flagga

24. Tyge Krabbe och Grevefejden

Riksmarsken Tyge Krabbe spejade efter krigsfartyg från sitt fönster på Helsingborgs slott. Det var den 12 januari 1535. Vädret var klart och kallt. I Danmark var det åter oroliga tider. Tyge hade varit med om att slå ner bondeupproret i Skåne drygt tio år tidigare. Bönderna hade varit missnöjda med de höga skatterna och de försämrade villkoren. Nu när bondeupproren var slut, seglade nästa problem upp. Den här gången gällde det tronföljden i Danmark.

Två år tidigare hade kung Fredrik I gått bort. Ett nytt inbördeskrig tog fart. På ena sidan stod Christian II, av svenskarna kallad Kristian Tyrann, och på den andra hertig Christian, Fredrik I:s son. De två kandidaterna hade delat danskarna i två läger. Christian II hade visserligen krönts till kung men satt sedan ett år tillbaka fängslad på Själland. En av hans bästa vänner, greve Kristoffer av Oldenburg, kämpade för att Christian II skulle bli kung igen. Med stöd från kyrkan och några skånska städer hade en krigshär rustats för att återta kronan till den fängslade kungen.

Tyge Krabbe hade varit en av den gamle kungens bästa vänner. Tyge hade dyrt och heligt lovat att göra vad han kunde för att placera sonen, hertig Christian, på tronen. Till hjälp fanns Sveriges kung Gustav Vasa och den skånska adeln med riddare och soldater. Under sommaren 1534 hade hertigen krönts till kung Christian III. Motståndet mot kröningen hade varit stort men genomfördes trots uppror och protester.

Greve Kristoffers män seglade allt som oftast i Öresund. Tyge hade anlitat spejare längs kusten som rapporterade minsta förändring. Han ville vara beredd på strid om hären gick i land. För egen del hade Tyge knappt fått en blund i ögonen de senaste veckorna. Med hjälp av sina vänner hade han rustat en stark krigshär som väntade nära slottet.

Veckorna hade blivit till månader. Tyge och hans män hade fått åtskilliga bud från greve Kristoffer. Greven hade på hösten 1534 tvingat Tyge att svära honom trohet. Tyge fick välja mellan att byta sida eller förlora Helsingborgs slott. Efter lång betänketid hade Tyge gått med på greve Kristoffers krav. Han fick då plötsligt Gustav Vasa och många skånska adelsmän till fiender. Tyge kände sig som en förrädare. Det dåliga samvetet plågade honom dag och natt.

“Ni måste komma! Gustav Vasas trupper är på väg mot Helsingborg!“ ropade en av Tyges vakter.
Tyge hade hela förmiddagen spejat från sitt fönster och funderat över hur allt skulle sluta.
“Jag kommer, jag kommer!“ ropade Tyge och rusade upp från stolen.
Nu gällde det att klä sig varmt. Ingen kunde veta hur länge striden skulle pågå och än mindre hur den skulle sluta.

Sammandrabbningen vid Helsingborgs slott blev hård och intensiv. Tusentals soldater och riddare stred och blodet flödade. Svärdsklingor slogs mot varandra. Många flydde vettskrämda in till bröderna i klostret St. Nicolai. När Tyge kastade sig in i striden bytte han plötsligt sida. Istället för att slåss för greve Kristoffer, kämpade han för den döde kungens son. Därmed svek Tyge överenskommelsen han haft med greve Kristoffer. Tyge visste att det var ett allvarligt brott, men innerst inne kunde han inte glömma löftet han en gång gett den döde kungen. I stridens hetta hörde Tyge att Kristoffers män skrek förrädare efter honom, men han låtsades inte höra. Istället gav Tyge order om att avfyra kanonerna från tornet. Han lovade sig själv att aldrig mer svika sina vänner.

Följande dag firades den döde kungens son som segrare. Motståndarna flydde över sundet. Hundratals döda och sårade soldater låg kvar runt slottet. Tyge kände sig nöjd. Hans dåliga samvete var borta. Nu behövde han aldrig mer slåss mot sina vänner. Tyge tog farväl av Gustav Vasa och svenskarna. Trots att många fått sätta livet till var stämningen glad. De hade segrat och nu kunde äntligen Christian III få ärva sin faders krona.
----------------

Grevefejden pågick mellan 1534 och 1536. Segraren, Christian III, blev den kung som införde reformationen i Danmark. Hertig Christian hade krönts till kung redan 1534, men inte förrän grevefejden var över kunde han officiellt utöva sin makt.

Sophia Hydén 1999
Millenniumprojektet, Helsingborg museum