Järnbrott 58, Rud 60, utställningsdel

FÖRÄNDRAT - BEVARAT
Bebyggelsen från den aktuella tidsperioden har
förändrats genom ombyggnader från 1970-talet och
framåt. Några miljöer från 1950-talet är välbevarade.
Exempel på förändrade områden är påbyggda hus i
Kaverös och det genom upprustning helt förändrade
området kring Växelmyntsgatan i Högsbohöjd,
där alltifrån fasader till planlösningar har ändrats.
Vissa byggnader har med tiden kommit att bli
överloppsbyggnader och rivits, till exempel flera skolor
som Tomtebergsskolan riven 1998 och Högsboskolan
2013. Andra byggnader som har förlorat sin funktion
står oanvända som till exempel flera panncentraler.
Efterkrigstidens bebyggelsemiljöer har även förändrats
genom förtätning. I början av 2000-talet genomfördes
stora utbyggnader i Frölunda centrum. Frölunda torg
byggdes ut och området förtätades med nya höghus.
INGÅR I BEFINTLIGA PROGRAM
Högsbo 58:A. Miljön omfattar Axel Dahlströms Torg
och en rad punkthus väster om torget längs spårvägen.
Axel Dahlströms torg med sitt höga punkthus, sitt
”medborgarhus” och sin abstrakta fasadutsmyckning
är mycket typiskt för 1950-talet. Punkthusen
har omsorgsfullt utformade tegelfasader och
karaktäristiska trapphus.
Högsbo 58:B. Miljön omfattar bostadshus längs
Modulatorsgatan, Flygradiogatan, Bildradiogatan,
Relägatan och Kondensatorsgatan samt ett sjukhem.
Radiotorget ligger utanför områdesgränsen.
Bostadsområdet är tidstypiskt för 1950-talet. Av
särskilt intresse är de låga punkthusens arkitektoniska
uppbyggnad och bostadsbebyggelsens samordning med
sjukhemmet. Experimenthuset vid Modulatorsgatan
har ett stort byggnadshistoriskt värde.
Högsbo sjukhusområde ingår i bevarandeområde
Bua gård med såväl byggnader från fd Lv6 och senare
tillbyggnader för sjukhuset, (Högsbo 58:3).

EN HISTORISK TILLBAKABLICK
Området utgjorde större delen av Västra Frölunda
socken, som fram till 1900-talets mitt var en utpräglad
jordbruksbygd. Där låg flera byar och gårdar, bland
annat Grimmered, Ekebäck, Tofta, Flatås och Bua.
Under 1900-talets första decennier gjordes de första
samlade utbyggnaderna i området med bostads- och
fritidsbebyggelse: Frölundaborgs villaområde i nordost,
Högsbotorpen i norr samt Högsbo kolonistugeområde.
1944 övertog Kungliga Göta Luftvärnskår (Lv6) Bua
gård som bebyggdes med kaserner.
1945 inkorporerades Västra Frölunda med Göteborg.
Den lättbebyggda jordbruksmarken i nuvarande
Järnbrott och Rud betraktades vid den här tiden som
stadens största markreserv dit hälften av den fortsatta
bostadsproduktionen skulle förläggas. Planeringen
av området kom igång under senare delen av
1940-talet. Den före detta jordbruksmarken skulle
tas i anspråk för industrier, bostäder och anslutande
centrumanläggningar. Dåvarande stadsplanechef
Tage William-Olsson hade en tydlig ambition om
hur stadens nya expansionsområde i väster skulle
planeras och byggas ut med grannskapsplanering med
i möjligaste mån sparad natur och fria vidder. Kanske
även med ett i viss omfattning sparat jordbruk. Han
såg framför sig ett jordbrukslandskap med bergknallar
där husen placerades i brynet mellan skog och fält.
Stadsplanetävling om ny stad i staden
Det första området att planeras var Västra Frölunda
(primärområden Tofta, Järnbrott och Frölunda torg),
en ny satellitstad för 30 000 invånare som blev ämne
för en omfattande stadsplanetävling. Uppgiften var att
utforma en självständig stad i staden med bostäder,
arbetsplatser och centrumanläggning. Detta var
en parallell utveckling av nya tankar som vid tiden
tillämpades i planeringen av Vällingby i Stockholm.
Tillsammans är de båda exemplen banbrytande ur
nationellt perspektiv som de första exemplen på
efterkrigstidens grannskapsplanering i stor skala, en
stadsutbyggnad i enklaver med hus nära naturen.
Det vinnande förslaget i stadsplanetävlingen om
Västra Frölunda svarar upp mot William-Olssons
ambitioner. Skisserna visar låga hus i kontakt
med naturen och med generösa utblickar. Husen
är grupperade i bostadsenheter kring små centra.
Markägoförhållandena kom emellertid att försena
utbyggnaden av tävlingsområdet. Då staden inte ägde
särskilt mycket av marken var man tvungen att avvakta
en ny expropriationslagstiftning och under tiden
arbeta med andra områden som staden redan ägde,
ofta svårtillgänglig vildmark. Frölundaslätten byggdes
ut först under första hälften av 1960-talet.

Tätare exploatering från sent 1950-tal
Övriga delar av Järnbrott och Rud byggdes ut med
en större skala och med mindre respekt för den
naturgivna terrängen. Större bostadsområden och
större hus uppfördes med kraftigt ökade trafik- och
parkeringsytor. Renodlingen av stadens funktioner
blev tydligare och trafikdifferentiering infördes.
Norra Kaverös (1963-66) bebyggdes med tre- till
fyravåningslameller. I Högsbohöjd (1959-62)
uppfördes två koncentrerade områden med
sammanbyggda lamellhus i tre till fyra våningar
samt två radhusområden väster respektive
söder därom. Man byggde tätt och högt på det
flacka området i Högsbotorps nordöstra del vid
Marklandsgatan. Relativt låg lamellhusbebyggelse
uppfördes i Flatås (1962-66). Frölunda centrum
med storskaliga flerbostadshus kring ett stort
stadsdelscentrum uppfördes under 1960-talets första
hälft. Bebyggelsen byggdes på slätterna mellan tre
bergspartier och klättrande en bit upp för bergens
söder- och västersluttningar. Bebyggelsen var
typisk för en funktionsuppdelad förortsstadsdel; ett
punkthuslandskap av väl avgränsade bostadsområden,
åtskilda av generösa grönområden. Samtidigt var det
en speciell stadsplan med varierad arkitektur i fri och
nyskapande form i en öppen plan med ”hus i park”
men samtidigt gärna stora, skulpturala former i den
”nya monumentalitetens” anda som skulle kunna
läsas från en bil i hög hastighet. Bland arkitekterna
återfanns bland andra John Snis, Lars Ågren, Lars
Sjölander och Jarle Osnes. HSB, Göteborgsbostäder,
Göteborgs Bostadsföretag stiftelse och Riksbyggen
var de stora exploatörerna.
Även mer konventionella områden med tegelhus i
tre våningar - rekordårens vanligaste hustyp, finns i
bra utförandekvalité. Bostadsområdet Topasgatan/
Briljantgatan byggdes 1965–67 och ritades av Rune
Falk och Gunnar Werner inom White arkitekter.
Inspirationen kom enligt arkitekterna själva från
ett funktionalistiskt bostadshus på Eklandagatan
29–31. Genom att koncentrera sprängningarna
till själva byggplatsen har stenhällarna på gårdarna
kunnat lämnas orörda medan entrésidorna har
karaktär av gata. Området byggdes av Göteborgs
Stads Bostads AB med drygt ettusen lägenheter.
Området finns beskrivet i Guide till Göteborgs
arkitektur. Stadsplanens koncentrerade utformning
för att undvika de besvärliga terrängförhållandena har
skapat ett unikt område med nivellerade gårdar trots
rationell byggnadsteknik. Fasaderna är i rött tegel och
bebyggelsen består av lamellhus i 3 till 6 våningar.
Högsbo-Sisjöns industriområde började byggas ut
under 1950-talet och har sedan dess varit ett av de
viktigaste industriområdena i Göteborg. I början
av 1960-talet flyttade stora firmor som Pååls bageri,
Ericsson Telemateriel och FP Glasmagasin dit.

Första utbyggnaden - två grannskapsenheter
Idéerna från Västra Frölundatävlingen fanns med
i de först utbyggda bostadsområdena, Järnbrott,
Högsbotorp och Södra Kaverös vilka uppfördes som
grannskapsenheter.
Järnbrott, vars plan antogs år 1950, uppfördes som en
grannskapsenhet efter idealmodell med ett vackert
torg ”mitt i byn” med alla hustyper: stadsdelscentrat
Radiotorget, med butiker och samlingslokaler,
de för åren kring 1950 i Göteborg typiska
Forumanläggningarna. Planen består till stor del av
låga punkthus, och trevånings lamellhus som i ganska
långa, låga längor följer terrängen.Punkthusen har en
intressant arkitektonisk uppbyggnad, vissa hus har
endast tre lägenheter per våningsplan vilket ger goda
ljusförhållanden i lägenheterna, något som var väldigt
viktigt på 1950-talet. Här hade man också utrymme
för ett experimenthus. Arkitekter för en stor del av
byggnaderna var Sven Brolid och Jan Wallinder. De var
duktiga planlösare som på minimala ytor fick in stora
rumsliga kvaliteter i form av dagsljus och möjlighet
att gå runt i lägenheterna. Normallägenheten i början
av 50-talet var 2 rum och kök. De trodde starkt på
smalhusens fördelar, samtidigt som detta ifrågasattes
centralt som oekonomiskt. Exteriörerna på deras hus
var ofta enkla och anspråkslösa i sann folkhemsanda.
Högsbotorp (1951-55) utformades även det som
en grannskapsenhet med det klassiskt formade
Axel Dahlströms torg i centrum. Bebyggelsen kring
torget, uppförd 1953-55, även den ritad av Brolid och
Wallinder, fick en mycket tidstypisk utformning med
ett högt punkthus omgivet av lägre byggnader. Vid
torgets södra sida placerades ett medborgarhus.
I Södra Kaverös uppfördes ett flerbostadshusområde
i högt belägen kuperad bergsterräng med björk- och
tallskog, där man i möjligaste mån försökte bevara
befintlig vegetation. Tegellameller kring oregelbundna
halvslutna gårdar spreds ut i den böljande terrängen.
De skulpturalt formade panncentralerna var i de här
områdena ersättare för kyrkornas torn mitt i byn och
som symbol för det gemensamma som gav värme till
bostäderna.

ÖVERSIKTLIG STADSDELSBESKRIVNING
Området omfattar delområdena Högsbo, Frölunda
och Rud, vilket geografiskt sett är hela det landområde
som inringas av Dag Hammarskjölds-, Högsbo-, och
Västerlederna, om man bortser området Ekebäck.
Sett till Stadsdelsnämndens primärområden så ingår
områdena Högsbohöjd, Högsbotorp, Kaverös, Flatås,
Järnbrott, Tofta, Frölunda Torg, Ruddalen, Grimmered
och den nordöstra delen av Fiskebäck. Området är
starkt präglat av efterkrigstidens byggande med bland
annat flera tidstypiska 1950-talsmiljöer och ett utbrett
höghuslandskap från 1960- och 70-talen i centrala
Frölunda. Större delen av bebyggelsen i Järnbrott-Rud
är uppförd efter ca 1955-60. I centrala Frölunda ligger
flerbostadshusområden i skulpturalt formade enklaver
med punkthus och lamellhus i olika höjder kring en
central nod, Frölunda torg, med ett köpcentrum kring
ett inomhustorg samt sjukhus, bostadsbebyggelse
och kulturhus. I respektive bostadsområde är
trafiksepareringen konsekvent genomförd med bilfria
gårdar.
Högsbo industriområde ligger mellan Dag
Hammarskjöldsleden, Änggårdsbergen och Söderleden
och är genom sitt centrala läge och närheten till stora
trafikleder mycket attraktivt för företag. Bebyggelsen
är till största delen låg med undantag från Pågens
bageri som utmärker sig genom storlek och höjd.