intervju, fotografi, bilder, arkivalier

Om intervjuerna med Rolf och Ulla Nilsson
Rolf och Ulla Nilsson bor i Egnahemsområdet i ett radhus på Kungsladugårdsgatan 97. I botten¬våningen finns familjens verksamhet: Kungsladugårds Elektriska AB. Rolf flyttade hit 1946 med sina föräldrar och systrar. Då var han 14 år gammal. ”Sen har jag inte flyttat mer” som Rolf säger. Han är född i Kungsladugård i ett landshövdingehus i närheten av plaskdammen vid Mariaplan och har varit stadsdelen trogen i hela sitt liv, tillsammans med sin fru Ulla som ursprungligen är född i Påvelund. De har erfarenhet av att få barn och bilda familj i efterkrigstidens Göteborg. Rolf som tidigt engagerade sig i socialdemokratin, har sett hur kvarterets boende bytt skepnad, från vanligt ”fölk” till att societen börjat intressera sig och flytta in i området. Rolf och Ullas kunskap om Kungsladugård har djupa rötter tidsmässigt men också emotionellt.
Intervjuerna utfördes vid två olika tillfällen av Ylva Berglund, antikvarie på Göteborgs stadsmuseum och tillika deras granne. Intervjuerna som bandades med mobiltelefon, ägde rum i bottenvåningen. Vid första tillfället intervjuades Rolf och Ulla samtidigt under 1,5 timmar. Vid det andra tillfället intervjuades bara Rolf under drygt en timme, medan Ulla lagade mat på våningen ovanför. Båda samtalen var engagerande, detaljrika och positiva. Rolf och Ulla har båda mycket humor och berättar om biobesök och dans, men också om bråk mellan rivaliserande gäng, arbetsplatsolyckan som kostade Rolf synen på ena ögat, engagemanget i socialdemokratin, anekdoter från livet som hemmafru respektive elektriker samt mycket mer.
Intervjuerna är skrivna på talspråk i ett försök att fånga den karakteristiska göteborgska som paret talar. Samtalet är kryddat av specialord som: Möshumla, kudonger och exter, men också särskilt uttal på ord som: fassan, ongar och skörpvälling. Samtalet är något redigerade, men inte mycket. När någon skrattat så är ordet ”skratt” inlagt inom parentes. När något ord saknas, så är det ofta inlagt inom parentes för att en mening ska bli mer begriplig. Men intervjuerna är inte tillsnyggade eller omstrukturerade utan följer så som de flöt på.
Underrubrikerna är satta för att underlätta läsningen. Den första intervjun genomfördes med utgångspunkt från en frågelista, även om frågorna är underordnade. Det är Rolfs och Ullas sätt att berätta sin livshistoria, som har fått styra samtalet. Den andra intervjun fokuserade kring ett antal frågor som dök upp efter att den första intervjun genomförts. Frågorna handlade om: Svalebo, gräsmatta och socialdemokratin, att cykla på rad bakom skräddaren till badet och hur det var att bo ihop med grannar och släktingar i radhuset.
Nu finns Rolfs och Ullas minnen av radhuslivet i Kungsladugård, tillgängliga för alla oss som är intresserade av hur livet levdes i trädgårdsstaden från 1946 ända fram till september 2023. Minnen som i sin förlängning kan kopplas till stadsbyggnadskvaliteter i den fysiska miljön, till grönområden och bebyggelse. Men också minnen i relation till områdets identitet, genom hågkomster av kvartersbutiker, lek med kompisar i Svaleboskogen, samvaro med grannar och kollegor och konsten att sköta hushåll och fyra barn, när mannen jobbar heltid. Sammantaget har detta, omsorgen om platsen och människorna varit grundläggande för områdets sociokulturella utveckling. Det har varit med att förändra Kungsladugård; från ett nybygge i utkanten - till ett av stadens mest populära bostadsområden. Att ta del av intervjun med Rolf och Ulla är en viktig pusselbit för att förstå hur Göteborg förändras.
Ylva Berglund, Antikvarie