Kröningssadel 1617 för Gustav II Adolf.

Sadel av bomsadeltyp, med stora sadelkåpor i mörkt grågrön sammetstyg. Annan typ av sammetstyg syns i detaljer, mörkbrunt till svart, som under broderier i sitsen och längs bommarnas kanter. Sadelkåpornas tyg är monterat på ljusbrunt/gulbrunt läder i god kondition, i kontrast till nött mörkbrunt läder över underkonstruktionens stoppade "spröt", eller stativben. (enl inventarieförteckningarna har tyget bytts ut mellan 1821 och 1850)

Sadelkappornas mörkt grågröna sammetstyg är översållat med fastsydda större bleck i form av örnar med dubbla huvuden under kluven krona, dvs av habsburgsk typ, och spetsovaler. (större örn: h. 105 -110 mm, b. 80 mm), Mellan dessa bleck sitter några mindre örnformade bleck. Alla varianter är försedda med infattade ädelstenar, de större har även vita pärlor. En tredje variant av örnar, ännu mindre sitter på frambommarnas kanter.
De stora dekorblecken av oval- och örntyp är av två sorter. Den ena varianten i förgyllt silver, där den tunna förgyllningen i flertal fall nötts bort och blottar oxiderade svarta partier. Den andra typen har homogen guldyta och alla dessa har en blå sten, (safir?) i mitten, både ovalerna och örnarna, infattad i åttkantig kista. De mer eller mindre oxiderade visar en mer distinkt och detaljerad utformning, tydliga spår av punsning i botten, fjäderpennor och andra detaljer är tydligare. Stenen mitt på örnens bröst är på dessa av varierande slag, blå eller helt vit. De oxiderade, mer detaljrika blecken är troligen en äldre variant, de senare kopior. Av totalt 20 örnar är 10 av den äldre typen, 10 av den senare.

På sadelsitsens två framplåtar och bakre halvmåneformade plåt av förgyllt silver ses täckande grunda reliefmönster i beslagsornamentik under och runt örnar, heraldiskt formade med utbredda vingar och två huvuden under en kluven krona.

På bakplåten ses upptill på ömses sidor en liggande sfinx i profil med bevingad lejonkropp, kvinnobröst och kvinnohuvud. Vita pärlor, kistinfattade ädelstenar, safirer, turkoser, smaragder, även vita stenar som diamanter altentiv bergkristaller, och ametister sitter utspridda över hela reliefgrunden, placerade med viss symmetri. Här och var ses två hål där en bortfallen pärla suttit fast med metalltråd. Bakplåtens reliefer visar i nederkant en på marken sittande kvinna med en knippa av säd och frukter rättuppstående mellan sina ben, det ena med knäet uppdraget, det andra utsträckt på marken. På vänstra halvan är denna kvinnofigor fullt synlig, på den högra sidan är den nedsänkt och kraftigt beskuren mot plåtens avslut mot kåpan..

De två frambommarnas plåtar är framtill kantade med mörkt brun/svartlila sammetsband med påsydda guldbleck i form små dubbelhövdade örnar, var och en med en infattad ädelsten på bröstet.

Bakbommens breda plåt kantas upptill av en avslutande vulst som hör till insidans stoppade ryggstöd. Bakbommens inre sidoförlängning, bossan, dvs stödet för ryttarens lår, är dekorerat med raka silverband utmed kanterna och ett mittparti med ett stiliserat grenverk, ett bandmönster som återkommer i två breda vertikla rader på sadelkappans mittparti utgående från sitsen ned till underkantens silverfrans, alltså under ryttarens ben. Bossans avslut är undertill dekorerat med ett örnformat bleck.

Silverfransen löper runt hela sadeln, eller snarare dess kåpor, som tycks vara av något större format än normalt. (Bredden på kåpans sida är c 790 mm, exklusive frans, b. 55mm. Dess höjd är c 590 mm (bak), djup mot bom fram är 190 mm, baktill 160 mm)

Sadelsitsens stoppning är klädd i den mörka varianten av sammet, brunsvartlila, rikt dekorerad med flätade silversnören i ett par olika tjocklekar. Mönstret visar slingor i rosett- och hjärtformer i vertikla fält kantade av silverflätade snören i smala garnringar. Upp mot sadeknappen dras mönstret ihop symmetriskt mot mitten där ett insytt band med öglor bildar en man i miniatyr upp mot sadelknappens lejonhuvud. Öglebanden finns också runt om de inre partierna av bomstöden, parallelt med raka, 1 á 2 cm breda silverband.

Sadelknappen i guld (mässing?) alt. förgyllt silver, är formad som ett lejonhuvud krönt av en oval fasettslipad, kistinfattad blå safir. Infattningen har framtill en spets, som en antydan till kronkant, i övrigt möjligen skadad. Det omsorgsfullt skulpterade lejonet visar en sammansatt fysionomi: gapande käft med synliga hörntänder under uppdragna svällande överläppar: Från nosen utgår djupa fåror i kinderna. Över nosen, mellan ögonen, ses en slags fällkant, på dess ömse sidor svällande ögonlocksflikar som går ned mitt över de uppåtvridna pupillerna. I pannans mitt en kraftigt framskjutande virvel, alltså rakt under "kronan". På ömse sidor är öronen inramade av vädurshorn, distinkt framträdande i en hårrik man, som inramar djurets hela ansikte.

På lejonhuvudets ovansida, dvs på dess nacke, sitter, också i metall, ett konvext, rektangulärt, genombrutet "galler" med ett överflöd av former. Dess ytterkanter är försedda med en rad rundade knoppar, 28 st runt om. Längst ned mot sadelsitsen ses i gallrets nederkant två maskaroner, lejonhuvuden (?). Omedelbart ovanför dem ett runt hål med upphöjd oregelbunden inramning, möjligen avsett som fäste för en fjäderplym. Ovanför detta hål en fantasifigur, en bladmaskaron med ansikte där en oval hålform, motsvarande munnens plats, är mest iögonfallande, försedd med tre spröt åt vardera hållet, avsmalnande nedåt i ett skaft som ändar vid hålet. I ovalen en utskjutande bulle - tunga? - och där ovan näsa och ögon. Från näsborrarna sprutar bladstrutar ut mot ömse sidor med frukter i ändarna. Ögonen tycks uppåtvridna under en tjock bladfrisyr. Bladgubbens ansikte inramas av stiliserad ornamentik i form av beslagselement och fyra rubiner i runda infattningar, i samma höjd som knopparna runt om.

Sadelns undre konstruktion:
Den ursprungliga underkonstruktionen för sadelsitsen har framtill en ovanligt högt uppskjutande vinkel, som även anas utifrånav de uppskjutande kilarna av de främre sadelkåporna. (bör jämföras med flackare vinklad sadel!)

Sadelns undre träkonstruktion med dess fyra gafflar/spröt är på ovansidan klätt i mörkt fläckat läder, en grund stoppning anas under lädret. Undertill täcks trästommen av näver. Mellanrummet mellan det främre gaffelparets nederändar mäter 420 mm, motsvarande djurets ryggbredd, bakom dess skuldror. Kraftiga fästen för stigbygelns remmar, rektangulära järnöglor, sitter på ömse sidor i främre sadelgafflarnas "armveck". Medan de två främre spröten/gafflarna är 55 mm breda är bredden på de bakre "gafflarna" 135 mm. I högra sadelsidans välvningen mellan gafflarna, nära dessa, ett stycke ovanför, sitter torra, tjocka spännläderremmar infästa, 33 mm breda, 360-400 mm långa.