teater, kasperteater

teatern ägdes och drevs av Karl Kuhlin. Redan tidigt väcktes hos honom intresse för cirkus och i samband härmed även för sådana konster som ha till syfte att roa folk. Han var bl a en skicklig buktalare och skall ha uppträtt för första gången med kasperfigurer vid 9 års ålder.
För en större offentlighet gjorde han sin debut i Krokängsparken i Göteborg år 1907 och var där verksam i sju säsonger. Emellertid voro hans framträdanden ej alltid lokalbetonade. K. var en man som hade reslusten i blodet. Om vårarna besökte han ofta norrlandsmarknaderna och gav då föreställningar med sin teater. I Stockholm kom han i kontakt med en annan kasperteaterdirektör, Köhler (?), kallad "Gubben Kasper", som drev sitt näringsfång på Djurgården. I huvudstaden tog han även engagemang vid en cirkus och medföljde som akrobat denna på en turne till Tyskland. Förutom "uteframträdanden" hade K. även föreställningar på loger o dyl. Ofta hände det, när en sådan förställning var slut, att K. utklädd till koling gav sig ut bland publiken och med vitsar och annan muntration sökte medverka till den goda stämningens vidmakthållande. I Göteborg hade han under senare delen av sin verksamhet teatern förlagd till Slottskogen, fram t o m år 1928 då han drog sig tillbaka från offentliga framträdanden.
K. skar själv ut sina dockor. Under spelets gång manövrerades dessa med pekfingret, tummen och långfingret. De hängdes upp medelst en krok på en metalltråd bakom scenen, så att snabbast möjliga byten skulle kunna göras vid ev personskifte i sketcherna. Musik skulle mången gång exekveras och K. hade då, på samma gång som han skötte dockorna, munspelet i munnen och frambringade tonerna enbart med tillhjälp av ansiktsmusklerna.
Spelet började som regel med en monolog av Kasper. Om då någon av publiken dristade sig till att yttra något, fick han eller hon strax svar på tal av K. och så var "förspelet" i full gång. Härunder kunde man komma in på dagsaktuella händelser och medagerande i sådana brukade Kasper vederbörligen hugna med en eller annan förlöjligande glosa. Syntes någon känd person bland publiken, hälsade Kasper även på honom och det hände merendels att även han blev föremål för en vits eller något satiriskt omdöme. Efter dessa preludier kom man så in på själva sketchen vars längd varierade men som i regel kunde beräknas till omkring 15-20 minuter. Under det att föreställningen pågick hade K. medhjälpare ute, vilka "gingo med masken" dvs uppsamlade en frivillig avgift för underhållningen. Denna avgift nedstoppades i bössor av ungefär den typ som tidigare var vanlig vid Göteborgs Spårvägar.
K. egentliga yrke var paraply- och käppmakarens. Som sådan var han skicklig och uppskattad. Han praktiserade facket i bl a hos Jacobssons paraplyfabrik i Göteborg, men även utomlands - i Tyskland. Av hantverksföreningen i sin födelsestad tilldelades han diplom för sitt kunnande. Om K:s reslust är tidigare talat. När denna blev honom övermäktig tog hand ledigt från sin plats, eller, om detta ej kunde utverkas, avsked och gav sig i väg. På grund av hans tidigare omnämnda kvalifikationer i yrket behövde han dock ej räkna med att bli arbetslös när han kom tillbaka från en turne.
Under senare år var K. verksam som finmekaniker vid SKF. Vid sidan om detta arbete gav han dock om kvällarna föreställningar i Slottskogen med sin teater. K. dog år 1833 i den stad där han fötts.

(Sammanställning av Arvid Flygare, baserad på uppgifter inlämnade år 1944 av sonen B. Kuhlin)