flagga

3. Gamle Nils berättar om kung Knuts äventyr

Jag heter Eskil och bor i Helsingborg. Jag brukar ofta besöka en gammal man som heter Nils och som också bor här. Nils berättar spännande historier om när han var en av kung Knut närmaste män. Den här kvällen som jag vill berätta för er om var det mörkt och kallt. Inne i gamle Nils stuga sprakade brasan. Skenet från elden lyste upp hans fårade ansikte. Nils satt på en skinnfäll vid väggen och stirrade in i brasan medan han tuggade på en bit torkat kött. Hans fru Elsa rörde i grytan vid eldstaden. Det luktade gott.

Jag tittade på Nils och väntade otåligt på att han skulle börja berätta. Nils tittade upp och strök sig över det stora gråa skägget.
"Vill du höra en historia om vår gamle kung Knut, pojk?"
Jag nickade förväntansfullt till svar. Nils satte sig tillrätta och började berätta:
"I det sista stora vikingatåget till England deltog också kung Svens söner Harald och Knut. Svens bror Asbjörn Jarl förde befälet och målet var att vinna tillbaka södra England. Jag var tolv år när jag mönstrade på som skeppspojke på Knuts skepp en aprilmorgon år 1066. Folk hade samlats nere vid stranden för att vinka farväl till de 200 skeppen. Vi lämnade Själlands kust och satte kurs ut på havet.

Dagarna före avresan hade jag hjälpt far med jordbruket. Det var hans villkor för att jag skulle få följa med Knuts skepp. Min mor grät och försökte övertala mig att stanna, hon hade redan förlorat två av sina söner. Nu hade hon bara mig och min syster Ingeborg kvar. Far sade inte så mycket utan förstod att jag ville se främmande länder. I sin ungdom hade också han mönstrat på som skeppspojke och haft turen att återvända som en förmögen man.

Först tog vi oss fram längs Frankrikes kust för att byta varor och se oss omkring. På marknaderna vimlade det av människor och försäljarna försökte överrösta varandra. Handelsmännen vägde guld och silver, metallen skramlade mot vågskålen. Som Knuts skeppspojke följde jag med överallt. Ibland fick jag bära varor han handlat och ibland sprang jag ärenden. Under vår resa besökte vi fantastiska kyrkor och tjusiga palats som var smyckade med mer guld och purpur än du kan drömma om. Vi träffade människor från platser vi inte visste fanns och som talade språk ingen begrep."
Gamle Nils fick något drömskt i blicken och log lite för sig själv när han tänkte tillbaka på resan.

"Efter tre år i Knuts tjänst hade jag avancerat till att bli en av hans närmaste män. Snart fick jag nya vackra kläder i rött och gult. Han gav mig dessutom ett svärd med ett handtag som glimmade av guld och ädla stenar. Det var den finaste present jag någonsin fått! Sedan den dagen bar jag svärdet med mig vart än jag gick.
När vår resa varat i tre år beslöt Asbjörn att vi skulle samla oss för attack mot England. Asbjörns plan var att segla upp längs en flod och därifrån anfalla. Englands kung Vilhelm beslöt att bränna trakten längs floden för att tvinga oss tillbaka. Asbjörn vägrade ge upp och

jag hörde Knut gräla med honom och sin bror Harald. Knut och Harald ville dra i strid men Asbjörn ville avvakta. Folket på skeppen började bli oroliga eftersom matförråden behövde fyllas på. Efter ytterligare några dagar mötte vi kung Vilhelms ryttarhär längs flodkanten men inget riktigt slag kunde utkämpas. Vi saknade utrustning för strid på land! Vi turades om att hålla vakt på skeppen om Vilhelm skulle anfalla, men ingenting hände.

På kvällarna brukade Knut, Harald och Asbjörn samlas för att smida planer. Ibland försökte jag tjuvlyssna för att få reda på vad som skulle hända. En eftermiddag kallade Asbjörn samman stormännen på sitt skepp. Jag höll vakt och hörde männen diskutera. Då och då blev rösterna högljudda. Samma kväll beordrade Knut att vi skulle göra skeppet färdigt för avgång. Kung Vilhelm hade nämligen erbjudit Asbjörn en stor summa pengar för att resa hem. Snart styrde vi våra fartyg från landet men istället för att segla hemåt beslöt Asbjörn att återvända till Frankrike. Det var många varor som skulle inhandlas för kung Vilhelms pengar.

Väl framme i Frankrike råkade vi i strid flera gånger. Både Harald och Knut slogs tappert sida vid sida. Bröderna hade blivit tränade i krigskonst hemma på Själland och var både modiga och skickliga. Även jag kämpade tappert med svärdet jag fått i present. Under resan dödade Knut sammanlagt tio hövdingar med sitt svärd, och det är sant för jag såg det med mina egna ögon! Efter sju år kom vi äntligen hem igen. Knut erbjöd mig fortsatt arbete och jag flyttade med till hans gård på Själland. Efter några år blev Knut kung över Danmark."
Nils suckade och såg trött ut.
"Nu blir det inga fler historier."
"Jo, snälla farbror Nils, svarade jag, bara en till!"

Nils fortsatte sin berättelse:
"När Knut blivit kung år 1080 gjorde han många resor i riket. Som en av kungens män fick jag se alla de danska öarna och Skåne. Jag var med om när viktiga dokument undertecknades, såg kyrkor byggas och städer grundas. Vår gamle kung var hård men rättvis och hade ett gott öga till kyrkan. Ja, det hände mycket under de sex år som Knut regerade. Sista resan gick till Odense där Knut blev dödad av sin bror Olof inuti kyrkan, men det är en helt annan historia."
---------------

Knut regerade 1080-1086 och skrev bl a gåvobrevet till S:t Laurentiuskyrkan i Lund år 1085
(se historia nr 1). I brevet nämndes staden Helsingborg för första gången. Knut blev följande år mördad av sin yngre bror Olof i Odense. Efter en tid blev han helgonförklarad av påven i Rom, därefter fick han namnet Knut den helige.

Sophia Hydén 1998
Millenniumprojektet, Helsingborgs museum