SÄTERS KYRKAS KYRKOMILJÖ

Kyrkan är ett betydande inslag i Säters stadskärna, som har en väl bevarad äldre träbebyggelse anlagd efter 1600-talets tidstypiska rutnätsplan. Kyrkan är placerad i nordvästra delen av stadskärnan, sydväst om torget. Den utgör tillsammans med komministergård, kyrkstallar, församlingshem, skola, sockenstuga och annan småskalig bebyggelse en sammanhängande miljö. Nedanför kyrkan, i väster, mynnar Ljusterån i sjön Ljustern.

Kyrkan är uppförd på ett svagt upphöjt krön, på diagonalen av ett fristående nästan kvadra-tiskt kvarter som avgränsas av gator. Kvarteret har numera en parkliknande karaktär med grusalléer, gräskvarter och trädkrans längs med de yttre gränserna.

Några bevarade gravhällar, som dock inte står på ursprunglig plats, påminner om den forna gravplatsen som fram till 1700-talet låg i anslutning till kyrkan.

Intill kyrkan, i nordost, ligger komministerbostaden från 1800-talet med ekonomibyggnader. Intill denna, mot sydost, står en äldre timmerlänga som ursprungligen inrymde kyrkstallar. Sydväst om kvarteret ligger församlingshemmet, en byggnad uppförd på 1920-talet och till-byggd 1983. Nordväst om kvarteret ligger Kungsgårdsskolan med huvudbyggnad från 1935. På samma sida står den anrika sockenstugan som flyttades på 1770-talet från Wassbogård till nuvarande plats. Öster om kvarteret, intill kyrkstallarna, finns en asfalterad parkeringsplats samt en transformatorbyggnad. Dessa är olyckligt placerade och utformade och belastar därför miljön på ett negativt sätt.

Ett par kvarter sydväst om kyrkan ligger kyrkoherdebostället, vid stadskärnans utkant. Man-byggnaden är från 1876, flygelbyggnaden från 1700- och 1800-talen och arrendatorbostaden från 1920-talet. Gården äldsta byggnad är tiondeboden som dateras till 1600-talet. Även några av gårdens tidigare ekonomibyggnader är bevarade.

Säter anses vara den bäst bevarade av Dalarnas äldre städer. Stadens centrala delar är av riksintresse för kulturmiljövården.

Säters stadskärna [W 109] (Säters sn)
Motivering: Stadsmiljö, småstad som i den regelbundna rutnätsplanen från 1600-talet, övergången till landsbygd i sydväst och träbebyggelsen speglar 1600-talets stadsgrundningspolitik och trästadens bebyggelseutveckling till tiden kring sekelskiftet 1900.

Uttryck för riksintresset: Gatunät och tomtstruktur. Bebyggelsekaraktären med stadsgårdarnas huvudbyggnader mot de större gatorna och ekonomibyggnaderna mot gränder och gårdsmiljöer. Torgmiljö med rådhus och stadshotell. Området söder och väster om kyrkan som är rester av kungsgårdens och kyrkoherdeboställets mark och som med sin glesare bebyggelse utgör en övergång till landsbygden.