Om intervjun med Gunvor Ronnheden
Gunvor Ronnheden är född 1930 och uppväxt på Kungsladugårdsgatan 32 i det som då var ett nybyggt landshövdingehus. Idag bor hon i Änggården. Det är ett motsvarande egnahemsområde i Göteborg som också är ritat av dåvarande stadsarkitekt Lilienberg. Egnahemsföreningens styrelse har pekat ut Gunvor som en viktig intervjuperson med rika erfarenheter av livet i Kungsladugård före, under och efter andra världskriget. Gunvor har också en blogg där hon levande och personligt beskriver området: Kungsladugård förr i tiden. https://gunvor-bloggar.webnode.se/ekonomi/p-e0odiynq/3/
Intervjun genomfördes vid ett besök hos Gunvor i hennes villa i Änggården av: Lisa Åkesson, professor i socialantropologi på Göteborgs Universitet samt Ylva Berglund, antikvarie på Göteborgs stadsmuseum. Intervjun som bandades med mobiltelefon, ägde rum på bottenvåningen av villan i vardagsrummet och pågick i drygt 1,5 timme inklusive en kaffepaus. Det var ett livligt samtal med mycket skratt där hon frikostigt delade med sig av sin barn- och ungdomstid som stenhuggardotter i ett landshövdingehus i Kungsladugård, men också om sitt professionella liv som lektor i metodik. Hennes hågkomster är kristallklara av människor samt händelser och kretsar mycket kring skola, kamrater, familj och politik.
Intervjun är skriven på talspråk och något redigerad, men inte mycket. När någon skrattat, så är ordet ”skratt” inlagt inom parentes. När ett ord saknas för att en mening ska bli mer begriplig, så är det också inlagt inom parentes. Även ordet ”tankepaus” finns inlagt inom parentes, för att förtydliga när hon dröjer med svaret. Men texten är inte tillsnyggad eller systemati¬serad utan följer så som samtalet flöt på. Underrubrikerna är satta för att underlätta läsningen. Intervjun genomfördes med utgångspunkt från en frågelista, men frågorna är underordnade samtalets utveckling. Det är Gunvors sätt att berätta sin livshistoria som har fått styra samtalet.
Nu finns Gunvors minnen av Kungsladugård, tillgänglig för alla oss som är intresserade av hur livet levdes i Kungsladugård under åren 1930–1950. Det handlar om stadsbyggnadskvaliteter i den fysiska miljön kopplade till stadsplanen, till grönområden och bebyggelse, men också om områdets identitet: skolans betydelse, promenader med pappa till Nattmannaskogen, lek vid Klintens Trappor liksom politikens roll som fostrande faktor. Leken med kompisar, samvaron med grannar, omsorgen om platsen och människorna har varit grundläggande för områdets sociokulturella utveckling. Sammantaget har befolkningens ”omsorg i vardagen” bidragit till att göra Kungsladugård till en av Göteborgs mest populära bostadsområden. Att ta del av intervjun med Gunvor är en viktig pusselbit för att förstå hur staden förändras.
Ylva Berglund, Antikvarie