Schubert, Lia, Schubert van den Bergen, Lia

Del II:
"S undervisade på K teatern och gjorde tv-program som spred jazzdansens grunder till en vidare krets. Som drivkraft och pedagog fanns hon vid denna tid med i mycket av det som hände i sv dansliv, inte minst i sammanhang med Cullbergbaletten och Cramérbaletten. Grahamtekniken och musikalteaterutbildningen är företeelser som delvis kan tillskrivas S:s importkonto.

Sexdagarskriget mellan Israel och arabstaterna 1967 väckte känslor hos S. Hon ville söka sina judiska rötter och flyttade till Israel. Gertrud Kraus, förgrundsfigur inom den tidiga österrikiska expressionistiska dansen, blev en hållpunkt i det nya landet, där hon också träffade sin andre make. S bildade en israelisk motsvarighet till Balettakademin där en av eleverna var Ohad Naharin, senare Israels ledande koreograf. Hon utvecklade också en dansgrupp, The dancers' stage, som turnerade i västra Israel med föreställningar för skolungdomar, ett koncept hon senare återupptog i Gbg.

Återkommen till Sverige satte S i Gbg sina sista spår i sv dansliv. Balettakademien fanns redan där, men var litet på fallrepet. Musikalintresset var dock på uppåtgående i Sverige under 1980-talet och S, som själv behärskade revy, balett, akrobatik, stepp och karaktärsdans, såg vad som behövdes: en utbildning inriktad på musikal och dans. Hon rekryterade lärare efter dessa förutsättningar, bl a T J Rizzo och Tim Zimmermann från New York, som gav uppsättningarna en historisk dimension.

S lämnade skolan 1997 till följd av vacklande hälsa. Hon var ända till sina sista år som rektor och konstnärlig ledare missnöjd med vad hon ansåg vara kulturpolitikens gynnande av den postmoderna dansen, den "fula" dansen "för dem som tänker mer än dansar". Hon hade också svårt för alla former av kommittéer och arbetsgrupper - hon ville skrida till handling direkt. Samtidigt uttryckte hon stolthet över det hon åstadkommit i Gbg: en skola dit teaterdirektörer och talangjägare från Europa lockades för att värva unga musikalartister.

S var frispråkig, kontroversiell och kritisk mot etablissemanget. Hon var en temperamentsfull kosmopolit men också en person med starkt engagemang för danskonsten och vilja att bryta ny mark i Sverige för en mer mångsidig dansutbildning och framför allt för jazzbaletten."

Författare: Anna Ångström [Svenskt biografiskt lexikon]

Del I:
"S föddes i Wien där fadern hade en tygaffär och modern en kemtvätt. Föräldrarna var mosaiska trosbekännare och hade tjeckoslovakiskt medborgarskap. Familjen flyttade 1930 till Zagreb i Jugoslavien och 1938 till Paris. S ville bli advokat men mötet med danskonsten genom den schweiziske fridansaren Harald Kreutzberg fick hennes liv att ta en annan riktning. Efter gymnasieutbildning antogs hon som elev vid Conservatoire de la musique et danse i Paris men blev som judinna utestängd från studierna där 1942. Föräldrarna och en bror försvann i tyska koncentrationsläger och själv hölls S i ett koncentrationsläger i Frankrike i tre veckor men frigavs på grund av sin låga ålder och omhändertogs av en katolsk hjälporganisation för ungdom. Hon lyckades att med falska identitetspapper få anställning i bl a Marseille och Lille och återvände efter krigsslutet till Paris där hon arbetade som dansös vid olika teatrar och även deltog i turnéer, bl a till Mexico.

S kom i aug 1950 till operettstaden Malmö, inbjuden av stadsteaterns balettchef Carl-Gustaf Kruuse (bd 21, s 622), och gjorde där bl a Subban i Kolingen, Elvira Madigan och en kammarjungfru i Prima ballerina. Efter att ha flyttat till Sthlm dansade hon i musikalen Guys and Dolls på Oscarsteatern. Parallellt med engagemangen som dansös arbetade S som danspedagog. 1954 vann hon Dansfrämjandets koreografitävling och bildade sin egen grupp, Ballet Intim. Hon samarbetade då med regissören och skådespelaren Sten Lonnert, som hon också gifte sig med. S förlorade i samband med krigsslutet sitt tjeckoslovakiska medborgarskap och var statslös fram till att hon erhöll sv medborgarskap 1956.

S:s undervisning i klassisk balett vid den till StH knutna Kursverksamheten födde tankar om behovet av en bredare utbildning inom olika dansstilar. Kursverksamhetens rektor Peter Hammarberg (bd 18, s 149) stödde idén och 1957 kunde S starta Balettakademien i Sthlm. Det var då den första dansutbildningen med statsbidrag utanför K teaterns balettelevskola. Därmed hann S före den kommitté inom Sv danspedagogförbundet som hade som mål en sv dansutbildning med bredare inriktning än enbart klassisk balett.

S introducerade omkring 1960 jazzbaletten i Sverige. En rad gästpedagoger och koreografer från USA, bland dem Walter Nicks, Tally Beatty och Herman Howell, kom till Balettakademien och medverkade i uppsättningar som gjorde succé. I pressen utbröt så småningom en livlig debatt om jazzbalettens vara eller inte vara - den kallades för "husmorsgymnastik" - och S lät förstå att hon såg de negativa reaktionerna från dansetablissemanget som ett utslag av den sv avundsjukan. Hon gjorde även åtskilliga experimentella föreställningar, inspirerad av Martha Graham och Merce Cunningham i USA, bl a verket Självförstörande balett, till musik av John Cage.

Sin första jazzbalett satte S upp på Blancheteatern i Sthlm 1961. Caj Selling, Viveca Ljung, Terje Thoresen m fl fanns i ensemblen samt dansare från Kuba, Tyskland och Norge. I Riksteaterns regi åkte jazzbaletterna på turné i landet. En turné till Tyskland med baletterna Samtalssinfonietta (1962) och Sista tåget till Gamlestaden väckte uppseende. Att låta en vit kvinna dansa med en svart man (Astrid Strüwer/Siv Ander med Rony Fraser/Clifford Fears) skapade starka reaktioner. I München blev de utbuade av rasister som efter föreställningarna stod på pass vid scenporten. S gjorde också koreografi till Cornelis Vreeswijks sånger, som bl a låg till grund för föreställningar i Parkteaterns regi."

Författare: Anna Ångström [Svenskt biografiskt lexikon]