tidningsartikel, bilder, fotografi

(Del 1 av artikel i Trävaruhandlaren 7, 1954)
För 100 år sedan grundade marstrandsbon August Bark
Sveriges första mekaniska snickerifabrik
Bark & Warburgs etablissement i Göteborg år 1870

För omkring ett sekel sedan drevs snickeriet i vårt land endast som hantverk, medan svenskt timmer i oförädlat skick sändes ur landet till andra stater med utvecklade snickeriindustrier. Varför inte själva ta hand om förädlingen och samtidigt avkastningen, då vi har så gott om råvaror inom Sverige, tänkte den unge snickarsonen August Bark, född i Marstrand 1818.
Bark började sin bana under små omständigheter som lärling hos sin fader, som innehade ett mindre snickeri, varefter han praktiserade hos olika mästare för att lära yrket från grunden. Han blev sedan satt i tillfälle att inhämta ytterligare kunskaper genom att genomgå Göteborgs Kjellbergska hantverksskola och delvis Chalmerska skolan samt Stockholms slöjdskola, för att sedan fortsätta sina studier vid Kejserliga Petersburg-akademien.
Men hans vetgirighet kände inga gränser, varför han år 1853 inskeppade sig till en mångmilafärd ända till Australien, där han hjälpte till att resa nybyggen för invandrare. Från Australien fortsatte han resan till Amerika och England, och särskilt i det förstnämnda landet såg han städer växa upp och byggnadsföretag utveckla sig hastigt, med hjälp av nya maskiner inom byggnads- och snickeribranscherna. Under dessa resor förvärvade han skatter av erfarenhet, vidgad synkrets och en brinnande verksamhetslust.
I England hade Bark funnit svenskt timmer på snickerifabrikerna, och vart han vände sig strömmade våra skogsprodukter mot honom i oförädlat skick.
År 1855 återvände han till hemlandet, och med alla de intryck av företagsamhet som mött honom i utlandet i färskt minne, beslöt han sig för att omedelbart söka här i Sverige grunda en mekanisk snickeriindustri. Under sin vistelse i Petersburg - nu Leningrad - hade han praktiserat vid den stora snickerifabriken Les Grands och fått god inblick i ett sådant företags skötsel. Sina erfarenheter ville Bark nu omsätta i praktisk handling, och samma år igångsatte han i Göteborg den första mekaniska snickerifabriken i Sverige. Fabriken utrustades med modernaste amerikanska maskiner, och som energikälla använde han sig av en 5 hkr ångmaskin.

(Del 3 av artikel i Trävaruhandlaren 7, 1954)
Vilken göteborgare känner inte till alla trähusen utefter Bangatan?
Men inte bara bostadshus byggde Bark utan också utställningshallar, och vid Lantbruksutställningen i Göteborg 1871 demonstrerade han bland annat ett flyttbart sjukhus samt militära baracker och lasarettspaviljonger.
Vid denna tid sysselsatte Barks fabrik nära 200 arbetare och ångkraften hade utökats till 190 hkr. De modernaste träförädlingsmaskiner av amerikanska samt svenska och norska fabrikat arbetade inom den till ytinnehållet stora fabriken, som för utvidgning även lagt beslag på kringliggande områden, däribland Robinska, Lundgrens, Borns, Hambergs och Karlbergs tomter, namn som kanske är av intresse för göteborgaren. År 1880 låg Bark & Warburg som 32:a bland de högst beskattade i det rika Göteborg, med en taxerad inkomst av 51 417 kr., vilket var stora pengar på den tiden.
August Bark deltog också i det kommunala livet, och enligt Göteborgs-Posten för 1862 tillhörde Bark de sista Borgerskapets Äldsta, som upplöstes det året och ersattes av Göteborgs stadsfullmäktige. Dessa var till en början 50, och bland dem invaldes Bark med 31 286 röster samt kom att tillhöra den näst största yrkesgruppen, hantverkarna, inom fullmäktige.
Nils Berggren

Författaren av vidstående artikel har för trävaruhandlaren uppgivit att han fått fram materialet genom studium av den samtidiga tidningspressen. För att få uppgifterna granskade och eventuellt kompletterade har redaktionen vänt sig till den nuvarande chefen för Bark & Warburgs AB, direktör Ingmar Hammar, som välvilligt ställt sig till förfogande. Härvid har följande framkommit.
Vid bolagsbildningen år 1872 inträdde grosshandlare Philip Welin som verkställande direktör. Redan efter ett halvår lämnade dock herr Welin befattningen och startade egen snickerifabrik på Hisingen. I hans ställe inträdde grosshandlare Conrad Hamberg. Samma år avled snickarmästare Warburg.
Fabrikör Bark kvarstod som fabriksdisponent intill sin död den 4 april 1879. Därefter övertogs aven den tekniska ledningen av herr Hamberg.
Aktiekapitalet utgjorde till en början 300 000 riksdalerriksmynt, men höjdes redan första året till 400 000 och år 1874 till 500 000 riksdaler.
På framställning av Göteborgs stad försåldes bolagets hamntomt och anläggningar år 1888 till staden och i samband därmed upplöstes bolaget. Företaget nybildades dock omedelbart under namn Bark & Warburgs Förnyade Aktiebolag med ett aktiekapital av kr. 600 000:- och under fortsatt ledning av grosshandlare Hamberg. Driften förlades nu längre väster ut vid Göta älv, där bolaget inköpt hamnegendomen Majviken.
[text till GhmD:13008]

(Del 2 av artikel i Trävaruhandlaren 7, 1954)
Fabriksdriften utvecklade sig hastigt till ett storföretag, för vars skötsel Bark behövde en kompetent medhjälpare. Han ingick därför år 1857 kompanjonskap med snickaremästare G. S. Warburg, varefter firmanamnet ändrades till Bark & Warburg. Fabriken var förlagd vid Trädgårdsgatan till 1862, då Warolinska tomten vid Smala Vägen, nuvarande Första Långgatan, invid Göteborgs hamn inköptes.
År 1872 ombildade Bark sitt företag till aktiebolag med honom själv som störste aktieägare, detta för att fylla behovet av större rörelsekapital och samtidigt få en lugnare ställning.
Det var inte endast för det inhemska behovet av snickerivaror som Bark grundat sin fabrik. Med vaken blick för sin firmas möjligheter till export, hade han skaffat sig goda utländska förbindelser, främst i Tyskland. Preussiska regeringen lät vid uppförandet av Wilhelmshafens kaserner Barks fabrik ha hand om allt träarbete, som också utfördes på platsen, av svenska arbetare. Gamla nedbrunna Hasselbackens Moriska paviljong i Stockholm var av Barks fabrikat. En mängd större och mindre husbyggen landet runt, bl. a. Kulla Gunnarstorp, härstammar från den Barkska fabriken, liksom otaliga detaljer inom snickeribranschen. Bark hade redan 1863 uttagit patent på ett husbyggnadssystem, "Barks system", som man fortfarande hör talas om i Göteborg, där det finns många minnen av hans "patenterade" företagsamhet inom husbyggeriet, och Göteborgs Handels- och Sjöfarts-Tidning för 1878 skriver:
"Ett nytt byggnadsföretag av Fabrikör Aug. Bark! Han har valt Bangatan i Masthugget för sin verksamhet denna gången och har knappast hunnit avsluta de fyra första byggena, innan arbetet med ytterligare fyra påbörjas. Husen äro på stenfot, två våningar höga, av trä, efter det välkända "Barks patent". Den länge påtalade bostadsbristen är nu för Göteborgs vidkommande nästan hävd och man kan bygga vida billigare, än som på länge."

(Del 4 av artikel i Trävaruhandlaren 7, 1954)
Conrad Hamberg kvarstod som bolagets verkställande direktör till år 1906, då han efterträddes av sin son Ragnar Hamberg. Vid dennes frånfälle 1947 tillträddes ledningen av Ragnars son, Ingmar Hamberg.
År 1911 härjades fabriksanläggningarna av en eldsvåda och i anslutning härtill såldes tomterna till Göteborgs stad. Bolaget arrenderade nu i stället området av staden och uppförde en ny fabriksbyggnad på samma plats.
Under åren 1913-1920 utvidgades bolagets verksamhet genom förvärv av en del skogsegendomar och mindre sågverk. År 1930 förvärvades aktiemajoriteten i Nya AB Strömman & Larsson, som då rekonstruerades och till vars anläggningar bolagets fabriksrörelse successivt överflyttades. Det hade nämligen blivit klart att området vid Majviken på grund av Göteborgs stads hamnbyggnadsplaner icke kunde för någon längre tid få disponeras för industriell verksamhet.
Firmanamnet ändrades år 1946 åter till Bark & Warburgs AB.
Trävaruhandlaren 7 - 1954 [text till GhmD:13009]