sida 12

vad står det?
anförare i krig, men ingen stadig öfwerhet, såsom wi, den der skyddar hwarje undersåtes egendom. Huru mycket lyckligare äro icke då wi i wårt fädernesland bland bildade menniskor!
Hwilken omsorg eger icke rum för wåra fattiga, sjuka, blinda, och så widare! Betänken, mina barn! hwilket företräde, oss blifwit förunnadt af Gud emot dessa olycklige. Men wi skulle derföre wara ganska straffbara, om wi förblefwo så osnygga, så råa, wilda och okunniga, som dessa arma menniskor, hwilka sakna tillfälle att lära sig känna något bättre. Européerna hafwa icke alltid så behandlat Indianerne, att de kunnat hafwa fattat benägenhet och förtroende för wåra kunskaper. Emellertid börja Indianerne nu att rätta sig efter de Européer, som bo i deras granskap. Många bygga sig hus, förskaffa sig kläder och begagna i stället för pil och båge sådane skjutgewär som wi.

2. Beduinerne
Beduinerne bo i Asien och wäsentligast i den under benämningen Arabien kända landsträcka, samt i norra delen af Afrika; och ehuru flera arabiska stammar finnas, så utgöra likwäl de ofwannämnde den hufwudsakligaste befolkningen. Här får man se en helt annan klädsel, än de nästan nakne Amerikanernes. Äfwen till kropps-

läs mer
Från Amerika vänds så blicken mot Asien där man finner beduinen. Till skillnad från indianen bär beduinen kläder men i likhet med den förra lever man i grupp. Man är inte knuten till en egendom utan driver omkring. Här bör tilläggas att under 1800-talet var det något som man var mycket misstänksam mot och i perioder var det också förbjudet enligt lag att vara lösdrivare. För att få flytta från en församling till en annan krävdes tillstånd och i det skulle det framgå hur man tänkt försörja sig. Allt för att inte bli en belastning för den nya hemförsamlingen. Kommentaren kring både indianens och beduinens lösdriveri har därför djupare betydelse under 1800-talet än idag. Beduinen äter inte ofta kött men gärna ost, ris och dadlar. De är utmärkta ryttare och skickliga med vapen men i övrigt råa och okunniga. En god ryttare väcker alltid respekt. Beduinen lever enligt stränga regler men det är regler som är oförståeliga för den kristne. Man ägnar sig åt blodshämnd och en ingående beskrivning av företeelsen ges. Helt klart framstår detta beteende som mycket barbariskt. Ett förmildrande drag är den stora gästfrihet och lojalitet som visas mot vänner.

Moralen är svår att förstå då stråtröveri och plundring är en naturlig del i levernet och lojalitet snabbt byts mot fientlighet. Med andra ord är detta folk inte att lita på. Bössor, dolkar och spjut är de vapen som används och dem brukar man mycket skickligt. Liksom indianen är beduinen smutsig av sig. Kvinnorna nämns inte alls och bilden av ett ganska krigiskt folk framträder tydligt. I den här texten ges beduinen till skillnad från indianen erkänslan av att ha en gud om än fel gud. En jämförelse skulle kunna ge resultatet att indianen är mer ociviliserad än beduinen men den senare är mycket farligare.