Sparlösastenen, Runristning

Runsten (Vg 119), gråsten (enligt Västergötlands runinskrifter är materialet gnejs), 1,8 m hög. Närmast rektangulär med kvadratisk genomskärning, 0,7x0,6 - 0,6x0,6 m. Runhöjd 5-55 cm. Stenen avbildas första gången 1669 inmurad i Sparlösa kyrka. Efter en brand 1684 plockades stenen ut, klövs på längden, och murades sedan åter in i kyrkomuren. Stenen uttogs ur kyrkomuren 1937 och står sedan 1982, efter konservering, i en särskild byggnad 60m SV om tidigare uppställningsplats. Stenen är ristad på alla fyra sidorna. Den ovarsamma hanteringen har gjort att delar av runinskriften och bilderna har blivit förstörda. Runristningens fragmentariska karaktär gör den omöjlig att översätta fullständigt. Intressanta är också bildristningarna, som bl.a. föreställer fåglar av olika slag, fyrfotadjur, krigare till häst, skepp med tydligt markerade århål och vad som tolkats som en tempelbyggnad. Inskriften bedöms vara från 800-talet e. Kr. På stenen finns även en yngre inskrift: "Gisle gjorde detta minnesmärke efter Gunnar, sin broder."

Sparlösastenen har säkerligen ursprungligen stått rest i eller vid Sparlösa by. Den visar att byn under vikingatiden varit något mer än bara en normal storby. I varje fall har där under 800-talet funnits en släkt, som levde i en sådan social miljö och hade sådana ekonomiska möjligheter att den kunde låta rista en runsten som återspeglar både tidens hjältediktning och dess konstnärliga bildvärld. Runmonumentet som sådant talar för att Sparlösa by har en lång förhistoria under järnåldern - en utsaga som låter sig väl förena med byns storlek och läge.

Enligt Helmer Gustavsson (ATA, 1981) lyder inskriften: "Öjuls, Eriks son, gav, (likaså) gav Alrik ... gav ... i gengäld ... Då satte fadern i Uppsala(?), fadern som ... Nätter och dagar ... Alrik ... fruktade ej Öjuls ... att Sigmar heter Eriks son ... väldig strid ... Efter Öjuls. och tyd runorna där, de från gudarna stammande, som Alrik ... ristade ..." Uppmålad 1981.