KLOSTERKYRKANS KYRKOMILJÖ

Under medeltiden var Lund nordens kyrkliga och kulturella centrum och Danmarks andliga huvudstad. Som mest fanns tjugo kyrkor, fem kloster och två kyrkliga sjukvårdsinrättningar i eller i direkt anslutning till stadskärnan. Ett av dessa kloster var S:t Peters, ett nunnekloster som vid 1100-talets mitt uppfördes invid stadsvallen just innanför stadens västra infart. Anläggningens ursprungliga romanska klosterkyrka ersattes under 1300-talet av den nuvarande gotiska kyrkobyggnaden. Klostret kom genom donationer och testamenten att bli mycket välbeställt och ägde mot slutet av medeltiden utöver gårdar i Lund, Malmö, Trelleborg och Landskrona inte mindre än 210 gårdar på den skånska landsbygden. Förvaltningen av klostrets jordinnehav låg under den så kallade Priorgården, vilken var belägen strax norr om klosteranläggningen.

I och med reformationen (1536 i Danmark) försvagades kyrkans makt och därmed även Lunds politiska inflytande. Övergången till en protestantisk statskyrka medförde även att Lunds katolska kyrkoanläggningar i stor utsträckning revs. S:t Peters kloster undkom dock rivning och överläts istället genom förläning i danska frälsesläkters ägo under förbehåll att hålla klostret i stånd för de kvarvarande systrarna. 1560 överflyttades dessutom nunnorna från Bogsjö benediktinerkloster till systerklostret i Lund, men endast ett tjugotal år senare upphörde klostret att fungera då inga nunnor längre fanns kvar. Klosterbyggnaderna blev därmed överflödiga medan Klosterkyrkan, som länge även fungerat som församlingskyrka, fortsatte att brukas som sådan. 1606 fanns klosterbyggnaderna ännu kvar, om än påtagligt förfallna, vilket beläggs av att Christian IV då lät adelsmannen Tage Krabbe (ej att förväxla med den mer kände Tyge Krabbe som vissa källor uppger) ta taktegel från S:t Peters kloster till återuppbyggandet av det eldhärjadeÖvedskloster för att sedan riva de hus som kvarstod av klostret. Ett syneprotokoll från 1613 nämner att resterna av ett långt stenhus ännu finns kvar, sannolikt den norra klosterlängan, medan en karta från 1667 visar att klosterbyggnaderna då var helt rivna.

Priorgården förvärvades 1664 av biskop Peter Vinstrup och brukades därefter under Värpinge gård, senare Trolleberg, som biskopen redan ägde. Priorgården kom då istället att benämnas S:t Peters klosters säteri och senare Klostergården. Vid storskiftet 1785 utflyttades Klostergården till Dynesvången strax söder om staden och har på så vis gett upphov till namnet på den stadsdel som där uppfördes under 1960-talet.

Industrialismens intåg under 1800-talets andra hälft ledde till att det Lund som Esaias Tegnèr i början av seklet kallat en akademisk bondby utvecklades i snabb takt. Den nya tidens innovationer gjorde stora avtryck i stadsbilden, och då inte minst i Klosterkyrkans absoluta närhet. 1856 invigdes första etappen av södra stambanan mellan Malmö och Lund. Året därpå påbörjades uppförandet av ett stationshus med banhall samt godsmagasin i Lund, och 1859 stod stationsbyggnaderna klara. Järnvägens dragning, strax öster om Klosterkyrkan, gjorde att kyrkan skars av från stadskärnan och att Bantorget övertog rollen som naturlig knytpunkt vid stadens västra in- och utfart. Den mark Bantorget, precis som Gasverket som grundades 1863, tog i anspråk var delar av S:t Peters klosters prästelycka, även kallad Klosterlyckan, som sedan 1630 tjänat som löningsjord för prästen. Även i väster tillkom spårtrafik 1901 då Bjärredsbanan anlades, med ändstationen Lunds Västra belägen drygt hundra meter väster om kyrkan.

Klosterkyrkans närmiljö präglas än idag starkt av 1800-talets förändringar och den expansion av innerstaden som då påbörjades. Banvallen och Bantorget i öster, stationsområdet i nordöst och i söder Gasverkets gamla områden med industri- och bostadsbebyggelse från sent 1800-tal, Tekniska Verkens kontorsbyggnad från 1931 samt flerfamiljshus från 1980-talet. I väster har det gamla stationsområdet för Lund Västra ersatts av Hans Westmans tingshusbyggnad från 195758 med tillbyggnad från 197576. På priorgårdens ursprungliga plats norr om nuvarande kyrkogården återfinns idag Klosters småskolas två byggnader. Det östra skolhuset uppfördes 185960 med hjälp av donationer från grevinnan Wachtmeister på Trolleberg, då klosterförsamlingen hade behov av ytterligare en skola utöver den som redan fanns i Värpinge. Det västra skolhuset tillkom 1903.