Ventlingens kyrkas kyrkomiljö

Ventlinge kyrkogård omsluter kyrkan på sluttningen av västra landborgen, strax öster om väg
136 och inte långt från Grönhögen. Från kyrkogården kan man se Kalmarsund i väster.
Området mellan kyrkogården och landsvägen består av en liten park som också rymmer
minneslunden. I öster strax utanför kyrkogårdsmuren vidtar åkerjord. Söder om kyrkogården
ligger den gamla lärarbostaden.

Kyrkomiljön
Ventlinge socken ligger på södra Ölands västra sida. Norr om gränsar socknen mot Södra
Möckleby socken, i öster mot Gräsgård och i söder mot Ås. Kyrkbyn Ventlinge ligger på
landborgens sluttning, öster om väg 136. Socken namnet Ventlinge är känt från skriftliga
källor första gången 1320. Den rika förekomsten av fornlämningar visar att socknen varit
bebyggd långt innan medeltiden. Ortnamnsforskare betraktar också slutleden inge som en av
de ortnamnsformer som har rötter ner i järnåldern. Just lämningar från järnåldern finns det
gott om. Ett av de större gravfälten ligger intill prästgården i Parboäng.

Inom socknen finns samhället Grönhögen. År 1824 byggdes här en lastbrygga som
underlättade utskeppningen av sten och kalk. Stenbrytning, stenslipning och kalkbränning var
under lång tid viktiga binäringar i socknen. Under 1800-talet anlade disponent John Eklöf ett
kalkbruk. Företaget omvandlades 1930 till AB Ölandskalk. År 1939 köptes verksamheten av
Yxhults Stenhuggeri AB i Närke. Detta företag började istället att producera ånghärdad
gasbetong, s k Ytong. Ölandsfabriken kallades först Ölands Gasbetong AB men bytte snart
namn till Ölands Ytong AB. Verksamheten var under många år en av Ölands största och
viktigaste industrier. Hamnen i Grönhögen växte och bostäder byggdes. Ett litet samhälle med
affärer och service växte fram under 1920-talet. Under 1960-talet fick Ytong konkurrens av
andra byggmaterial. I september 1971 lades Ölands Ytong AB ner.

Hamnen i Grönhögen var också viktig för fisket. Ett mindre antal sockenbor har försörjt sig
som fiskare. Hamnen i Grönhögen var dock under en tid centrum för laxfisket kring södra
Öland. Även jordbruket har varit och är än idag, en viktig näring i socknen. Uppfödning av
kreatur och spannmålsodling har även kompletterats med kommersiell odling av t ex potatis
och lök.

Kyrkbyn i Ventlinge ligger lite norr om Grönhögen. Hamnen och den därpå följande
industrietableringen gjorde att socknens centrum försköts söderut. En del service kom dock
ursprungligen att etableras i kyrkbyn. Socknens första skolhus byggdes här 1861 väster om
landsvägen. Ett nytt skolhus byggdes 1914 mitt emot kyrkan på östra sidan av landsvägen.
När en ny skola skulle byggas på 1950-talet flyttade man dock närmare Grönhögen.

Prästgården ligger i byn Parboäng i södra delen av socknen. Kyrkoherdebostaden revs 1893
och nya byggnader uppfördes. Det gamla huset blev fattigstuga i Grönhögen. I Parboäng
fanns också församlingshemmet som byggdes 1913 på initiativ av Ås och Ventlinge kyrkliga
ungdomskrets.

Kyrkogården utvidgades troligen under 1800-talet mot norr. Landsvägen gick tidigare öster
om kyrkan. Tidigmedeltida gravvårdar i form av hällkistor ska ha påträffats på kyrkogården.
Det finns också bevarade fragment av gravhällar från 1200-talet som man tror är tillverkade
av den s k Gärdslösamästaren, Håkan Tanna.

Ventlinge var en del av Ottenby kommun som 1967, tillsammans med Torslunda kommun,
uppgick i Mörbylånga kommun. I kyrkligt hänseende ingår Ventlinge socken sedan 2002 i
Sydölands församling och Södra Ölands kyrkliga samfällighet. Hela Ventlinge socken ingår i
det Världsarvsområde som går under beteckningen Södra Ölands odlingslandskap.