BODUMS SOCKEN

Bodums socken utgörs av en mycket sjörik, kuperad skogsbygd vid mellersta delen av Fjällsjöälven. Området ligger huvudsakligen i Ångermanland. Rikligt med fornlämningar efter en äldre fångstkultur. I området finns över 150 registrerade sten- och bronsåldersboplatser framför allt kring vattenlederna Hotingsån och Röströmsälven. Den fasta bebyggelsen uppkom under historisk tid. Bebyggelsen är relativt spridd. Som kyrksocken är Bodum förhållandevis ung, först 1835 blev Bodum eget pastorat. I långa tider har också markerna inom socknen utgjort vinterbetesland för renar som i huvudsak kom från Frostvikens norra sameby samt Ohredahke. Enligt 1590 års mantalslängd fanns nio skattebönder i Bodumsbyarna.

Bygden expanderade, som på andra håll i kommunen, under 1700-talets kolonisationsvåg. Många nybyggen togs upp, och senare kom även kronkolonaten, exempelvis Miltallberget. I likhet med andra utpräglat skogrika församlingar blev 1800-talets senare hälft en expansionsperiod med flottledsrensningar och skogsavverkningar. Inflyttningen ökade och många värmlänningar kom hit för att arbeta i skogarna. Socknen fick väg under 1850-talet och anknöts till järnväg 1915, då Inlandsbanan byggdes genom dess norra del. 1925 invigdes tvärbanan Forsmo-Hoting, som går centralt genom bygden. Rossöns samhälle blev bygdens nya handelscentrum. Industrialisering i större skala har ej förekommit. Ett fåtal småföretag finns i den största tätorten Rossön. Vattenkraftstationer finns i Borgforsen och Bodum.