Här möter vi norrlandsterrängen med bebyggda dalgångar omgivna av berg av tämligen konstant höjd, s.k. vågig bergkullterräng. Området är i allmänhet sent koloniserat men de huvudbygder vi än i dag möter var utvecklade före 1700, de flesta är medeltida, någon till och med av förhistorisk ålder. Här finns dessutom en samisk kultur som troligen också är förhistorisk. Stora delar av kulturlandskapets forna gräsmarker och fäbodtrakter är nu åter skogsplanterade på de flesta håll, men de nämnda agrart präglade, klart avgränsade centralbygderna skogslandet (ofta i form av stora byar) finns bevarade på flera håll. Som exempel på sådana huvudbygder kan nämnas Härjedalsbyarna Lillhärdal Ytterberg, Överberg och Duvberg samt Klövsjö södra Jämtland jämte flera sockencentra norr och öster om Storsjön. Bebyggelsen är ofta höjdanknuten till finare moränfraktioner. Väl bevarad fäbodbebyggelse finns emellertid ännu på flera platser i området, delvis också i funktionsdugligt skick. Bästa exemplen finner man i trakten sydost om Oviksfjällen och flera platser i Härjedalen (Mittådalen, Lillhärdal m.fl.).
Ett speciellt inslag i landskapet utgör rester av en finnbebyggelse som förekommer i ett stråk mellan västra och norra Värmland, sydvästra Dalarna och trakterna mellan Dalarna och Hälsingland. Här möter en utpräglad lidbebyggelse i skogslandet, ibland med finska ortnamn. Kolonisationen av dessa trakter ägde rum under 1500- och 1600-talen med syftet att bedriva svedjebruk. Viss finnkolonisation ägde också rum norr om dessa utpräglade finnbygder.
KÄLLA: Sporrong, Ulf. 1995. Studier till kulturmiljöprogram. Odlingslandskap och landskapsbild. Riksantikvarieämbetet.
ARTIKLAR I WIKIPEDIA
ARTIKLAR I WIKIDATA
BILDER I WIKIMEDIA COMMONS
