SKÖNBERGA KYRKA KYRKOMILJÖ OCH SOCKEN

Socknen
Skönberga är en medeltida socken, även kallad Skinberga, som finns omnämnd i en originalhandling från 1293. Socknen är belägen i ett sprickdalslandskap och angränsar i norr till Storån som under tidig medeltid var en viktig farled in till handelsstaden Söderköping. Idag ligger Skönberga i södra Söderköpings utkant och E22:an löper genom socknen från norr till söder. Trakten är rik på fornlämningar och rymmer ett flertal gravfält, det största är Ljungagravfältet som har brukats från yngsta bronsålder till vikingatid. I kyrkans närhet ligger Husby, som under tidig medeltid utgjorde en kungsgård tillhörande godskomplexet Uppsala öd, dvs en jordegendom tillhörande den gamla kungaätten i Uppsala. Fram till 1600-talet fanns Hammarkinds härads tingsplats i Skönberga. Till de större gårdarna hör Bolltorp, Braberg, Fullerstad, Liljestad, Skälboö och Viggeby. Med anledning av närheten till Söderköping har endast ett fåtal industrier funnits, bl a ett pappersbruk i Bolltorp som var ett av landets första och fick privilegier 1716 med tillverkning fram till mitten av 1800-talet. Jordbruket har emellertid varit huvudnäringen. 1640 lades församlingen som annex till Söderköping

Kyrkomiljön
Skönberga kyrka är högt belägen på en åssträckning omgiven av ett odlingslandskap rikt på fornlämningar, vilket visar att platsen har haft en central karaktär redan under förhistorisk tid. Ett mindre gravfält av den yngre järnålderns karaktär finns strax norr om kyrkan. En bokallé leder från E22:an till kyrkan och vidare upp till prästgården. Kyrkplatsens äldre bebyggelse ligger norr om kyrkan. I nära anslutning till kyrkogården ligger det gamla kyrkstallet, med fasader av faluröd lockpanel och tegeltäckt sadeltak, idag använt som förråd. Den äldsta byggnaden är den gamla prästgården från senare delen av 1600-talet med en tillbyggnad från 1700-talet. Det är en låg timrad länga med faluröd locklistpanel och ett sadeltak täckt med enkupigt tegel. I modern tid har byggnaden använts som arrendatorsbostad och bygdegård. På 1700-talet efterträddes den av en ny timrad prästgårdsbyggnad med röd locklistpanel och rött plåtklätt sadeltak. Den togs i bruk som trädgårdsmästarbostad när den yngsta prästgården byggdes 1842. Den är ännu i bruk och består av en salsbyggnad i 1½ våning med vitputsade fasader, tegeltäckt sadeltak och frontespis. Ett vitt panelklätt uthus från tidigt 1900-tal hör till prästgården. Vid tiden för prästgårdens byggande anlade prosten Petter Nejdel en vidsträckt park på det intilliggande gravfältet som planterades med bl a lärkträd, poppel, lind, alm och bok. Han var en föregångsman för trädgårdskonsten i länet och parken blev berömd i stiftet som en av de förnämligaste. Anläggningen är idag förfallen men det går ännu att gå på de slingrande gångarna mellan gravhögarna. Ett stycke österut finns det en ladugård från 1800-talets senare del, en modern maskinhall samt en arbetarbostad från 1940. År 1976 byggdes det ett församlingshem söder om kyrkan intill E22:an, på platsen för den gamla kyrkskolan från 1878. Det är en vinkelbyggnad med faluröda panelklädda fasader och sadeltak ritad av arkitekten Wilhelm Gerber. I området finns det även ett fåtal villor tillkomna på 1900-talet.