flagga

21. Elementarskolan öppnar i Helsingör

Det lyste hemtrevligt i fönstren från Erik Köpmans hus. Det var en mörk kväll i oktober år 1483. Eriks hustru Elvira dukade bordet. Det luktade gott från köket. Erik väntade otåligt på kvällsmaten. Han hade just återvänt från en resa till Helsingör och hade med sig de senaste nyheterna.

“Ni kan inte ana vad jag skall berätta,“ sade Erik när de bänkat sig vid bordet.
Dottern Ebba lyssnade med stort intresse.
“Det har öppnat en elementarskola i Helsingör. Där har de tryckta böcker och skriver på riktigt papper!“ Eriks röst lät ovanligt uppspelt.
“Far, vad är en elementarskola för något?“ frågade Ebba innan hon tog en ny tugga på brödet.
“Det är en skola som inte drivs av något kloster eller kyrka, utan av en skolmästare. Barnen får lära sig läsa och skriva, och mycket annat. Det är en av de första elementarskolorna i landet. Många helsingörsbor vill skicka dit sina söner“.

Erik kände sig lite trött efter båtresan, men elvaåriga Ebba ville höra mer. Hon visste att det bara var de rikaste som hade råd att sätta sina barn i skolan. De flesta människor kunde varken läsa, skriva eller räkna. Ebbas föräldrar hade talat om att skicka henne till ett kloster. De ville att hon skulle få en bra utbildning. Ebba gillade inte förslaget. Hon hade alla sina vänner i Helsingborg och sin hund, Glader. Ett hopp tändes i Ebba när hon hörde om den nya skolan. Helsingör låg ju inte så långt borta…

“Far, kan du inte berätta mer om skolan?“ bad Ebba.
“Jovisst, skolmästaren kommer från Tyskland“, fortsatte Erik. “Han är mycket lärd och har tagit med sig böcker som eleverna får använda. Eleverna får dessutom skriva på riktigt papper. Fast skolan är bara öppen för pojkar, ännu så länge.“
Han hörde en besviken suck från Ebba och klappade henne tröstande på huvudet.

Tidigare hade kyrkan och klostren stått för den mesta undervisningen. Barn som växte upp på slotten undervisades ofta av en privatlärare. Flickor kunde skickas till ett nunnekloster. Men för det mesta var det någon förälder eller släkting som lärde barnen läsa, skriva och räkna. Erik hade lärt sig av sin far. Det var viktigt att kunna när man gjorde affärer. Han hade försökt att lära Ebba läsa men hon stakade sig på nästan varje ord. Det skulle nog dröja innan hon kunde läsa flytande.

Erik öppnade sin väska och tog fram en bok. Han vände varsamt sidorna.
“Vad bokstäverna ser konstiga ut. Är det där en tryckt bok?“
Ebba såg med uppspärrade ögon hur fadern sakta bläddrade i boken. Tidigare hade hon bara sett handskrivna böcker med vackra färglagda bilder och sirliga bokstäver.
“Just det, detta är en bok med tryckta bokstäver. Tryckningen innebär att träblock med utskurna bokstäver trycks mot papperssidan. På det sättet blir boken färdig på kortare

tid. Man kan också trycka flera likadana böcker. Dessutom är papper ett billigare material än skinn och pergament,“ förklarade Erik.
Ebba strök med handen över en boksida. Ytan kändes sträv. Bokstäverna var tjocka och svarta, och såg ungefär likadana ut.
“Visst är den fin, men jag saknar bilderna i olika färger,“ sade Ebba fundersamt.
“Jo, men vi är bland de första i Helsingborg som har en tryckt bok. Jag köpte den av skolmästaren. Ännu finns knappt några böcker på vårt eget språk, men i Odense öppnades ett tryckeri förra året. Det skall bli spännande att se vilken sorts böcker de tänker trycka. Jag ska besöka skolan igen för att få fler nyheter om boktryckeriet.“
“Kan inte jag få följa med?“ frågade Ebba förväntansfullt.
Hennes far nickade till svar.
“Men först måste du lära dig läsa ordentligt.“
----------------

Johann Snell tryckte den första nordiska boken i Odense 1482. Då hade papper funnits i Danmark i några årtionden. Vid samma tid öppnades den första elementarskolan i Helsingör.

Sophia Hydén 1999
Millenniumprojektet, Helsingborgs museum