Säffle blev stad 1951, vilket å ena sidan betyder att det är Sveriges yngsta och sista stad, å andra sidan finns här också många lämningar från förhistorisk tid vilket tyder på att området kring Byälvens mynning i Vänern sedan mycket länge varit bebott. Genom olika vattensystem finns en ca 90 kilometer lång förbindelse från Arvika och Glafsfjorden ner till Säffle och kanalen från 1830-talet. Området kring Säffle utgörs till stor del av skogs- och jordbruksbygd. Den södra delen av kommunen, Värmlandsnäs, har betydande odlingsmark och för Värmländska förhållanden, mycket stora gårdar.
Kyrkoanläggningen i Säffle ligger centralt i samhället, uppfördes 1965 och är inbäddad i en parkmiljö med gräsytor och stora lövträd. Strax intill finns också en av de fyra storhögarna från järnåldern som ligger längs Byälvens västra strand. De flesta byggnaderna runt omkring är uppförda av rött tegel. Här finns bland annat en skola, ett vattentorn, en transformatorstation och bostadshus alla uppförda kring sekelskiftet 1800/1900. Här finns också ett flerfamiljshus i rött tegel från 1900-talets mitt. I kyrkoanläggningen ingår förutom kyrkokomplexet också en fristående klockstapel.
Säffle kyrka är sedan uppförandet huvudkyrka i församling i vilken även By kyrka, strax söder om staden, ingår. Vid By kyrka finns kyrkogård som tjänar båda kyrkorna.
ARKIV OCH LITTERATUR: Ditt Värmland, kulturmiljöprogram 1989. / Begravningsplatser i Värmlands län, 1988, Länsstyrelsen i Värmland. / ATA Stockholm; Säffle kyrka. / Värmlands Museums arkiv; Säffle kyrka.