tidningsillustration, fotografi, karta, bilder

(fortsättning från del 2)
Visor om originalen
Man sjöng visor om originalen. Om "Kalle Grönkvist" hette det:
"Och Kalle Grönkvist med sin fiol han jämt i gårdarna ståtar
från tida morgon då tuppen gol till sena kväll hörs hans låtar
aj, aj, aj, aj du första maj du får du klaj du åtte maj du steker haj"
Ett annat original var Såplars, varom man sjöng:
"Så har vi Såplars, en menlös tok
han sa sig Karl femtonde vara
i handen bar han en större bok
och på ryggen en mara
däri han bar sina bläckmedaljer
och andra kungliga attiraljer
han samlat hop."
Och till slut sjöngs om "Bispen":
"I hätta klädd och i biskopsrock
han genom Liden sågs vandra
till följe hade han jämt en bock
de trivdes gott med varandra
det var ej vär att med bispen gruffa
ty genast bocken var klar att puffa med sina horn."
á Kr. för piska som tog två dars arbete
Men det fanns också gott om skötsamt folk i Tjörbostaden. Piskmakare Lindqvist t ex. som gjorde de finaste piskor för hyrverket och fick fem kronor för var. Förtjänsten var inte stor, för han behövde närpå två dagar för att få en sådan elegant piska färdig. Han gjorde emellertid också enklare piskor, som bönder och åkare köpte för 2.50 stycket.
Så fanns där vidare ett par framstående idrottsmän, cykelmästaren André Hansson och simmaren Bengtsson, kallad "Abborren".
Inte långt från åkeriägare Björkmans stallar låg Löfstedts smedja, som hade ett i hög grad lantligt utseende. Kunderna var huvudsakligen bönder och åkare, och utanför dörren sågs massor av kärrhjul uppställda. En mjölkhandlare körde omkring på gatorna och sålde oskummad mjölk för 6 öre litern.
Hela Tjörbostaden hade en lantlig prägel, och de primitiva gatorna belystes av fotogenlyktor, som en f.d. målare dagligen putsade, tände och släckte. Han hade fullt upp att göra med sina lyktor, ensam som han var om jobbet. Bara arbetet med att fylla på fotogen tog en god del av dagen i anspråk.
Men folk tänkte inte så mycket på att spara sig på den tiden. En äldre fru Maria Åkerblad höll på att arbeta på Gamlestadens fabriker ända till hon var 70 år. Hon var alltid glad och nyter och klagade aldrig över lång arbetstid, besvärligt jobb eller trötthet.
Men i allmänhet gjorde Tjörbostaden ett påvert intryck. Där bodde mest s.k. "pålare" som var anställda i kommunens tjänst för en liten betalning, och så några småhantverkare och handlare. Men många av dem var nöjda med sin tillvaro och visade en berömvärd energi och framåtanda. Tack vare deras initiativ blev förhållandena bättre med tiden, och Tjörbostaden utvecklades till ett ambitiöst och välansat samhälle. [artikel del 3]

(fortsättning från del 1)
Huset byggdes åter upp efter eldsvådan och finns ännu kvar i moderniserat skick. Alla husen i Tjörbostaden var trähus i en eller två våningar, och nästan alla hade öknamn. Man talade t. Ex. om Pinhökarns hus, om Ostebondens, om Friseras hus, Kaptenshusen, Laggebråten, Flåarns hus, Kryparns hus, Bruna huset, Stora och Lilla Stenbergs m. fl.
Det var mycket vanligt på 80- och 90-talen att husägarna hyrde ut bostäder, som var belägna i källaren och var i hög grad ohygieniska. Där bodde fattigt folk, som fick dras med sjukdomar av olika slag. Hr Magnusson omtalar att tuberkulosen härjade svårt bland vissa familjer, som bodde i källarvåningar. Lunden och Tjörbostaden hörde då inte till Göteborg, varför hälsovårdsnämnden ej här kunde ingripa och förbjuda uthyrning av källarbostäder.
Andersson-Varg och polisen
Original fanns det gott om i Tjörbostaden. En medelålders man Andersson-Varg, vanligen kallad Vargen, gick omkring och arbetade lite här och där och levde i övrigt ett vagabondliv men gjorde ingen människa för när. En gång var han ute och gick i Gamlestan och fick se en polis. Den ska jag skoja med, tänkte han.
Vargen började ragla och saxa med benen, hängde med huvudet och såg ut som om han varit stupfull. Polisen gick fram och högg tag i honom och försökte leda honom till finkan, men det var ett svårt arbete. Vargen slingrade hit och dit, föll omkull och släpade benen efter sig och krånglade på alla sätt, så att polisen till slut blev uttröttad. Han fick då syn på en handkärra, som han försökte få upp Vargen i, och märkvärdigt nog gick detta ganska behändigt. Och så fick Vargen åka.
Då ekipaget kommit ett stycke på väg, reste sig Vargen i kärran och sa: "Nu kan konstapeln hålla för här bor jag". Med ett språng var ur kärran och ropade i förbigående: "Tack så mycket för skjutsen". [artikel del 2]

Artikel i H.T. 12/7 1884 med anknytning till Tjörbostaden.
Ett besök i den s. k. Tjörbostaden.
Herr redaktör! Det uppdrag, Ni lemnade mig mig, att, på grund af insänd framställan, i Eder tidning meddela, huru det förhåller sig med renlighetstillståndet i Tjörbostaden, får jag härmed fullgöra.
Tjörbostaden tillhör, såsom kändt, Örgryte kommun, men de, hvilka bo der, äro för det mesta personer anstälda i arbete inom Göteborg. Sjelfva bygnaderna äro af trä, delvis riktiga arbetarekaserner, med lägenheter, med lägenheter om ett rum och kök. Om dessa äro i allmänhet ej annat än godt att säga, med undantag af källarlägenheterna.
Vid bebyggandet af härvarande tomter borde väl, innan detta skedde, eller åtminstone samtidigt dermed, dränering företagits. Detta har emellertid underlåtits och vållar nu rent af vidriga förhållanden. Husegare ha nämligen sökt hjelpa sig så godt de kunnat, och antagligen måtte dem lemnats allt för fria händer, enär i Tjörbostadens kommunalväsen ingalunda spåras att man ställt sig den af Konungens befallningshafvande för Örgryte socken den 9 Maj år 1870 stadfästade ordningsstadga till efterrättelse.
I allmänhet saknas aflopp hvadan dikena stå delvis fulla med jäsande orenlighet, som nu under den tryckande hettan sprider en vådlig stank.
Afträdeskistorna äro i allmänhet dåliga, och att döma af utseendet är man ej noga med hemtningen, hvilket naturligtvis också förorsakar olägenheter för den mängd personer som här bo. På sina ställen begagnas samma lådor både till latrin och sopor.
Soplådorna, der sådana finnas, stå nedgräfda och äro i allmänhet otäta, så att orenligheten tränger sig ut och står sinande i den omgifvande jorden.
Brunnarnes antal är ganska obetydligt, och samtlige hafva, som man med mycken belåtenhet förklarade, kallt vatten, men hurudant? Grumligt och blackt, och på ett ställe, der husegare betala brunnsegaren 10 till 15 kronor årligen för att hushållen skola få sitt behof af driks-, kok- och tvättvatten, var detta allt utom lämpligt, åtminstone till att dricka. Rundt om platsen pågick klädtvätt, och man syntes ej vara nogräknad med att åtskilligt spillvatten tog vägen till hemtningsstället. Vatten grumlades ej heller litet derigenom, att en hvar måste med eget kärl upphemta sitt behof. När nu dessa kärl tappas i brunnen och åter skola uppfångas så inses lätt den ytterligare förorening som förorsakas häraf. Såsom ett exempel på huru man gått till väga må nämnas att för ett större byggnadskomplex, 3 hus med mindre boningslägenheter, har uppförts en särskild väldig murad stenkammare för latrin, slaskvatten o.s.v. När nu denna är full löstages en tapp och orenligheter strömma ut i en slingrande öppen fåra sluttande mot Nya begrafningsplatsen.
Ett dylikt "kommunalsvineri" kan och får ej tolereras, isynnerhet under en sådan tid som den närvarande. Man måste på det allvarligaste uppmana Örgryte sockens ledande män att här inskrida. Det sades besökaren, att åtskilliga missförhållanden blifvit påpekade och af ordningsmakten på stället beifrade, men någon rättelse hade ännu ej skett, då utförandet af de behöfliga ändringarne vore beroende af anhängiggjorda rättegångar. Vare sig härmed huru som heldst; det onda måste afhjelpas och detta ofördröjligen.
M. R.

Artikel som hör till kartan. Källa och årtal okänt.
Original och fattiga i Lunden
Den s.k."Tjörbostaden" i Lunden började bebyggas på 1870-talet, och det första huset uppfördes av en herre, som hette Christiansson och var från Tjörn. Efter honom fick sedermera hela området namnet Tjörbostaden.
Den populäre skådespelaren vid Folkteatern Gösta Björkman var född där. Fadern hade ett stort åkeri därute och ägde ett hus, som gick under namnet "Åhsbergs hus" efter en föregående ägare. Där fanns också en annan åkeriägare som hette Berntsson och var ett stort original. En gång körde han förbi östra begravningsplatsen, just som ett begravningståg passerade. En nyfiken gumma frågade honom: "Vem är det som är död"?
- Det är han som åker i första vagnen, blev svaret.
Flera av de första husen i Tjörbostaden var dåligt byggda och beboddes mest av fattigt folk. Ett litet hus som fick namnet Snöplogen, låg nästan till hälften under jorden och blev en gång under vintern 1893 helt översnöat, så att de inneboende blev innestängda. Man fick hämta dit ett snöskottarlag, som skaffade undan snön. I den lilla kåken bodde tre familjer, som var glada att komma ut i det fria.
Amerikahuset
Vad som här skrivits och vad som följer är grundat på en intervju med en gammal Lundenbo, hr Oscar Magnusson, som också ritat kartan, som här återges i bild.
Uppe till höger på kartan står upptaget en fastighet med namnet Amerikahuset. Den byggdes av en svensk-amerikanare och brann ner 1894, varvid tre personer förolyckades. Huset hade två våningar och vindsvåning, och en man som bodde högst upp, lyckades komma ut genom fönstret och få tag i stuprännan. Han klättrade sakta ned på den, men plåten hade blivit varm av elden, och då han var kommen halvvägs ned, brände han sig så svårt på händerna, att han inte längre kunde hålla sig fast vid rännan utan störtade och slog ihjäl sig. De två andra innebrändes. [artikel del 1]

"Friseras"
"Kungens"
Stallar
"Åhsbergs"
"Kattens"
"Dahléns"
"Bruna huset"
"Sjömanshuset"
"Timmerhuset"
"Lilla Carléns"
"Stora Stenbergs"
"Lilla Stenbergs"
"Smén Hedbergs"
"Ostebondens"
"Pinhökarns"