Banankasse, monterdel, Banana bag

När bananen kom till stan
År 1909 kom något väldigt exotiskt till Göteborgs hamn: bananer. Företaget Banankompaniet fraktade bananstockar på lastbåt rakt in i hamnen. På 1930-talet byggdes en särskild pir för bananerna, som fortfarande kallas Bananpiren.
Men vad var bananen? Frukt, grönsak, ört eller middagsmat? Banankompaniet gav ut en inspirerande bok med smarriga bananrecept. Det är okänt hur många som verkligen serverade stekta bananer med remouladsås eller banangratäng med ansjovis, och därmed fick inse den hårda vägen att banan gör sig bäst som frukt.
Under andra världskriget kom inga bananbåtar till Sverige. Deras återkomst blev ett tydligt tecken på fred.
»En dag kom den första bananbåten. Då fick alla familjer med minderåriga barn köpa en banan per person. Min banan avåts sittande i sängen under föräldrarnas uppsikt. Den var ytterst läcker och jag borstade inte tänderna efteråt – den smaken ville man njuta av så länge som möjligt.«
Inger Ardahl Lundberg i boken Vardagsliv under världskriget.

BANANA BAG - In 1909 something very exotic arrived at the Port of Gothenburg: bananas. Gothenburg became Sweden’s banana port. The pier where they were unloaded is still called the Banana Pier.
----------
When bananas came to town
In 1909 something very exotic arrived at the Port of Gothenburg: bananas. The Banankompaniet company imported the bunches of bananas by cargo ship straight into the port. In the 1930s a special pier was built for the bananas, which is still called the Banana Pier.
But what exactly was a banana? Fruit, vegetable, herb or main course? Banankompaniet published an inspirational book with tasty banana recipes. We don’t know how many people actually served fried bananas with remoulade sauce or banana gratin with anchovies, and thereby found out the hard way that bananas taste best as a fruit.
During World War II no banana boats came to Sweden. Their return was one clear sign of peace.
“One day the first banana boat arrived. All the families with underage children could buy one banana per person. I ate my banana while sitting in bed under my parents’ watchful eye. It was incredibly tasty and I didn’t brush my teeth afterwards – I wanted to enjoy that taste as long as possible.” Inger Ardahl Lundberg in the book Vardagsliv under världskriget (Daily life during the war).