urna, prydnadsföremål

Enligt katalogkort för GM:7892-7893

"Ett par urnor. Av porslin.
Amforaformade med klockformade genombrutna lock. Kvadratiska fotplattor, meandersformade grepar, lockknopp en kotte. Dekorerade i blå emaljfärg, brunt och guld.
Kring lockkanten, övergången mellan hals och buk, fotplattan samt på greparna vinrankbårder.
På foten, bukarnas nedre del, halsen och locket blad i relief och färg.
Kring bukens och halsens mitt rosenbårder i relief och färg.
På bukens övre del girlanger, små blommor och ovala medaljonger på ena sidan med monogram C. V. W. och på andra sidan C. L inom pärlsnören.
I fotplattans hörn småblommor.
H. m lock: 55,6 cm"

De båda urnorna har beställts i Kina av brukspatron, disponenten mm Carl Vincent Weinberg (1772–1841) i samband med hans giftemål med (Petronella) Charlotta Lönner (1783–1829).
Paret vigdes av brudens far i Kalvs prästgård 12/1 1802. Följande text i vigselboken ”Carl Vincent Weinberg och demoiselle Charlotte Lönner”.

Monogrammet på urnornas mitt inom ovan är CVW och CL, vilket tydligt anknyter till brudparet ovan. Möjligen kom de hem med skeppet Gustaf III den 18/8 1801. En urna av liknande utseende hade förvärvats av skeppsprästen ombord Johan Brunnius, som gifte sig med Ebba Fr Brummer i januari 1802 ! En bevarad urna ur denna beställning, i privat ägo, är daterad 1800.

I Carl Vincent Weinbergs bouppteckning 1841 vid Grums häradsrätt FII:19 (1839-1841), s 869 finns upptaget ”2 svarta och röda urnor 2:-” och följande post ”2ne äkta dito med grepar 2:16”. De sista omtalade urnorna är troligen de som Weinberg beställt inför bröllopet med Lönner 1802. De båda urnor innan dessa i förteckningen som kallas svarta och röda kan idag möjligen motsvara GM 7890 och 7891 i museets samlingar, som också de kommer ur makarna Wikströms dödsbo.
Carl Vincent Weinberg var närmast konkursmässig vid sin död och den största skulden i bouppteckningen var till brukspatron J Norström i Göteborg, om hela 3418:42 rd. En skuld (bland många andra) var också upptagen till pupillen mamsell Maria Charlotta Weinberg om 266:22 rd. Denna dotter till Carl Vincent Weinberg och Charlotta Lönner gifte sig sedan med brukspatron Johan Norström.

Familjen Weinberg har många kontakter in i SOIC: systrarna Anna Kristina Weinberg (1783–1818) och Katarina Weinberg (1786–1858) var båda gifta med superkargören Jonas Peter Tranchell (1788–1826). Deras bror Adolph Weinberg (1779–1824) var först kadett och sedan styrman i kompaniet omkr. år 1800.

Brukspatron Johan Norström (1802–1869) och Charlotta Weinberg (d 1856) hade bara ett barn som var dottern Maria Norström gift i Belgien med August Charlier.

En syster till Johan Norström var Anna Catharina Norström (1804–1866) var gift med brukspatron Carl Wikström (1793–1853). Hon bör enligt min mening ha ärvt urnorna. Deras son i sin tur var Axel Wilhelm Wikström (f 1855 d 1923 1/5), gift med Hilma Davida Löfmark (f 1862 d 1923 21/4). Dessa båda makar är donatorerna av urnorna till Göteborgs museum 1923.

Tyvärr tycks brukspatron Carl Wikström på Tenggrenstorp i Vänersborg närmast vara konkursmässig vid sin död 1853 och ingen fast egendom är upptagen i bouppteckningen och ett ganska begränsat lösöreinnehav.

I bouppteckningen efter makarna Axel Wilhelm Wikström 1923 finns upptaget i vardagsrummet ”1 skål med fat, ostindisk – 1 skål med fat ostindisk – 2 ostindiska urnor i rödt – 1 ostindisk bål – 1 ostindisk kopp med fat, i blått – 6 kaffekoppar med fat, ostind. i blått – 2 större ostindiska krukor”. De sistnämnade högt värderade till till hela 300 kr, att jämföra med värdet för en målning av B Lindholm som åsattes ett pris av 200 kr. Högst värderat i vardagsrummet var hela möblemanget för 400 kr. Formuleringarna upprepar sig i maskinskrift med kopia i båda bouppteckningarn.

Makarna hade tidigare gjort upp ett gemensamt testamente med formulering om att den efterlevande skulle ärva hela hemmet. I detta testamente från den 11 nov 1917 föreskrivs särskilt att ”alla urnor och koppar af porslin som funnits i mitt Axel Wikströms föräldrahem”, skulle tillfalla just hans arvingar. Liknande formulering gjordes för släktsaker som tillhört hustrun Hilma Löfmarks familj. Den 3 dec 1917 gör sedan makarna ett tillägg till testamentet som formuleras för Göteborgs museums del enligt följande, under punkt 1a: ”Innan någon fördelning af våra lösöron äger rum skola alla urnorna af porslin äfven de, som icke varit i mitt Axel Wikströms föräldrahem, äfvensom de gamla blå kopparna med guld alla med fat (för närvarande sex kaffekoppar och en större kopp), som varit i mitt Axel Wikströms föräldrahem, öfverlämnas som gåfva till Göteborgs Museum till förvaring för all framtid bland Musei samling.”
Under punkt 1 b i testamentstillägget beskrivs ytterligare ett förmål som skall lämnas till museet: ”Innan det i sistsagda punkt omförmälda öfverlämnandet till mina Axel Wikströms arfvingar af vissa lösöron äger rum, skall det gamla valnötsbordet med inläggningar och vridna ben som gåfva tillfalla Göteborgs Museum”.
(1 museiintendent LarsOolf Lööf, Göteborgs Stadsmuseum)