SVENARUMS KYRKAS KYRKOMILJÖ

Svenarums socken ligger på det småländska höglandets västsluttning. Den har en långsmal utsträckning från norr till söder kring Häråns dalgång, ett bifl öde till Lagan. Dalgången består av ängs-, åker- och mossmarker. De omgivande höjdryggarna är beväxta med barrskog. Särskilt i öster är terrängen kuperad och stiger upp mot Tomtabacken. Längs dalgången löper den starkt trafi kerade riksväg 30 mellan Jönköping och Vrigstad. Det är i anslutning till dalgången
som man påträff ar de förhistoriska lämningarna, sten- och järnålder. Namnet Swethnarum uppträder första gången i skrift 1281 och betyder den svedjade platsen. Under 1700-talet fi ck järnframställningen en stor betydelse för socknen, vilken hörde till Tabergs bergslag. Det fanns god tillgång på såväl arbetskraft som virke och vattenkraft. 1728 hade Nils Stedt anlagt ett järnbruk, kallat Lindefors, på säteriet Hooks marker. Gården är belägen vid Härån i
socknens norra del och känd sedan 1300-talet. 1816 övertogs gods och bruk av släkten Killander. Under 1800-talets slut avmattades järnframställningen i hela bygden. Dåvarande ägaren N P Ekwall ersatte 1885 bruket med en trämasse- och kartongfabrik. 1882 hade Lindefors fått station vid nyanlagda järnvägen Halmstad-Nässjö. Den gamla bruksgatan expanderade till stationssamhälle och ekonomiskt centrum i socknen. I och med 1800-talets befolkningsökning kom jordbruket att framstå som en alltför otillräcklig näring, varför hantverket blev en viktig födokrok. Ur detta spirade 1863 pinnstolsfabriken i Hagafors i socknens östra del, grundad av Johan Wilhelm Thunander. Detta är därmed landets äldsta möbelfabrik, vilken var i drift fram till 1978. I socknens södra del ligger säteriet Hubbestad som sedan 1700-talet ägts av bl.a. släkterna Stedt och Flyckt.

Svenarums kyrkby ligger centralt i socknen på en höjd öster om Häråns dalgång. På platsen ansluter vägen från Vaggeryd i väster till väg 30. Kyrka och kyrkogård upptar en platå i nordväst, med riksvägen direkt i öster. Platåns branta sluttningar i norr och väster utgör begränsning åt dessa håll. Kyrkbyn består av några gårdar och villor i anslutning till riksvägen. Övervägande har de 1900-talskaraktär. Sydost om kyrkogården, på andra sidan vägen fi nns
en hembygdsgård och en skolbyggnad. Den förra omfattar elva ditfl yttade byggnader, bl.a. ett kyrkstall och en handelsbod. Ett församlingshem ligger på höjden sydväst om vägskälet. Prästgården från 1945 ligger något avsides, några hundra meter söderut. Vid kyrkogårdens södra sida ligger en personalbyggnad i sned vinkel. Denna är uppförd 1979 efter ritningar av arkitekt Anders Berglund. Det är en spritputsad och vitmålad länga med valmat sadeltak, täckt med enkupigt lertegel. Fasadbehandlingen ansluter till kyrkogårdens grindstolpar. Byggnaden rymmer förråd, personalutrymme och handikapptoalett. Den triangulära ytan mellan byggnaden och kyrkogårdens södra ingång är belagd med s.k. munksten. Längs kyrkogårdens östra sida sträcker sig en asfalterad parkering. Vid västra sidan finns i norra delen av slänten ett skydd för stege. Detta utgörs av ett pulpettak täckt med tvåkupigt lertegel.

Svenarums kyrka har korsplan med torn i väster och kombinerat kor/sakristia i öster. Eventuellt ingår rester av den medeltida kyrkan i långhusets västra del. Nuvarande plan fi ck kyrkan 1783, kompletterad 1813 med tornet. Fasaderna bär vitkalkad spritputs och har rektangulära fönsteröppningar med sekelgamla fönsterbågar och glas. I korgaveln sitter ett urverk från 1788, vilket även är kopplat till en urtavla i kyrkorummet. Kyrkan täcks av ett korstak med enkupigt lertegel. Karaktäristisk är tornets empirelanternin.