Dansskor, monterdel, Dance shoes

Ungdomens fiende nummer ett
De här dansskorna tillhörde en sjuksköterskeelev i Göteborg på 1930-talet. Tänk att dra på sig silverskorna, lämna det stränga elevhemmet och gå på dans en lördag! Att släppa loss till Malte Johnssons orkester i Krokängsparken eller på Liseberg och flörta med någon från andra sidan stan …
Halva 1900-talet dansade Göteborgs unga på dansbanor. Gammeldans var okej, men foxtrot och jazz var för snuskigt, tyckte den äldre generationen. Dansen kopplades till både utomäktenskapligt sex och brottslighet 1942 uppgav nio av tio läkare att dansen skadade ungdomens moral. Samma år skrev Allan Svensson, socialsekreterare i Svenska kyrkan, boken »Ungdomens fiende n:o 1 Den offentliga moderna dansen«. Så här lät det då:
»Vad är den moderna dansen? En fin och hygglig sällskapslek? Nej! En vilddjurslek.«
1950 hade nästan alla dansbanor stängt. Pardansen försvann, nya musikstilar kom, som alla har mött sitt eget motstånd: den hemska popen, den stökiga rocken, den världsfrånvända discomusiken, den onämnbara punken och den obegripliga hiphopen. För att inte tala om de djupt omoraliska rejven.

SHOES - These dance shoes are from the 1930s. They were owned by a nursing student in Gothenburg. Back then, dance halls were where young people met.
----------
Young people’s enemy number one
These dance shoes belonged to a nursing student in Gothenburg in the 1930s. Imagine putting on these silver shoes, leaving the strict home for students and going out to a dance on a Saturday night! And then letting loose to Malte Johnsson’s orchestra in Krokäng Park or at Liseberg and flirting with someone from the other side of town…
Gothenburg’s young people danced at dance halls throughout half of the 20th century. The older generation felt that the older-style country dances were okay but the foxtrot and jazz were too daring. Dancing was associated with both extra-marital sex and crime. In 1942 nine of ten doctors asserted that dancing harmed young people’s morals. That same year, Allan Svensson, a social welfare officer for Sweden’s Lutheran Church, wrote a book called Young People’s Enemy Number 1: The public modern dance. He asked:
“What is the modern dance? A fine and pleasant social game? No! A game for wild animals.”
By 1950 almost all dance halls had closed. Dancing with a partner disappeared and new styles of music arrived, all of which have encountered resistance: awful pop, rowdy rock, otherworldly disco, unmentionable punk and incomprehensible hip hop. Not to mention the deeply immoral rave.