GÖTEBORGS DOMKYRKA KYRKOMILJÖ, INOM VALLGRAVEN

Det ursprungliga stadsområdet är fortfarande en enhet som kan uppfattas mycket tydligt. Göta älv och Vallgraven tillsammans med Rosenlundskanalen avgränsar området i väster, söder och sydost. I nordost utgör Centralstationen med anslutande bangård en gräns som inte är lika markant.

Inom denna miljö finns flera delområden som vuxit fram under olika förutsättningar och har en varierande karaktär. Den centrala delen omfattar i huvudsak det område som begränsas av Larmgatorna, Kaserntorget - Ekelundsgatan, Götaleden och Östra Nordstaden. Karaktäristiskt för denna miljö är att 1600-talets stadsplan med sitt typiska rutnätsmönster och klart markerade större stråk längs Stora Hamnkanalen samt f d Östra och Västra Hamnkanalerna finns kvar. En stor del av bebyggelsen är fortfarande relativt småskalig med hushöjder mellan 2 och 5 våningar och fasadlängder begränsade till cirka åtta fönsteraxlar, men undantag finns. Södra Hamngatan 9 och Östra Hamngatan 15 från perioden 1905-1910 är t ex två "höghus" med intressant arkitektonisk utformning och det finns några långsträckta byggnadskomplex som tillkommit under de senaste 30 åren.

Stadsdelen har fått sin karaktär dels genom den stadsplan som stadsarkitekt Carl Wilhelm Carlberg ritade och dels av den nya byggnadsordning som infördes i Göteborg efter de stora stadsbränderna 1792 - 1813 och som resulterade i 2-3 våningshus i sten- eller putshus. Många uppfördes i nyklassicistisk stil mer eller mindre efter Carlbergs typritning.