bilder, tavla, grafiskt blad

Till bilden hör följande text:
"När man från afstånd kan låta blicken flyga öfver en stor och vidsträckt stad, är det templen med sina torn och kupoler, som gifa åt densamma dess egendomliga pregel och som skulle säga oss, äfven om vi plötsligt nedkommit från ett annat verldsklot, att denna oerhörda samling af byggnader utgör en vistelseort för varelser, tillhörande, likasom djuren, stoftets verld, men begåfvade med känslan af och längtan efter en högre verld än denna. En stad utan tempel - en stad, sådan som Heinrich Barth sett många i det inre obekanta Afrika, ofantliga städer af idel kägelformiga hyddor - skiljer sig föga från bäfrarnes och termiternas samhällen. Men en stad med höga, af andakten uppförda, mot himmelen ströfvande byggnader, de må vara minareter, från hvilka mollahns röst förkunnar bönetimmen, eller djervfa götiska torn, från hvilka klockornas väldiga malmtunga ljuder högt öfver det af dagens omsorger framkallade, bullrande och hvimlande lifvet på gatorna derunder, en sådan stad, funne vi honom än under en astronomisk resa på planeterna Merkurius och Neptunus, skulle genast förkunna främlingen från Tellus: der bo människor, der dväljas andar fjettrade i gruset, men medvetna af sitt gudomliga ursprung: der fröjdas och lida, hoppas och längta väsenden, som likna mig.
Länge har Götheborg för den annalkande främlingens blickar företett endast trenne kyrkotorn: domkyrkans, Tyska kyrkans och Carl Johans, och alla tre hafva i en viss mån det gemensamt, att de se föga uppåtsträfvande ut, föga hemma i den ether, der man under vackra aftnar ser dem afteckna sigmot en purpurflammande himmel. Nu ändtligen reser sig öfver husmassorna ännu ett torn, väl icke ett så högt som tyska kyrkans och domkyrkans, men kraftigare, bestämdare, andäktigare än de. Och denna andakt uttrycker sig i den nya Hagakyrkans hela arkitektur. Omständigheterna nödgade väl att uppföra henne i "billig götisk" stil, att gifva henne ett inskränkt omfång - och spetsbågestilen, för att fritt utveckla hela rikedomen af sin skönhet, fordrar mycket utrymme, en tid af årtionden ja århundraden, och nära nog oinskränkta tillgångar; men icke förthy är detta enkla lilla tempel det enda vi ega, som i arkitektoniskt hänseende förtjenar detta namn. Domkyrkan skulle med några förändringar lätteligen få utseende af t. ex. ett museum; dess ståtliga portal vore just en passande ingång till en byggnad för vetenskapliga ändamål eller till en, under hvars tak medborgarne rådsloge om sina allmänna angelägenheter; men om Hagakyrkan refves ned till sina grundmurar, skulle man dock kunna säga: här har stått ett bönehus. Hon har från dessa grundmurar uppvext som en planta från sin rot, efter nödvändiga inre lagar: det är en af sin egen natur bunden kraft, som kristalliserat sig i dessa pelare, spetsbågefönster, spiror och spetsiga gaflar, en kraft, som förandligar sig, ju högre den sträfvar samt slutligen i den i den smalnande tornspirans högsta spets likasom renar sig från allt materielt och förenar sig med det osynliga.
Kyrkans inre är i hög grad anslående på skönhetskänslan, ehuru men ej får vänta att der skåda de höga gördelvalfven i de stora götiska kyrkorna. Det invändigt panelade taket uppbäres af spetsbågiga takstolar eller saxar, hvilkas skaft nedlöpamot midtelskeppets pelare. Man har velat hafva trenne långskepp, och det inskränkta omfånget har derför nödgat till en styfmoderlig behandling af sidoskeppen, der de s. k. snedbanden endast ofullkomligt motverka intrycket af det lutande taket. (Fortsättning följer i del 2.) [del 1]

(Forsättning från del 1.)
Ritningen till Hagakyrkan är från England, men förtjensten af alla detaljritningar och sjelfva inredningen tillkommer arkitekten löjtn. Edelsvärd, under hvars omsorgsfulla ledning det vackra arbetet blifvit fullbordadt. Grundstenen lades i Mars 1856; invigningen egde rum d. 27 Nov. 1859 och förrättades af domprosten dr Wieselgren. Kyrkan har kostat 150,000 rdr rmt, af hvilken summa 85,000 influtit genom gåfvor och testamenten. Balnd de frikostigaste gifarne torde vi få nämna hrr D. Carnegie och S. Ahrenberg, af hvilka den förre skänkt 56,000 och den sednare 11,000 rdr. Kyrkans längd är 155½ fot, dess bredd 54 (bredden öfver tvärskeppet 85½), midtelskeppets invändiga höjd 50 fot, tornets 165. Hon rymmer mellan 1400 och 1500 personer. [del 2]