KVARSEBO KYRKOGÅRD KYRKOMILJÖ

Kyrkogårdens omgivning
Kvarsebo socken bildades 1620 efter att ha tillhört Östra Husby socken fram till 1600-talets början. Under en mellanperiod var Kvarsebo annex till Lunda i Södermanland ochlåg under Strängnäs stift. Först 1952 överfördes socknen till Linköpings stift. Socknentillhör Kolmården och präglas av en svårframkomlig terräng med mossmarker mellanbergsryggarna och djupa skogar. Mot Bråviken stupar förkastningsbranten i Kolmården. Huvuddelen av den odlade marken och bebyggelsen finns i de breda dalgångar somutgör de centrala delarna av Kvarsebo. Socknens isolerade läge har inneburit svårigheter i förbindelserna med yttervärlden och först 1928 fick Kvarsebo landsvägsförbindelse med Norrköping. En gammal vägsträckning som av vissa forskare har hävdats vara en
del av eriksgatan, löpte från Jönåkersbygden ned genom Kvarsebo till Bråviksstranden och kallades Kristinavägen. Bråvikens vattenväg har haft större betydelse och kontakterna med Vikbolandet har varit intima. När ångbåtarna blev allmänna ordnades regelbundna förbindelser med Norrköping under sommaren och sommarvillor växte upp längs Bråvikens stränder. Ända fram mot 1800-talets mitt har fisket varit huvudnäringen. Jordmånen och den kuperade terrängen har inte varit lämplig för jordbruk i någon större utsträckning, och det har även försvårat skogsbruket, vilket dock under 1900-talet har ökat i betydelse. Under 1800-talet var näringslivet mångsidigt och det förekom tegeltillverkning, kalkbränning, bergshantering, sågverk och marmorbrytning. Fornlämningar finns från både äldre och yngre stenålder och särskilt kända har Säterboplatserna blivit.