flagga

7. Johannes besöker klostret S:t Nicolai

Johannes fick tillåtelse av sina föräldrar att besöka klostret några dagar i veckan. Broder Simon, som ansvarade för biblioteket, lovade att lära honom läsa och skriva. Det var svårt i början eftersom Johannes inte var van vid bokstäver. De första veckorna hoppade bokstäverna mellan raderna som konstiga krumelurer! Broder Simon var tålmodig och till slut hade Johannes lärt sig alfabetet. Efter några dagar försökte han skriva med gåspenna. Det var svårt att forma bokstäverna och bläcket klumpade sig hela tiden!

Munkarnas dag började med en bönestund i gryningen. När Johannes kom dit lite senare var arbetsdagen i full gång. Några bröder arbetade i örtagården eller med medicintillverkning, andra var i biblioteket eller på jordbruket i utkanten av staden. I biblioteket fanns böcker på olika språk. Munkarna studerade skrifterna noggrant under tystnad och några översattes till andra språk. Ibland hördes raspandet från gåspennor när bokstäverna långsamt växte fram.
På förmiddagarna brukade Johannes studera och hjälpa Simon i biblioteket. Simon var utbildad i Köln där dominikanmunkarnas största skola låg. Han hade besökt flera kloster i Europa och kunde tala tyska, franska och latin. Ibland berättade han för Johannes om sina resor. Johannes drömde om att en dag kunna läsa böckerna på de olika språken, men för tillfället hade han fullt upp med att lära sig skriva.

På eftermiddagarna arbetade Johannes i örtagården. Munkarna var mycket intresserade av växterna och deras egenskaper. Klostret hade egen tillverkning av mediciner som såldes eller gavs bort till behövande. Örtagården hade många ovanliga växter. Vissa fröer hade munkarna tagit med sig hem från resor söderut. Andra hade de fått av munkar som varit på besök. Kvanne var den enda medicinalväxt som kommit norrifrån, den hade hämtats från Norge.

I örtagården stod växterna prydligt i olika rutor. Mellan rutorna fanns gångar av trampad jord. Det fanns ett stängsel av flätad pil runt örtagården för att hålla djur borta. Johannes lärde sig mycket om växterna och fick snabbt några favoriter. Han tyckte bäst om mynta, kvanne och citronmeliss, för de luktade väldigt gott. Munkarna odlade även blommor som rosor, violer och liljor. Dessa kunde i viss mån användas till medicin men framför allt hade de planterats till Jungfru Marias ära. Varje blomma stod för Marias olika egenskaper som blyghet och renhet. Munkarna trivdes i örtagården, ibland satte de sig ner på en bänk för att fundera eller njuta av tystnaden. När daggen föll doftade det ljuvligt. Arbetet avbröts av de återkommande bönestunderna. Då fick Johannes sitta med i klosterkyrkan för att lyssna till bönerna och sången.

En solig eftermiddag i augusti var det tid för skörd. Johannes och Broder Nils, som arbetade med medicinalväxterna, gick ut i örtagården med varsin korg på armen. Det var många som hade nytta av munkarnas örtagård. Folk kom ofta till klostret för att få råd eller bot för någon sjukdom.

"Anis hjälper mot gulsot och magont. Gråbo blir tillsammans med öl eller vin en stärkande dryck som hjälper mot det mesta. Citronmeliss är bra mot oroligt hjärta…" Nils undervisade under tiden de skördade.
När de kom fram till rutan med kvanne, bröt Nils en kvist.
"Av alla örter är kvanne en av de bästa", sade han och räckte kvisten till Johannes.
"Kvanne skyddar mot sjukdom, trolldom och död. Dessutom är den nyttig att äta", fortsatte Nils och såg beundrande på kvisten. Johannes lyssnade noggrant, kvanne var ju en av hans favoriter. Nils bad Johannes att hämta en spade. Med säker hand grävde han upp en tuva.
"Den här skall du ta med hem till mor och far, för den skyddar om pesten kommer. Vill du vara riktigt säker, kan du ta en bit av roten och hänga runt halsen."
Johannes blev mycket glad över tuvan. Det kändes tryggt att ha kvanne utanför huset ifall pest och annat elände skulle drabba Helsingborg.
----------------

Sophia Hydén 1998
Millenniumprojektet, Helsingborgs museum