flagga

41. Olympiaden i Helsingborg

I Helsingborgsposten kunde man i juni 1834 läsa en märklig annons. Olympiska föreningen som bildats ett år tidigare sammankallade till olympiad. Alla som var intresserade att tävla eller vara åskådare önskades välkomna. Fyra olika tävlingsgrenar hade valts ut. Det fanns inte mycket tid till träning, för spelen skulle äga rum en knapp månad senare. Många helsingborgare trodde knappt sina ögon då de läste annonsen. Detta var den första olympiaden på 1 169 år!

G. J. Schartau var en av Olympiska föreningens mest aktiva medlemmar. Han arbetade som gymnastiklärare på Lunds universitet och bodde periodvis i Helsingborg. Schartau intresserade sig för allt som hade med idrott att göra. Han undervisade elever i gymnastik, fäktning, brottning, ja, allt möjligt. Schartau hade länge drömt om att anordna moderna olympiska spel. Han hade noggrant studerat hur tävlingarna en gång gått till. En lämplig arena för spelen i Helsingborg hade Schartau sedan länge funnit: Kappridningsfältet i Ramlösa.

Torsdagen 17 juli 1834 var en strålande sommardag. Solen sken från en klarblå himmel. Under de senaste veckorna hade olympiaden varit helsingborgarnas hetaste samtalsämne. Vem tänkte tävla i de underliga grenarna? Hur skulle olympiaden sluta? När dagen var inne begav sig mängder av åskådare till Kapplöpningsbanan. Damerna bar långa kjolar och hatt. Många herrar var klädda i vackra kostymer och spatserade med käpp. Nyfikna barn följde med stor spänning allt som hände. Journalister från tidningarna väntade förväntansfullt. Ingen ville missa den historiska händelsen!

Ett fyrtiotal vältränade män hade anmält sig och värmde upp i ett av arenans hörn . Trots att det inte hade funnits mycket tid till träning var det många som ville tävla. Det här skulle bli spännande! Idrottsmännen gjorde armhävningar och höga hopp för att komma i form. Några tränade starter eller tänjde på muskler och ben. Överallt var det aktivitet. De fyra tävlingsgrenarna hade valts ut efter förebild från de gamla olympiaderna. Man skulle tävla i: Wighetsrörelser och Balanser, Kapplöpning till fots å kortare och längre bana, Brottning och slutligen Klättring och äntring å mast och linor.

Först hördes en fanfar och orkestern började spela. Den första olympiaden i modern tid hade börjat! Trots att Kapplöpningsbanan var stor, var trängseln hög. Folk knuffades och hojtade. Alla ville få en plats längst fram. Medlemmarna i Olympiska föreningen var både glada och överraskade över alla besökare. Funktionärerna, som övervakade spelet, hade ibland svårt att hålla tillbaka åskådarna. När första tävlingen inleddes, jublade publiken.

Sju deltagare hade anmält sig till den första grenen: Wighetsrörelser och Balanser. Efter en lång kamp gick första priset till lundastudenten E. Krumlinde. Priset var en guldring. Den andra grenen var Kapplöpning. Här fanns 20 tävlande. Kapplöpningen var hård och jämn. Svetten rann från idrottsmännen när de kämpade sig fram på banan. Slutligen segrade smedlärlingen Olof Jönsson från Glumslöf. När han äntligen kom i mål var han så utmattad att funktionärerna fick ge honom vatten för att han inte skulle svimma. Stolt och utmattad fick även han en guldring för segern.

Den tredje tävlingen var Brottning. Sju deltagare hade anmält sig. Åskådarna hejade på så gott de kunde. Männen brottades allt vad de orkade. Slutligen kunde en vinnare utses: husaren Lamberg. För segern fick han en silverbägare. Det hade hunnit bli sen eftermiddag då det var dags för den sista grenen, Klättring och äntring å mast och linor. De tävlande skulle klättra upp för en 17 alnar (ca 10 m.) hög stång. För att göra tävlingen ännu svårare, hade stången strukits med såpa. I toppen hängde silverpokalen. Den som lyckades ta ner priset vann.

Turordningen lottades. Alla höll andan när den förste mannen försökte ta sig upp. Då han halkade ner gick ett sus genom publiken. Slutligen lyckades den fjärde tävlande ta ner silverpokalen. Han hette Håkan Isaksson och var en stalldräng från Ellinge. En pojke, som anmält sig till klättringen, hade haft otur i lottningen. När det blev hans tur var silverpokalen redan vunnen. Pojken, som hette Böttcher i efternamn, vann istället publikens hjärta. Vig som en katt klättrade han uppför den hala stången. Publikens jubel visste inga gränser! Åskådarna blev så imponerade att de på eget initiativ samlade ihop ett penningpris. Pojken fick med sig två riksdaler hem!

Så hade man äntligen slutfört den första olympiaden i modern tid. Tävlingen återgavs noggrant i tidningarna. Ryktet om den skånska olympiaden nådde ända till Tyskland. Två år senare anordnades en ny tävling, men sedan skulle det dröja ända till 1896 innan nästa olympiad gick av stapeln. Då i Aten.
----------------

Det sista olympiska spelet hade ägt rum i Peloponnesos år 393 e. Kr. Det var 1 169 år innan Helsingborg anordnade en modern olympiad.

Sophia Hydén 1999
Millenniumprojektet, Helsingborgs museum