Kröningssadel med schabrak till Adolf Fredriks kröningshäst 1751. Senare använd av Gustav III och Gustav IV Adolf vid deras respektive kröningar 1772 och 1800.
För formgivningen av kröningshästens utrustning stod Carl Hårleman och Jean Eric Rehn, vars skisser har bevarats i Nationalmuseum (THC 4396). Utformningen inspirerades av en teckning av Jean Berain föreställande den franske Dauphin till häst iförd karuselldräkt (THC 4907). Utrustningen beställdes våren 1751 i Paris i sadelmakaränkan Bizets verkstad och för broderierna stod troligen brodören Brasch. När utrustningen anlände till Stockholm, bara några dagar innan kröningen, visade det sig dock att den inte passade, och flera justeringar fick snabbt utföras. Sadeln tillverkades därför i Stockholm av hovsadelmakare J P Pfeffer samt hovbrodören Christopher Sergel, då den ursprungliga ej kunde användas.
Kröningssadeln är en bomsadel, klädd med mörkblå sammet och har rektangulära baktill svagt rundade kåpor av röd saffian. Kåporna är kantade med en 35 mm bred gulgalon och dekorerade med dito smala galoner, parvis placerade i fyra bågar med lan emellan. Sätet med påsydda, 60 mm långa guldfransar samt guldbroderi i form av omväxlande blad- och våglinjer. Frambom, sitsens kanter samt bakbom prydda med 32 guldbroderade öppna kronor. På var sida om frambommen, 12 blomformade, förgyllda tännlikor. Bossor uppsprättade och ursprunglig stoppning (tagel) saknas. Foder av blå textil, troligen sekundärt. Två söljor framtill för fäste av förbygeln. Två remmar på vardera sidan för fäste av sadelgjord. På sadelknappen samt mitt bak på bakbommen, små läderöglor för knytbanden i schabraket.
Vid tillverkningen av kröningssadeln har en del av sammeten, jämte vissa dekorationer kunnat återanvändas från den franska sadeln. Detta var dock ej tillräckligt, och ytterligare material fick därför beställas från gulddragare Frantz E Oldenburg. De åtta kronorna på frambommen är möjligen från den franska sadeln, medan de resterande 24 kronorna och broderiet i övrigt är utförda i Stockholm av Christopher Sergel. Den sadel som ursprungligen ingick i beställningen var troligen endast en enkel stoppad sits, så kallad froschsadel.
Kröningssadeln ska på hästen placeras under schabraket, vars ryggparti är urskuret efter konturen på sadelns sits och bommar. Schabraket är av blå sammet och av en båltäckande modell med knäppning fram över hästens bringa med hakar och hyskor. Sidopartierna följer bukens linjer i en nedsvängade båge, medan hästens bakdel är markerad med en stor rundel. Dekor i form av öppna kronor av guldtråd i låg relief och paljetter, inpassade i ett rombiskt mönster (à la mosaique), vilket av Hårleman och Rehn användes även i slottsinteriörerna. Mitt fram en oval kartusch med lilla riksvapnet i guld mot en blå botten, krönt av en större sluten krona och omgärdat av en krans. En 70 mm bred, guldbroderad bård, markerar schabrakets konturer samt rundeln. Kantning med guldfransar och krepiner. Foder av blå taft.
Schabraket har, sedan det kommit till Stockholm 1751, förlängts med ett extra skarvstycke framtill. Detta skarvstycke är broderat av Christopher Sergel. Kompositionen består av bladformer och en stor blomma i hög relief, vilket kan tyda på att redan färdiga ornament har använts. Ytterligare en förändring skedde inför kröningen 1772, då schabraket av sadelmakare Pfeffer ändrades framtill ännu en gång och blev "något kortare gjort", för att anpassas till den aktuella kröningshästen.