Mörkäggningsgardin och lampa, monterdel, Blackout curtain

BLACKOUT CURTAIN - This curtain and lightbulb were used during World Wars II. Gothenburg had to be totally dark at night so no bomber aircraft could find it.
----------
War fears
"I remember the first time there was an air-raid warning and we had to go out into Slottsskogen Park early in the morning together with masses of other people. In our building a shelter was made in the cellar and when it first opened everyone in the building was there and i remembered that we children thought it was exciting, we didn't know any better."
Lillian Dellgård, Gothenburg, born 1929. In 1940 Germany occupied both Norway and Denmark. Although Sweden had proclaimed its neutrality, there was a constant fear of bomber planes. In 1940 the first air-aid warning sounded in Gothenburg. After that, shelters and protective tunnels were built throughout the city.
This blackout curtain hung in the home of Elle och Bror Redig on Sveagatan street in Linnéstaden district. The city was dark and eerie in the evenings. The streetlights were turned off, car drivers had to cover their lights, and all the windows were blackened with curtains or dark paper. The only lights were searchlights looking for bomber planes in the sky. Anyone who wanted light indoors could buy a black lamp like this one, with only a small hole to let out the light.

Rädslan för kriget
"Nog kommer jag ihåg första gången det blev flyglarm och vi var tvungna att gå ut i Slottsskogen tidigt på morgonen tillsammans med massor av andra människor. I det hus vi bodde i gjordes ett skyddsrum i källaren och när det invigdes var alla i huset med, och jag minns at vi barn tyckte det var spännande, vi förstod inte bättre."
Lillian Dellgård, Göteborg, född 1929. 1940 hade Tyskland intagit både Norge och Danmark. Även om Sverige var uttalat neutralt i kriget fanns hela tiden skräcken för bombplanen. 1940 ljöd det första flyglarmet i Göteborg. Efter det byggdes det skyddsrum och skyddstunnlar runt om i staden.
Den här mörkläggningsgardinen satt hemma hos Ellen och Bror Redig på Sveagatan i Linnéstaden. Staden var svart på kvällarna. Gatubelysningen släcktes, bilister fick täcka sina lyktor och alla fönster var mörklagda med gardiner eller mörkt papper. Det enda som lyste var strålkastare som sökte efter flygplan på himlen. Den som ville ha tänt inhomhus kunde har en sådan här svart lampa, där bara ett litet hål släpper igenom ljus.