mansporträtt

När Stellan Skarsgård drömde om att bli diplomat

En aprilmorgon 1967 rusade en mamma med bultande hjärta från bostaden på Drottningatan upp till Olympiaskolan för att leta upp sin son. Mamman, Gudrun Skarsgård, hade ett viktigt meddelande till sin son Stellan. Bland 2.600 sökande hade han fått rollen som Bombi Bitt i SVT:s nya stora satsning "Bombi Bitt och jag". Fyra veckor tidigare hade både han och lillebror Kettil anmält sitt intresse och några dagar senare fick Stellan åka till Malmö för ytterligare tester. Och så gick det som det gick.

Stellan Skarsgård, född den 13 juni 1951, växte delvis upp i Malmö och det var också här som hans teaterintresse väcktes. Som barn deltog han både i ABF:s barnteater och Folkets Parks barnteater. Sin första roll fick han på Malmös Stadsteater 1964 då han spelade Benka Forsberg (stadsläkarens son) i "Mästerdetektiven Blomkvist".

När Stellan Skarsgård fick det glada beskedet om huvudrollen i "Bombi Bitt och jag", hade han precis flyttat till Helsingborg och det fanns inte mycket tid över för teater. Skolan tog all tid, och trots att han fått rollen som Bombi Bitt, kände han sig tveksam till teateryrket: "Ett tag var mitt mål att bli skådespelare. Men jag har skippat dom planerna. Kan inte sjunga och så är det för dåligt betalt. Jag vill bli diplomat någonstans i utlandet i stället", berättade den unge Stellan för tidningen Arbetets journalist.

Men att vara TV-stjärna hade bieffekter som kanske inte var allt igenom obehagliga. Som nybliven tonårsidol fick han "Sveriges alla flickhjärtan att klappa", som man uttryckte det i veckotidningen Femina februari 1968, och brevbärarna på Drottningatan fick, enligt samma tidning, extra tunga bördor att bära.

Och teatern fortsatte att locka. Säsongen 1967-68 medverkade Stellan Skarsgård i två uppsättningar på Helsingborgs stadsteater: "Kung Ubu" och "Marius". ”Marius” hade premiär den 6 oktober 1967 och dagen efter noterade journalisten i Helsingborgs Dagblad att ”i det krokiga persongalleriet i övrigt vill jag särskilt framhäva unge Stellan Skarsgårds pigge eldarepåg.”

Efter det rullade det på. Och vi vet ju alla hur det blev med drömmarna om diplomatjobbet. Kanske anade den 16-årige Stellan vilken framtid som väntade honom redan när han pratade med journalisten från Arbetet, för citatet ovan avslutas med: "Men går det bra nu så kanske man blir skådis trots allt...".

Birgitta Witting
Antikvarie på Kulturmagasinet