Amanda_Maier-R%C3%B6ntgen
ARTIKLAR I WIKIPEDIA
ARTIKLAR I WIKIDATA
BILDER I WIKIMEDIA COMMONS
