SKILLINGARYDS BEGRAVNINGSPLATS KYRKOMILJÖ

Tätorten Skillingaryd ligger i den västra änden av Tofteryds socken. Direkt öster om samhället rinner Lagan, längs vilken E4:an löper. Skillingaryd var ursprungligen en by vid ett vägskäl där vägarna från Valdshult, Åker och Tofteryd möttes. Under slutet av 1600-talet anlades en ny landsväg väster om Lagan. På platsen etablerades gästgiveriverksamhet. Från 1777 nyttjades Skillingaryds hed i sydost som exercisplats åt Jönköpings regemente. Sedan 1842 hölls även marknad på orten. Avgörande för framväxten av en tätbebyggelse var dock byggandet av järnvägen Halmstad-Nässjö omkring 1880. Bebyggelsen etablerade sig först och främst längs landsvägen samt i anslutning till stationen och markandsplatsen. I och med denna utveckling fl yttade en gryende industri in till stationssamhället. Jordbruket hade alltid varit magert i denna bygd så binäringar var av nöden. God tillgång på järn och skog ledde på 1600-talet till etablerandet av Götaströms järnbruk. I symbios med detta växte en vagnstillverkning fram under 1700-talet för att bli riktigt stor under 1800-talet. En uppgift från 1850 säger att det finns knappt någon hemmansinnehafvare eller torpare, som ej tillika är smed och vagnmakare. Götaström lades ned 1898 under den stora bruksdöden och dess sjunkande järnpriser. Vagnstillverkningen expanderade däremot tack vare järnvägen. 1917 fanns två stora industrier i Skillingaryd: Thulins och Oscar Ljungberghs åkdonsfabriker. Mellankrigstidens omfattande motorisering ledde till nedgång och fl era fabriker sadlade om till möbeltillverkning, vilket ännu spelar en roll på orten. 1920 blev Skillingaryd municipalsamhälle och gavs 1929 en stadsplan, utvecklad ur de befintliga vägarnas sträckningar. 1952 blev Skillingaryd köping. Fram till bygget av motorvägen gick E4:an genom samhället på den parallellt med järnvägen löpande Storgatan.

Begravningsplatsen ligger vid Storgatans östra sida, något norr om det egentliga centrum. Åt öster begränsas tomten av Östra Allégatan, åt norr av Norra Allégatan och åt söder av Kyrkogårdsgatan. De omgivande kvarteren består av huvudsakligen av villabebyggelse från 1920-talet till idag. Vid kyrkogårdens anläggande låg den strax utanför tätbebyggelsen. Mellan vägarna och själva kyrkogården är på varje sida en väl tilltagen gräsyta med friväxande tallar och björkar, något glesare på framsidan i väster där en rad med björkar är planterad längs med gatan. Längs södra sidan finns några asfalterade parkeringar.