Österman, Carl Emil

son till färgeriverkmästaren Carl Ludvig Andersson och Emelie Ö. Gift 1903 med Emilie Brock.Tvillingbroder till konstnären och överintendenten Gustaf Bernhard Ö. Ö:s konstnärliga utveckling företer mycket stora likheter med tvillingbrodern Bernhards. Han var elev vid konstakademien i Stockholm 1890-93, där han liksom brodern erhöll lovord och pris och (1893) vann kungliga medaljen för det historiska prisämnet "Scen vid Fersens mord". Med större resestipendier gällande fyra år företog Ö. 1894-98 studieresor i Italien, Holland, Belgien, Frankrike, Tyskland och Spanien samt ånyo i Italien 1899. Ö. blev ledamot av konstakademien 1900, var extralärare vid akademiens läroverk 1901-08 samt blev vice professor i målning 1914. Han var Sveriges officielle kommissarie vid de internationella konstutställningarna i München 1905, 1909 och 1913 samt kommissarie vid konstutställningarna i Wien 1910 och Brighton 1911.
Av Ö:s tidigare arbeten kan nämnas "I daggryningen" (1897) och "Gammal fru" (1899 Nationalmuseum). Liksom tvillingbrodern Bernhard blev han snart inom officiella, aristokratiska och intellekutella kretsar högt skattad porträttör. Hans arbeten, av vilka de tidigare i allmänhet är konstnärligt bäst, företer mycket stora likheter med broderns, från vilka de kan vara mycket svåra att skilja. Bland Ö:s verk, som visar prov på mycket stor skicklighet och karakteriseringsförmåga, är vidare att nämna Oscar II (1899 jämte flera senare, därav ett i Nordiska museet), statsminister E.G Boström (1901 och 1908), konstnären E. Rosenberg (1901 Nationalmuseum), konstnären R. Norstedt - ett av konstnärens bästa arbeten med träffande karakteristik av modellen (1902, Konstakademien), konstnärens hustru (1906), professor S. Curman (1908 Ö:s sannorlikt främsta verk), statsminister A. Lindman, "Efter festmiddagen" (porträtt av Bernhard Ö. och Erik Lindberg, 1910), självporträtt (1911 Konstakademien), Gustaf V (ett flertal porträtt, bl. a i Stockholms slott), greve F. Wachtmeister (1916 Konstakademien), Alma Hedin (1917) samt Sven Hedin (1923). Ö utförde även en del större, figurrika gruppbilder såsom "I min atelier" (1916), som framställer ett talrikt aftonsällskap av konstnärer och damer åhörande ett humoristiskt anförande, och "Sällskapet Iduns nämnd" (1926, Stadshuset, Sthlm). där många kända personers ansikten återfinns (professor S. Arrhenius, sällskapets dåvarande sekreterare, doktor R. G:son Berg, skådespelaren N. Personne, doktor K. Wåhlin m. fl.). Efter att ha lärt etsningskonsten privat för A. Tallberg gjorde han också ett mindre antal porträtt i etsning, bl. a av Gustav V (1918). Arbeten av Ö finns förutom i ovan nämnda offentliga samlingar bl. a i Vetenskapsakademien och Uppsala universitet.
Ö., som var medlem av Svenska konstnärers förening och Konstnärsklubben i Stockholm, deltog från 1894 upprepade gånger i förnämnda förenings utställningar i Stockholm. Han framträdde dessutom bl.a på "Biennalerna"i Venedig 1901 och 1926, en utställning hos Schulte i Berlin 1906, en utställning i Wien 1910, "Baltiska utställningen" i Malmö 1914, den svenska konstutställningen på Charlottenborg i Köpenhamn 1916, en utställning i Nordiska bokhandeln i Stockholm 1922 och en svensk konstutställning i London 1924. 1903 ställde han ut separat i Stockholm (tillsammans med brodern). En minnesutställning anordnades 1928 i Konstakademien (katalog med inledning av C. G Laurin).